Summa sidvisningar

måndag 30 juni 2014

Var är sommaren!?

Alltså nu får det väl vara nog!
Ena dagen syr man solkepsar och andra dagen fleeceåkpåse!
Det är ju svinkallt ute. Och blött. 
Vi har tänkt cykla hem till Elin och Alice men det var ju bara att glömma.
Fick ta bilen dit. Var nära att vi blev påkörda alldeles utanför dom också. Alltså vissa kan man ju verkligen undra hur dom fick körkort!
Det är 40 strecka på vägen. En bussficka alldeles innan man ska svänga in på parkeringen och där farthinder i form av två halvmånar på var sida vägen. Det är alltså rätt smalt att mötas just där. Jag blinkade vänster mitt i avsmalnaden och skulle precis till att svänga när en stor jäkla skåpbil kör om mig i full fart!!
Det var så det strök i backspegeln!
Förbannade jäkla idiot! Dum som jag var kollade jag aldrig varken företagsnamnet som stod på bilen eller regnr.

Kollade visst inte så noga när jag skulle parkera hos Elin heller. Är Easypark där så man skickar ett mess om man inte har appen.
Det här med rättstavningsprogram i mobilen är inte alltid till fördel.
Slängde snabbt iväg ett med och fick tillbaka att parkering för RYKTEN var betald.
Var bara att skicka ett till och kolla vad det stod innan det skickades iväg....

Ett steg taget

Efter att ha legat lågt ett tag. Tagit dagen som den kommit, så har jag idag tagit mig i kragen.
Samlade kraft, fick massor med energi efter ett skönt samtal med en vän i lite lika sits.

Så började jag ringa runt. För att få komma till ett annat sjukhus måste vi en remiss från vår nuvarande läkare.
Det var lite som att stånga huvudet i väggen igen.
Har fått en tid hos läkaren på habiliteringen i augusti i alla fall. Det får bli steg ett kan man säga. Nu vill vi ha ett utlåtande från någon mer.
Nu vill vi inte bara vänta mer.
Vi tar inget mer "han är litet sen, det kommer".

Sjukgymnasten på habiliteringen är en fantastisk person. Hon fixade en läkartid och förstod vår oro och önskan om en diagnos.
Hon höll också med om att han inte bara är lite sen längre.
Då är det "bara" att ta dagen som den kommer ett tag till...

Vi var hem till Elin och Alice och hälsade på lite idag.
Ville se hur fint Elin hade gjort på deras balkong.
Alice är så rolig. Tungan hänger ute som en slips hela tiden och hela hon är ett enda stort leende.
Fabian har blivit så försiktig med henne det är så kul.
Han gav henne sin strumpa och när hon tappade den gav han henne den igen tills hon tog den.
Dom är så söta tillsammans ♡

Två riktiga energikällor♡

lördag 28 juni 2014

Deppardag, hur ser Fabians framtid ut?

Trots två härliga dagar och att Fabian  fått fart på sin mage igen så har jag känt mig lite nere idag.

Jag försöker att inte tänka och grubbla över Fabian så mycket och i perioder går det riktigt bra.
Men ibland så blir det att man jämför med andra barn man ser och funderar över hur framtiden kommer att se ut.

Vid frukosten igår å hotellet satt det flera små barn runt omkring oss.
Dom var säkert ett år yngre än Fabian.
Dom kunde hålla i saker och äta allt möjligt dom fick av sina föräldrar.
Fabian kan inte äta så mycket som en liten brödbit utan att det ska fastna i halsen.
Han kan bara sitta och titta på oss, inte smaka på något. Han vill inte heller smaka när vi försöker.
Det är inte alls kul när han sätter i halsen och man får vända honom för att få ut det. Han kräks när det fastnar ibland. Hostar och försöker få upp det så han till slut kräks.

Idag har varit en sån där funderardag. Vad är det med Fabian?
Varför kan han inte prata ett enda ord än? Inte hålla i skeden och föra den till munnen och försöka äta själv?
Inte peka var mamma/pappa är?
Att kroppen inte hänger med är en sak men huvudet hänger inte heller med och det känns jobbigare att tänka på.

Jag ser ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning och undrar om det är så vi kommer att ha det sen.
Fabian är såklart älskad nåt så in i vassen hur det än är och blir. Men det är väl klart man funderar på hur allt kommer att bli.

Han är snart två år. En sån brukar vara väldigt självständig och kunna göra mycket.
Idag på kvällen lyckades Fabian flytta sig från ena änden av rummet till andra.
Man ser liksom inte att han flyttar sig. Han sträcker sig efter saker och lyckas på något vis hasa sig framåt då.

Ibland sträcker han sig så mycket att han ramlar omkull och då tar han sig inte upp igen utan blir liggande som han ramlade.

Idag har vår lilla älskling sovit bra och skött magen bra. Hade bajsat igår kväll när vi skulle lägga oss.
Luktade när jag tittade in till honom som jag alltid gör.
Satt en stenhård kula i rumpan på honom men han sov. Jag kunde bara plocka bort den, tvätta och han vaknade inte ens till.

Jag vet att folk bara menar väl när dom säger att han bara är lite sen. Att han kommer att komma ikapp.
Jag vet inte vad jag ska säga....

Lyfte kvällen med lite god plockmat.
Fabian sover sött.
Robert kollar på fotboll.
Min älskade lilla familj.
Inte alla som är bortskämd med att ha både en stor och en liten familj ♡

Mer bilder från Kolmården (bildbomb)


 Spanar efter sälar i vattnet. Zebran är fast i ett stadigt grepp i handen, den har varit med på alla äventyr i parken.





  Linbanan var ju en riktig "höjdare" Kan man säga. Både jag och Robert har höjdskräck och skulle försöka behålla vårt lugn där i den vinglande korgen 24 meter upp i luften,

 Det var en skräckblandad förtjusning där uppe i luften. Ibland var man högt upp ovanför djuren och ibland endast två meter ifrån.

 Det var en otrolig utsikt i alla fall (om man vågade titta)


 Sist jag var till Kolmården, när mina stora barn var små. Då fick man åka med bil in bland djuren på Safari.


Livrädd mamma

Ståtlig lejonhane

Björnarna var intte lätta att upptäcka så man kan förstå att folk går på dom i skogen utan att se dom.
Jag matchade klädseln i linbanekorgen


Fabian fick en liten apa








Zer den här posen bra ut? Undrade Zebrorna




 Fabian hade fullt upp med att hålla koll på alla sina djur i vagnen. Här tror jag dom blev osams och det var på håret att apan höll på att hamna på backen!
 När alla lugnat ner sig kunde Fabian se på dom andra djuren en stund i lugn och ro.

 En sån här bjässe skulle jag inte vilja råka på!

Vårt hotellrum med balkong och allt

Mäktiga varelser

 Jag och Fabian var in och klappade dom små getterna. Han knatar efter dom och när han vill klappa släpper han mina händer och ska sätta sig ned bara.



Hade lite svårt för att se på vargarna. Kunde inte släppa den hemska olyckan som hände där 2012 när en djurskötare blev attackerad och dödad av vargflocken där inne.

 En trött liten Fabian med krånglande mage och svårt att slappna av och sova.
 Showerna är något man måste se när man är där. Nu kunde vi tyvärr inte se den vi mest ville se, delfinerna. Men vi får ta den nästa år när Fabian är lite större. Rovfågelshowen var verkligen något som berörde. Helt otrolig!
Berguv


 Inne på Tropicarum fick man gå bland aporna som rörde sig fritt där inne.

Surikaterna var Fabians favoriter efter fiskarna. Han försökte ta dom genom rutan när dom kom fram. Dom ser så himla festliga ut :)

En totalt ointressant krokodil fanns det där också. Den var inte ett dugg spännande där den låg helt stilla och var tråkig tyckte Fabian.