Summa sidvisningar

tisdag 31 mars 2015

Ångesten värker i mitt bröst

Halv sex gick vi upp i morse jag och Fabian.
Hade lite morgonmys sen somnade han om efter en stund.

Det var en fin morgon när jag gick till Smedjan för att göra min sista dag där.
Hade med mig en tavla som tack för att dom tagit hand om mig så väl där.
Min nya kompis "tanten" tyckte det var tråkigt att jag gjorde sista dagen.
Hade hon haft råd så skulle hon anställt mig att ta hand om bara henne sa hon.
Det var det bästa betyget jag kunnat få.

Vi har skrattat och pratat mycket hon och jag.

Robert och Fabian mötte upp mig när jag slutade och Robert bjöd på lunch.
Fabian gillar lekhörnan där vi åt.
Han börjar att ställa sig lite på ena knät ibland för att nå upp bättre.
Idag stod han så en bra stund innan han satte sig på ändan igen.

Mamma har varit här och Robert jobbar.
Fabian somnade tidigt, halv sju redan. Få se om han sover för natten eller vaknar och håller låda i natt.
Han var som tröttast när jag höll på att göra mat och jag skulle skynda mig lite.
Det slutade med att hälften av pastan hamnade i slasken....

Jag har haft en sjuk ångest hela dagen idag.
Har sånt tryck över bröstet och det känns som att hjärtat snart hoppar ur kroppen på mig.
Jag gruvar mig så hemskt för mötet imorgon.
Vill bara försvinna...
Robert blir med. Det känns tryggt.
Sist fick jag världens panikattack på mötet och fick lov att gå ut och sätta mig i korridoren och försöka lugna mig och få luft.

Jag vill bara spola fram tiden och ha allting bakom mig.
Utan ångest.
Bara blicka framåt och må bra.

måndag 30 mars 2015

En tuff vecka väntar oss

Fabian är så snorig. Lite hängig och sover mer än vanligt.
Igår sov han först 3 timmar på förmiddagen sen 2 på eftermiddagen och somnade som vanligt på kvällen ändå.
Trodde att han skulle känna av sommartiden och vara vaken längre. Men inte då.

Mamma är också förkyld så idag har Fabian haft farmor här när jag arbetstränat.
Ska ringa sjukgymnasten på habiliteringen och höra om vad hon tycker om rullstol till Fabian.
Han är så tung att bära på och det är inte alltid han vill sitta på golvet.
Att spänna fast honom i ståskalet för en liten stund är för bökigt.
Han vill då sitta i vagnen inne och vara med oss.
Den är ju ganska stor och klumpig att köra omkring inne.

På "mitt jobb" idag har jag pysslat om mina nya vänner tanterna.
Hon jag rullade håret på i fredags var fortfarande fin i håret.
Idag gjorde jag inbakade flätor på en annan tant med lite längre hår.
Hon blev så nöjd att hon tyckte hon borde vara med på en utställning sa hon.
Hon ville att vi skulle ta kort på henne för att hon var så fin.
Det var en annan tjej som jobbar där som tog kort på henne och skickade till hennes dotter.
Jag var också tvungen att vara med på bild så hon skulle se vem som gjort henne fin.

Tänk om man ändå kunde få jobba som sällskapsdam och pyssla om dom gamla lite.
Det skulle passa mig perfekt. Fixa dom lite fina och gå ut och promenera lite.
Sitta och prata med dom, kanske spela nåt spel eller läsa tidningen för dom.

På eftermiddagen var vi ner till biblioteket för att kolla om det fanns några tidningar eller böcker med mönster i som jag kan sy.
Hittade inget särskilt så vi gick och lekte i barnhörnan istället.
Sen gick vi hem och badade innan läggdags.

Har skrivit ut ansökningsblanketter till barnomsorg vi ska fylla i och skicka in.
Vi har en liten hop med blanketter som ska fyllas i och skickas in åt olika håll.
Jag har så svårt att ta tag i såna saker. Drar på det in i det längsta, lika om jag ska ringa nånstans.
Det är fruktansvärt jobbigt.
Fråga mig inte varför.

Imorgon gör jag min sista dag på min arbetsträningsplats.
Kommer att sakna mina vänner tanterna.
Gruvar mig inför mötet på onsdag sen sövningen på Fabian på torsdag.
En prövningarnas vecka....

Vilka fina saker Fabian har fått

Törs knappt skriva längre.
Vet inte riktigt hur man låser bloggen heller.
Igår var vi i alla fall ut och åt med ett par goda vänner.
Törs inte lägga ut nån bild på det.
Jag ler ju och ser glad ut på bilden med min man som jag älskar över allt.

Kan ju lägga ut en bild på den goda maten.

Idag har vi inte gjort mycket. Regnet har öst ner hela dagen.
Fabian är förkyld.
Hoppas innerligt att han inte blir sjuk till torsdag när han ska sövas.
Jag har regnet till trots sytt en solkeps till Fabians vagn som matchar hans sittdyna.

Igår var jag och Elin på bytesmarknaden i Bjursås.
Hon fyndade en vagn och lite annat smått och gott.
Jag hittade regnkläder till Fabian och en bilstol till barnbarnen.

Träffade en tjej som hade med sig en hel kasse med kläder till Fabian som jag fick av henne.
Helt underbara fina kläder!!
Så hade hon skrivit en sån fin lapp som låg med i påsen.
Även en massa tyger fick jag av henne♡
Jag blir varm i hela hjärtat av alla snälla människor.

Idag har vi fått en massa leksaker till Fabian av ett par bekanta till Robert.
Fabian blev alldeles till sig av alla saker.
Snickarbänken blev favorit. Mest skruvdragaren och dom tillhörande skruvarna.
Dom lekte han med länge tills det var dags att sova.

Imorgon ska jag arbetsträna min näst sista dag.
Då får jag träffa min nya vän igen.
Kommer att sakna henne.

fredag 27 mars 2015

Jag har fått en ny kompis

Blev inget bloggande igår. Törs knappt göra någonting längre.
Den som ville såra genom sina anonyma anmälan lyckades så Grattis till dig.
Hoppas du är nöjd med det.

Jag har skött min arbetsträning. Inte sytt som jag brukar och dragit ner på att ventilera på bloggen.
Snart sitter jag nog och stirrar i väggen igen också.
Skulle sy en body till lilla Selma.
Men det gäller som sagt att ha huvudet på skaft när man syr.
Det hade jag inte och ballongerna på tyget kom uppochner.
Fanny sa att det var lugnt.
Hon kunde hålla Selma uppochner så kom ballongerna rätt och ingen kommer att märka nåt.

Jag har hittat en ny kompis på min arbetsträningsplats.
En helt underbar liten tant.
Vi har varit ute på promenad, fikat, pratat och pinsamma händelser och skrattat massor.
Idag rullade jag hennes hår och hon blev så nöjd och jag fick massor med beröm.
Det värmer ända in i hjärtat ♡
Jag är så tacksam över personalen som jobbar där också som tagit emot mig så väl och jag känner trygg där.
Snart ska allt vändas uppochner igen.
Nästa vecka blir det möte med alla inblandade angående min sjukskrivning och anställning.
Handläggaren från FK ringde idag igen och sa att hon skulle ha en kollega med sig som hade kontakt med arbetsförmedlingen till mötet.
Jag undrade av vilken anledning då jag redan har en anställning.
Fick ett flyktigt svar som jag inte ens förstod.
Jag orkar inte bry mig längre....

Jag åt en Ben&Jerry glass på kvällen. Då mådde jag bra.
Innan den åt jag hemlagad pizza och det satt inte heller fel.

Fabian börjar bli förkyld och jag hoppas innerligt att han inte blir sjuk till nästa vecka när han ska sövas.

onsdag 25 mars 2015

Besökt förskolan Hästberg

I morse åkte vi upp till förskolan Hästberg för att göra ett besök där.
Med vi menar jag mamma, Fabian, Robert och så jag själv.
Vilken fantastisk förskola.
Massor med olika pedagogiska rum.
Fabian trivdes som fisken i vattnet där.
Drömmen vore väl att få en plats för honom där uppe.
En personal per barn. Bara barn med särskilda behov som går där.
Han kommer inte att vara ett dugg annorlunda mot dom andra som går där.

Stora öppna ytor med plats för hjälpmedel och kunna röra sig fritt.

Vi ska få komma på en teckenkurs på habiliteringen.
Det blir faktiskt roligare och roligare ju fler tecken vi lär oss.

Fanny och Selma kom in och gjorde oss sällskap till tandläkaren.
Det går ju inte att göra någon riktigt grundlig koll på Fabians tänder.
Men det bra med specialist tandvården är att dom samarbetar med Habiliteringen och barnavdelningen.
När Fabian ska sövas för magnetröntgen och provtagning så passar tandläkaren på att komma dit.
Han ska då göra en grundlig undersökning och ta röntgenbilder på Fabians tänder.

Vi tog sällskap med Fanny och Selma ut till Grycksbo och åkte buss med Robert.
Fabian gillar verkligen att åka buss. Helst skulle han nog vilja sitta bakom ratten med pappa och köra och trycka på alla knappar som finns där.
Vi var hem till Elin och Alice en sväng sen åkte vi med Robert tillbaka in till stan igen.
Det har varit en väldigt händelserik dag för Fabian som somnade direkt när vi kom hem.

Fannys svärmor har varit så otroligt snäll och köpt blöjor åt oss så nu har vi så vi klarar oss ett tag :)

tisdag 24 mars 2015

Bloggar vidare

Kunde inte sova i morse. Satt uppe nån timme i min ensamhet med en kopp kaffe medan Fabian och Robert sov. Fabian sov så skönt i sin säng med lilla rumpan i vädret.

Gick och arbetstränade och mamma var hemma med Fabian.

Jag gillar att sitta och prata med gamla tanter och lyssna på deras livshistoria.
Sånt man aldrig hade tid för när man jobbade.
Tog med en liten dam ut på en promenad i solen idag.
Hon blev så tacksam och glad.
Hade inte varit ut på länge. En underbar liten tant, vi skrattade och pratade om allt mellan himmel och jord.
När jag skulle gå hem ropade hon till mig
-Du! Du ser smalare ut bakifrån idag än igår.
Haha ja men det var väl bra det :)

Det var ingen bra dag igår. Såg tydligen både tjock ut och fick höra en massa tråkigheter på ett pissmöte med FK.

Har grubblat över hur det skulle bli nu när mötet med läkaren, chefen, handläggaren, facket och mig inte skulle bli av.
Jag har ju trots allt min tjänst kvar i kommunen.
Sjukskrivningen går ut den sista Mars. Vill helst inte ha med f-kassan att göra då dom bara sänker en mer än hjälpa till.

Idag när jag kom hem från min arbetsträning så hade en underbart snäll och omtänksam kvinna varit hit med en sån fin bukett tulpaner till mig.
Blev alldeles varm i hjärtat och mamma som tog emot dom blev lika rörd hon med över hur snälla människor det finns runt omkring oss.

Min handläggare ringde mig på eftermiddagen. Hon hade tänkt lite efter mötet igår och ändrat sig angående mötet hon skulle ställa in.
Hon var mycket trevligare i tonen idag.
Mötet blir av den 1a April som planerat.
Känns skönt.

Vad det gäller bloggen tänker jag fortsätta att skriva.
Vad skulle det vara för skillnad om jag skriver här eller i en dagbok?
Tiden skulle ju bli den samma och det är ju den som räknas.

Jag får svara på alla omtänksamma fina kommentarer jag fått en annan gång.
Jag är oerhört tacksam för allt stöd jag fått av er.
Guld värt♡♡♡
Men det skulle ta för lång tid att svara på nu så jag får göra det när jag inte behöver tänka på det längre.

Imorgon ska vi besöka förskolan Hästberg. Ska bli mycket intressant och så ska vi ställa Fabian i kö dit.
På eftermiddagen ska vi till specialist tandvården och träffa tandläkaren för första gången.

måndag 23 mars 2015

Här sitter jag och bryter mot lagen

Ja hur ska jag börja...
Kanske med att säga ett stort tack till dig som tog av din tid för att lägga den på oss.
Det måste ha tagit en stund  att gå igenom hela min Instagram och skriva ut hela bunten med papper.
Kostat en del med frakten att skicka hela luntan med papper till försäkringskassan.
Jag förstår mig inte på folk som endast är ute efter att förstöra för andra.
Vad vinner man på det?
Känns det skönt att knäcka nån som redan är så lågt man kan komma?
Gnuggar man sina  händer och skrattar lite för sig själv och mår bra då?

När jag började med min sömnad och skapande så fick det mig att må så bra.
Både läkare och min terapeut rådde mig till att fortsätta då det blev en jättebra terapi för mig.
Jag fick annat att lägga tankarna på och inte bara sitta i soffan och grubbla mig grön på saker och ting.

Något inte försäkringskassan inte håller med om.
Enligt dom ska jag som sjukskriven i depression sitta och glo och inte göra nåt.
För kan jag göra nåt annat då kan jag lika gärna jobba.
Arbetsträning innebär att det ska leda till jobb.
Eftersom jag inte kan jobba mer inom vården så kan jag för mitt liv inte begripa hur dom kan sätta mig på ett vårdhem med massor av tunga lyft.

Min handläggare från försäkringskassan var ganska fåordig idag.
Jag var kallad på ett möte då dom fått en anonym anmälan om att jag syr och dessutom sålt.
Något jag var väldigt orolig över när jag började och därför ringde min handläggare för att fråga om det var ok.
Hon såg inget problem i det och skulle det vara nåt problem så skulle hon höra av sig.
Vilket hon inte gjort...

Nu menade hon att när jag har 550 följare på Instagram så menade hon att jag även hade 550 köpare.
Om det var så väl ändå. Då skulle jag ju lätt kunna starta eget och leva på det.

Nu handlar det inte till större biten av att jag sålt för det är ju knappast nåt jag blivit rik på.
Nej det handlar om att jag gör något.
Jag sitter inte bara och stirrar i väggen.

Jag ska inte heller blogga. Då kan jag lika gärna jobba på kontor.
Ja, det skulle jag absolut kunna göra.
Det var även nåt som läkaren föreslog på mötet vi hade innan jag skulle ut och börja arbetsträna.
Ändå såg handläggaren till att jag hamnade i vården och påstår att hon inte hört nåt om att jag inte skulle tillbaka dit.
Hon satt och skruvade på sig oroligt idag när vi hade mötet.
Robert var med mig och när han ställde frågor som var obekväma för henne kunde hon inte ens se honom i ögonen när hon svarade flyktigt.

Så nu är det färdigsytt och bloggat för min del.
Den tiden jag lägger på sömnad och blogg kan jag jobba.
Jag ska till och med räkna minuter det tar att posta ett brev till något som köpt något av mig som inte kan hämta på plats.
Jag ska räkna tiden jag ensam har hand om Fabian.
Alla tider på dygnet. För man kan ju jobba vilken tid på dygnet som helst.

Jag är så otroligt glad och tacksam över att Robert var med mig dit idag.
Jag själv satt med gråten i halsen hela tiden och rösten stockade sig att jag inte kunde prata.

Jag önskar av hela mitt hjärta att min handläggare åker på en djup depression.
Har man i te varit där själv kan man aldrig föreställa sig om hur det känns.
All ångest, panikattacker, hjärtat som känns som att det ska sprängas, hjärnan som går på högvarv hela tiden för att inte tala om all glömska och förvirring som är hela tiden.

Man måste nog vara lite speciell för att jobba som handläggare på försäkringskassan.
Att bara följa regler och vara en känslokall paragrafryttare.

Jag har ju verkligen inte dolt någonting av vad jag sysslat med då jag trott att det varit okej.
Handläggaren hade ju faktiskt kunnat ringa och säga att
-du nu är det inte okej längre så hade jag väl fått fortsätta att stirra i väggen istället.
Nej varför ska man göra nåt som får en att må bra?

Nu kommer jag antagligen inte att få någon mer rehabersättning och kanske även bli återbetalningsskyldig.
Så nu ska jag arbetsträna utan ersättning.
Mötet med läkaren, chefen och henne ställde hon snabbt in.
Mest för sin egen skull tror jag.
Då får hon ju höra igen av läkaren att hon hört fel.
Att jag visst kunnat jobba någonstans med nåt administrativt som vi talat på förut.
Att jag INTE skulle tillbaka till vården.

Nu måste jag räkna ut hur länge jag bloggat och skriva ner det för den tiden hade jag kunnat arbeta istället.
Hade jag inte haft min familj hade jag för länge sen lagt mig framför ett tåg.
Att ha en depression är inget som syns tyvärr.
Hade jag amputerat båda armarna så hade det synts och säkert varit lättare att få hjälp och stöd också.
Att jag har "amputerat" hjärnan är inget som syns och då är man inte heller sjuk.

Där jag är nu och arbetstränar har jag pratat med två andra som också varit hemma och delvis fortfarande är på grund av depression.
Den ena tjejen mår jättedåligt men blev snabbt utskickad att börja jobba igen.

Jag trivs verkligen där jag är för personalen där är verkligen toppen. Jag känner mig inte som en belastning där utan dom välkomnar mig vänligt allihopa.
Sen är det ju klart att man skärper till sig när man är bland folk.
Den enda som verkligen sett mina sidor och lidit av mina ångestattacker är Robert.
Jag har verkligen bitit ihop för både mamma och barnen.
Det här är det jobbigaste jag varit med om i mitt liv.
Det är svårt att inte ens kunna styra sina tankar och hjärnspöken som snurrar hela tiden.
Dygnet runt, varje dag.....

söndag 22 mars 2015

Fabian ska sövas igen

Vi tog ju upp på Habiliteringen i torsdags att vi ville veta lite när proverna ska tas som ska läggas ut i genbanken.
I fredags hade vi missat att kolla posten.
Kollade idag och där låg ett brunt kuvert från landstinget till Fabian.

Öppnade och läste direkt i hissen på väg upp.
Där stod att vi var välkomna till barn den 2:a april för att Fabian skulle sövas inför magnetröntgen.
Halv åtta ska vi vara där och nio ska han sövas.
Förra gången var en mardröm när han skulle sövas.
I en hel timme höll dom i honom och försökte att sätta en kanyl på honom inför sövningen.
Stackars Fabian var helt panikslagen och Robert fick lov att gå ut ur rummet då han inte klarade av att se Fabian så rädd och ledsen.
Det slutade med att dom fick söva honom med mask och sen sätta kanyl när han somnat.
Varför gjordes inte det på en gång istället för att plåga honom till paniken lyste i hans små skräckslagna ögon.

Den här gången vet vi mer och tänker inte låta honom gå igenom samma hemska upplevelse igen.

Det stod ingen förklaring till varför magnetröntgen ska göras igen.
Robert ska ringa imorgon och höra.
Kan det vara att dom vill kolla hans hjärna igen när han ändå ska sövas för att proverna ska kunna tas?
Hjärnan har ju hunnit växa och utvecklas sen sist han gjorde magnetröntgen på den.
Kanske kan dom se nåt nu?

Hur ska man kunna ta sig ur en depression när händelserna avlöser varandra och min hjärna går på högvarv hela tiden?
Hjärtat håller på att hoppa ur kroppen.

Enda gången jag absolut inte grubblar på nåt är när jag syr och skapar.
Efter att jag läst brevet idag ringde jag hit mamma.
Robert jobbade.
Mamma kom hit och lekte med Fabian och jag sydde honom en t-shirt och en tröja under tiden.

Han ville ha dom på sig direkt när dom var klara.
Han är väldigt tacksam att sy kläder åt.
Även hans kusin Elsa som blev så glad över sin klänning hon fick i present.
Ska sy henne fler klänningar.

Det är tur jag har några små jag kan sy åt.

lördag 21 mars 2015

Lördagsloppis

När Fabian vaknar brukar han ropa på oss sen kastar han ur det som går ur sängen.
Han är ett riktigt litet busfrö.
Selma låg i vagnen och var på ett strålande humör i morse medan jag gjorde frukost åt mig och Fanny.
Fabian som ibland kan sova till halv nio vaknade kvart över sex i morse.
Robert hade jobbat natt och behövde sova.
Lite svårt att be Fabian vara tyst.

Jag och Fanny hade tänkt gå på loppisen när den började kl 10 men det var många timmar till dess.
Vi kom iväg kvart i tio. Det var som vanligt tjockt med folk när vi kom dit.
Jag köpte pärmar och register att ha i.
Hade en hel hög med papper som skulle sorteras in i pärmar.
Jag tycker att det är så fruktansvärt tråkigt att jag dragit på det hur länge som helst.
Jag höll på ett par timmar innan jag var klar med allt.

Har även sorterat mina mönster och satt in i pärmar så nu är det ordning  överallt.
Så skönt!
Vi var in i min kusins butik Calimero och kollade in nya stället vid gruvan.
Jättefint var det där.

Selma som inte gillar att åka vagn var ovanligt nöjd i vagnen idag.
Vi hade satt upp henne lite så hon såg lite mer och det gillade hon.
Dock tröttnade hon på hemvägen men vi hade bärsele med så då fick hon sitta i den och blev nöjd igen.

Robert jobbar i natt igen.
Fanny har busat med Fabian på kvällen så han har skrattat så han kiknat.
Jag och Selma tog det lite lugnare.
Selma väldigt lugnt till och med för hon somnade när vi gick omkring hemma.

Nu blir det god natt och sov gott♡