Idag har vi varit inne hela dagen.
Det har blåst storm, haglat och varit solsken om vart annat. Men det är allt annat än varmt ute.
Mormor har varit här och busat med Fabian. Jag har haft en liten sitta-i-telefon-dag.
Pratade länge med en sköterska på Previa.
Jag blir nästan rädd för mig själv när jag är så glömsk och förvirrad.
Jag som alltid haft stenkoll på saker och ting. Jag måste skriva ner allt annars är det borta.
Robert kan fråga mig om saker vi gjort för någon dag sen men jag minns verkligen inte!
Det är helt borta. Jag tänker så det knakar men det är verkligen helt borta.
Det enda jag har koll på är Fabian. Då har jag stenkoll.
Sen är det fullt. Det var så sköterskan förklarade för mig.
Är man i en depression så stänger hjärnan av sa hon. Det är fullt.
Hjärnan behöver vila och då kan det bli minnesförluster.
All min energi går till Fabian. Det är även därifrån jag får min energi.
Jag hatar att vara såhär. Det är inte jag.
Jag lyckas då hjälpa Fanny lite med körkortsfrågorna i alla fall, även om jag fick henne att svara fel på nån fråga. Jag blir väldigt imponerad av henne. Hon är otroligt duktig med teorin. Idag körde hon med Robert för första gången uti riktig trafik i stan.
Ser fram emot helgen. Då ska vi åka till Kolmården och sen hälsa på min syster och hennes sambo i Linköping.
Det är jag, min trötta hjärna, Robert och Fabian som ska dit.
Blir första gången som jag är där med min lilla familj.
Det var annat när dom andra var små. Då var det fyra små att hålla reda på och allt blev mycket dyrare också.
Det var minibuss, syskonvagn och massor med packning som gällde.
Tycker det blir nog med packning med en liten rackare.
Det är tur för mig att jag är så älskad av min man som står ut med min virrighet när jag knappt står ut själv♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar