Helt ärligt så minns jag inte ens vad vi gjorde på förmiddagen.
Jag är snurrigare än snurrigast och glömsk som få.
Robert tycker att jag blir värre och värre.
Jag säger inte emot.
Fanny och Selma åkte med Robert hem när han slutat jobbet.
Fabian sov när dom kom hem och Robert gick också och lade sig en stund.
Jag hade sykurs med Fanny som aldrig sytt förutom nån gång på slöjden.
Hon fick sy sig ett pannband helt själv.
Det blev riktigt fint och jag tror hon blev nöjd med sitt jobb själv med.
Två hjärtan i reflex fick hon på också på pannbandet.
Ja jag har också sytt idag såklart. Hittade ett underbart färgglatt tyg på Åhléns som jag köpte och sydde en dyna till Fabians vagn av.
Det blev en riktig färgklick i den för övrigt svarta vagnen.
Annars har jag haft en riktig grubblardag. Vad vill jag med mitt liv egentligen?
Imorgon ska jag tillbaka till Smedjan och arbetsträna.
Jag kan inte rå för det men jag känner mig totalt överkörd.
Ska jag nu prompt tillbaka till vården igen så jobbar jag ju hellre natt då.
Jobbar jag halvtid natt så gör jag ca 10 nätter på sex veckor.
Då tjänar jag ungefär lika som jag gör nu.
Så har jag massor med tid och ork för Fabian och alla hans behov, habiliteringsbesök och mer därtill.
Jag fattar inte varför och hur dom kan sätta ut mig i vården på dagtid och ha planer på att meningen är att jag ska kunna börja jobba där.
Meningen är ju att jag ska bort från vården och allt slit som det innebär att jobba där.
Min kropp är redan förstörd nog.
Inte ens huvudet är ju helt längre.
Jag älskar ju att sy och skapa.
Men att kunna leva på de det skulle nog inte fungera.
Utbilda sig vidare inom det kanske.
Starta ett eget klädmärke och sy barnkläder och barntillbehör i glada färger.
Det vore en dröm det.
Men skulle det gå att förverkliga den?
På kvällen gick jag, Robert, Fabian, Fanny, Selma och mamma till Tzatziki och åt. Det är så mysigt att göra såna här saker tillsammans ibland. Har gosat lite med Selma när Fabian somnat också. Hon och Fanny sover kvar här i natt ♡
Hej Cathrine,Dom försökte med mig också att återgå till vården med min rygg som undersköterska men efter ett tid med arbetsträning blev jag sjukskrivna igen o då insåg dom att jag ska bytta till ett hellt annat ,fick omplacering o utbilding,,, det va räddningen till ett liv med ett bra jobb som ryggen klara av och mår bättre o glad ,det ska du också begära att få ett jobb som är vänlig för din rygg , ,du ska sta på dig o bestämma själv hur du ska göra ,,,hade svårt som du att säga ifrån men en dag måste man bestämma hur man ska ha det o det är bara du som bestämmer om ditt liv ,,,,,,Jag hoppas att allt blir bra men du måste säga ifrån från jobbet ,du har bara en rygg ,bytt till nåt hellt annat ,du kommer att mår jätte bra med ett jobb som ryggen klara av, ,kram o lycka till ,,,o står på dig nu ,det är du värd ,kraaam <3 kram nancy
SvaraRadera