Summa sidvisningar

onsdag 29 januari 2014

Gråter som ett litet barn

Önskar att jag inte kollat posten idag (eller nån annan dag heller för den delen)

Ja jag överreagerar säkert men det är såhär jag känner.
Gråter som ett litet barn, tårarna bara sprutar och ansiktet är alldeles svullet så jag ser ännu tjockare ut än vad jag är.

Varför finns det inga alternativ?
Jag vill verkligen INTE lämna honom på förskolan nu.
Han behöver ett år till på sig.
Det bara värker i bröstet och magen av bara tanken att lämna honom där.

Jag tror inte att han själv bryr sig så mycket. Han är inte speciellt blyg eller så utan går sin egna väg.
Har gråtit så mycket att jag knappt kunde läsa vad som stod i brevet från kommunen.
Ska fylla i tider han ska vara där, hur många timmar.
Hur f-n ska jag kunna veta det!!
INGA ALLS!!
Jag har ju inte ens någonstans att jobba än!
Jag vill ju absolut inte ha honom på förskola om jag ska gå hemma för att jag inte har någonstans att jobba.
Men betala för platsen måste jag göra då i alla fall. Varför ska ekonomin styra så mycket som man inte rår på?

Får kolla upp vilka kommuner som har vårdnadsbidrag och flytta till en sån!

Imorgon ska jag gå ner och kolla utbildningar och se om jag kan lösa det på något sånt vis. Har hört andra i samma sits som börjat studera för att kunna ha sina barn hemma längre.

Snälla, älskade Robert försökte pigga upp mig med en present jag egentligen skulle få imorgon.
Då firar vi nämligen vår 4:e bröllopsdag.
Fick ett par jättefina varma sköna woolisar i ull av honom.
Lika varma som hans hjärta ♡

Är det något fel på mig som känner såhär??

10 kommentarer:

  1. Fy jag hoppas det löser sig. Förstår att det känns jobbigt. Jag menar barngrupperna blir inte mindre direkt och så ofta som han behöver vila/sova blir det inte lätt. Å det är ju ett rätt högt tempo på en förskola. Även om han får resurs så blir han ju inte piggare för det och tyvärr tvivlar jag på att en förskola lägger upp och styr sin verksamhet efter ett barn :-(. Borde finnas små lugna förskolor för barn med extra behov. Många styrkekramizar i allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det handlar om ett år, jag vill bara att han får växa på sig lite mer. Kanske inte behöver all sömn om ett år ens...Kram

      Radera
  2. Åh <3 kram! Önskar jag kunde hjälpa er. Förstår er ångest! Kram

    SvaraRadera
  3. nope inget fel i att fälla tårar o ha ångest över eran situtation, synd att eran kommun inte har vårdnadsbidraget. Du kan ju inte bli arbetsökande heller om man tänker så för då måste man vara tillgänglig till jobb och då förutsätter de att man har barnomsorgen fixad.. Tragiskt egentligen.. Hoppas Ni hittar en lösning..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen jättesynd, ja vi får hoppas det blir nån lösning till slut...

      Radera
  4. Ååå, vad jobbigt och du är inte alls fel på dig som känner så där! <3 Kan inte fatta varför man inte kan få välja själv, framför allt i eran situation när det är dags för dagis/förskola! Men ni har då den sötaste gossen! <3<3 Lycka till Kramen Maritha

    SvaraRadera
  5. Jag känner verkligen med er! Det ska inte vara på det här sättet, iaf inte i min värld! Man borde avskaffa ordet "Byråkrati", det är ett av de fulaste ord jag vet om!!

    Jag försöker komma på en smart lösning på problemet men det är som att dunka skallen in i en betongvägg, gång på gång på gång... AJ!! Vet du om någon annan familj i en liknande situation, där de också vill vara hemma med sitt barn och inte placera det i förskolan??? Om du kunde få ett nattjobb, där du kunde jobba en del helger + samarbeta med en annan familj med liknande jobbsituation och önskemål, så kunde ni passa barnen åt varandra när ni jobbar/sover efter nattjobb... Jobbar du natt, behöver du inte jobba lika många dagar som om du jobbade dagtid. Man jobbar fler timmar om natten + att det är bättre betalt. Jobbar du dessutom en del helger, så kan ju Fabian vara med Robert då... Visst, jättetråkigt att inte få umgås lika mycket som familj men ett alternativ under en begränsad period...

    Många som har personliga assistenter, behöver även personal på natten. Jag jobbade som det under min studietid och det var helt perfekt. En del kanske tycker att det känns ensamt på natten men med böcker, filmer och en del skoljobb gick nätterna snabbt. Det var inte fysiskt tungt heller så det är ju ett plus om det är pga ryggproblem som du måste byta jobb (visst är det något sådant?)

    Oj, detta blev en lång kommentar men jag ville bara bolla en del idéer med dig. Hoppas allt ska ordna sig. De måste ju komma fram till en diagnos, NU!!! Det är ju något som inte stämmer med Fabian - det måste ju finnas någon som kan fatta intresse för situationen och försöka knäcka gåtan om vad som som orsakar hans problem! Som jag sa, avskaffa BYRÅKRATIN! Kram, Karin S.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag älskar långa svar!!
      Jag har jobbat natt i drygt 20 år. Sista åren hade jag jättesvårt att sova. Jobbade i nattpatrull så vi var 4 bilar med två personer i varje bil som åkte runt i Falu kommun. Nu pajade ju min rygg i förlossningen, men det har även blivit neddragningar på natten under tiden jag varit hemma. Nu ska man åka ensam i två bilar. Jag skulle inte med min rygg fixa det. Även om jag inte haft dålig rygg så hade jag blivit omplacerad ändå på mitt jobb. Är mer inne på att börja studera och kunna ha Fabian hemma ett år till så han får växa på sig lite med hjälp av min mamma. Det är ju inte så att jag vill ha honom hemma till han börjar skolan, vill bara att han ska växa ikapp lite. Tack för omtanken och värmande ord! Kram

      Radera