Summa sidvisningar

fredag 28 februari 2014

Tunga besked och Fotobomb på söta Alice

Fabians feber har sjunkit och han är mest förkyld och sover lite oroligt på nätterna.

Fick ett dystert besked i morse av min bror som ringde.
Det var väntat men jag tycker så otroligt synd om mina älskade kusiner.
Den 14:e november somnade deras mamma in efter en kort tids sjukdom i cancer.
I morse lite drygt bara tre månader senare somnar deras pappa in i samma hemska sjukdom. 
Att förlora båda sina föräldrar på så kort tid är ofattbart och så himla orättvist!

Jag hoppas av hela mitt hjärta att dom kan få lite lugn och ro nu.
Dom har haft många år med motgångar, med en hjärtsjuk son och sen två sjuka föräldrar på det.....
Varför ska vissa drabbas av allt?

Lättar upp de här inlägget med lite söta bilder på mitt älskade barnbarn Alice som jag tagit lite kort på idag.
Hon har blivit så rolig, flinar och babblar och låter. Älskade lilla hjärtat <3

torsdag 27 februari 2014

Tänk att en förkylning kan kännas bra

Fabians feber har fått sällskap av en förkylning. Känns bra om man ska välja mellan de och trassel med njurarna.
Vi har inte sovit allt för bra i natt.
Tycker så synd om Robert som ska upp tidigt på morgonen.
Fabian sover lite oroligt när han är sjuk.

Fick svar på mina prover om magen igår och dom var bra.
Skönt.
Magen är bättre också, hoppas inget mer grus eller stenar fastnar i gallgångarna nu.

Skulle ha varit hos sjukgymnasten idag men fick avboka den tiden.
Får göra min hemläxa jag fått därifrån i alla fall.
Vi har bara varit inne och tagit det lugnt idag. Fabian har sovit mycket och varit lite hängig och gnällig lilla plutten.
Han har ätit som han ska och det känns skönt, önskar bara man kunde få i honom lite mer vätska.
Särskilt när han är sjuk.

onsdag 26 februari 2014

Önskar att jag sa ifrån mer ibland

När vi kom hem från akuten så somnade vi efter maten. Jag och tjocka prinsen i soffan och Fabian i sin säng.
Alltså jag blir så förbannad när dom behandlar min älskade lilla pojke hur som helst!
Läkaren som kom in först var inte färdig läkaren än men i juni skulle han vara klar.
Han var så försiktig med Fabian. Lät honom titta på sakerna han hade och gick väldigt varsamt fram.
Likaså den riktiga läkaren som kom in sen. Hon blåste såpbubblor och försökte förvirra Fabian lite grann.

Men undersköterskan var allt annat än försiktig. Hon kallade in en till så att dom skulle vara två stycken som blåhöll honom i ett fast grepp medan hon stack och tog prover.
När vi var på barn och gjorde samma sak gick det hur bra som helst. Robert blåste bubblor, jag hade Fabian i mitt knä medan hon stack och tog prover.

Det här var det värsta jag sett. Hans panik i ögonen bara lyste!
Han var verkligen helt skräckslagen!
Bara flackande med blicken, det såg så läskigt ut att jag nästan inte kunde titta på honom.
Han såg bedjande emellanåt bara "ta mig härifrån".
Robert hade aldrig fixat att vara med där inne då.
Det var blod överallt utom i den där jävla lilla burken hon skulle ha de i!!!
Sa till henne att sluta för att han var så rädd. Både hans och mina tårar rann då.
-lägg av nu! Sa jag, du får ge dig jag vill inte utsätta honom för mer. Du ser väl att han är livrädd!?
Jaha sa hon, vill du att jag ska sticka han igen sen då menar du?

Varför kunde hon inte bara ta det lugnt och försiktigt från första början?
Tänker på det jag läste i boken igår.
Deras äldsta pojke var också livrädd för sjukhuspersonal.
Så förbaskat onödigt att skrämma upp honom ännu mer. Han har ju många fler besök att vänta där....
Hon lyssnade absolut inte alls på när jag försökte förklara att han inte är som en vanlig normal 16 månaders kille.
Hon skulle försöka lura och göra saker som inte alls går med honom. Precis som om hon trodde att jag satt och ljög om allt jag sa.
Varför kunde jag inte bara skicka ut henne ur rummet och be om en annan?
Det måste man väl ha rätt att göra?
Blir så arg på mig själv som utsätter mitt barn och tillåter en sån behandling av honom!
Fy får ont i magen när jag tänker och ser hans skräckslagna blick framför mig.
Nä det här var absolut sista gången någon behandlar honom på det viset!
Det är för bövelen ett litet barn!!
Vårt barn!
Det är så typiskt svenskt att bara finna sig i allt men det är slut med det nu!

I ett rum på akuten

Stackars, stackars lilla pojke.
Jag var i valet och kvalet länge om jag skulle gå upp till akuten eller inte.
Men vi har ju blivit tillsagda att har han bara feber och inget annat så ska vi gå upp.
Då hans ena njure är lite förstorad och det skulle kunna vara urinvägsinfektion så är det inte att leka med.
Vi gick upp i tio tiden. Han hade 37,8℃ i tempen då, men då hade han fått panodil ett par timmar innan som var kvqr i kroppen.
Nu är klockan två och Fabian har precis somnat.
Dom har stuckit honom i fingret och tagit prover. Tyvärr hann han kissa i blöjan innan jag hann sätta honom på pottan så något urinprov har vi inte fått än.
Däremot har han bajsat på pottan så det var tur jag tog den med.

Fabian blev alldeles skräckslagen och paniken lyste i ögonen på honom när dom skulle ta prover.
Jag tyckte så fruktansvärt synd om honom att vi grät bägge två.

Sköterskan tjatar om att jag ska ge honom saft hela tiden fast jag har sagt hundra gång att HAN KAN INTE DRICKA!!!
Han höll på att kräkas när jag försökte få i honom lite med sked. När dom stuckit klart honom och han hulkade och grät så säger hon det igen.
-Ge honom saft.
Kör ner den där jävla saften i halsen på henne snart!
Han är inte som en normal 16 månaders kille.
- Håll han i handen så han blir varm.
MAN FÅR INTE HÅLLA HANS HÄNDER!
Jag har sagt till flera gånger nu när vi varit här.
Han åt i alla fall en burk mat innan han somnade. Nån vätska får jag inte i honom så det här med kissprov det vet jag inte.
Hungrig som ett as är jag också.
Jag vill verkligen inte utsätta honom för vitklädda människor som bara gör illas hela tiden.
Så fort dom bara kommer in i rummet lyser skräcken i hans ögon och han blir alldeles stel.
Men jag vill ju inte att han ska bli jättedålig heller så det är väl bara att bita ihop.
Jag önskar bara att vissa kunde vara lite mer förstående när man försöker förklara att Fabian inte är som alla andra.
Eller åtminstone lyssna på vad det är jag säger.

Fabian är blodig överallt på sina kläder efter provtagningen.
Älskade lilla skruttpojke <3

Feber

Efter en knölig natt gick vi upp klockan fem. Tog tempen som låg på 39.3℃ så nu sitter vi här i soffan med tjocka prinsen....
Blir eventuellt tvungen att gå upp till akuten då han inte är förkyld utan det bara är feber.
Har blivit tillsagda att göra det då hans njurar har spökat....

Hålla handen

Fabian tycker inte om när man håller hans händer eller fötter. Rycker snabbt undan dom.
Så idag när han tog min hand och höll den med båda sina små, mjuka, varma händer blev jag alldeles varm i hjärtat.

Fick en bok av dom från Omtanken som var här idag. Mamman till pojkarna den handlar om hade läst om oss i tidningen.
Började läsa den på kvällen när Fabian somnat och jag hade svårt att slita mig från boken.
Familjen den handlar om är här från Falun. Det är pappan som skrivit boken. En mycket gripande bok där man känner igen sig i mycket även om Fabian inte är lika gravt handikappad som dom två pojkarna.

Nu ska jag försöka stänga av min hjärna och sova lite. Imorgon ska vi ta lite kort på Alice och se om vi får till det.

Kram C

tisdag 25 februari 2014

Dagens övningar gjorda

Idag var det en sån där härlig vårkänsla ute igen.
Vi tog en promenad till affären för att panta lite och köpa mig lite hårfärg för att dölja dom grå som börjar ploppa upp.
Jag glömmer alltid att stänga av runkeeper när jag går in och handlar. Jag är mest intresserad av att se hur långt jag gått ändå.
Har träningsvärk sen igår och det är väl ett bra tecken.
Har gjort min hemläxa också.

Fanny har varit hemma idag. Hon kom verkligen lägligt.
Har haft assistent bolaget Omtanken här och vi kunde prata ostört medan Fanny höll koll på Fabian.
Vi ska göra en anmälan om hur det gick till under Fabians förlossning.
Ska be läkaren om ett mer utförligt utlåtande om Fabians sväljsvårigheter.
Dom ville se avslaget vi fått från kommunen men det har vi ju inte kunnat hämta ut då det kom i rekommenderat brev till Fabian....
Fabian är ju inte bara efter rörelsemässigt. Han kan inte säga ett enda ord, inte vinka, klappa händerna, äta själv, hålla i nappflaskan och en hel del annat som jämngamla med honom klarar av.
I den här åldern brukar dom ju försöka härma allt man gör.
Han kan inte ens peka vart lampan är om man frågar.
Hur det än är så har jag ett större lugn i mig nu än jag haft på länge.
Jag har nästan fått ångest attacker över hur det skulle bli med allt.
Nu känns det som att det på något vis kommer att lösa sig framöver. Även om det är långt dit och vi kommer att få kämpa så känns det ändå som att det finns hopp. Förut kändes allt bara hopplöst.
Fabian ska få börja på vattengymnastik och jag ska tränas upp.
Vi får hjälpa varandra helt enkelt :)
Vi är ett starkt och bra team jag, Robert och Fabian. Peppade av alla hans stora syskon och andra släktingar och vänner.

Finfrämmande

Milton och Sofia och Mickus i bakgrunden
 Idag har vi haft finbesök av lilla Milton hans mamma Sofia, mormor Mickus och moster Maria. Sofia och Maria är kusiner med mina stora barn. Dom är verkligen supergulliga hela familjen.

Milton med sin moster Maria

 Milton har nyss fyllt två år. Han brukar vara rätt så blyg men inte för oss, vi måste nog se snälla ut tycker han :)
 Mickus hade sett att jag redan fått tulpaner så jag fick en bukett rosor av henne. Rosa fina rosor, ser röda ut på bilden. Sofia hade bakat muffins som såg ut som ett lass bajs men smakade gudomligt ;)

 Fabian var halt slut när dom åkte hen efter allt bus. Han somnade på en microsekund, han knappt lägga ner honom på kudden. Han fick en tjock prins och en bok av Mickus som vi kan läsa sen.

måndag 24 februari 2014

Nu ska tantkroppen tränas upp

Gjorde mitt första pass hos sjukgymnasten idag. Fick instruktioner till övningar jag ska göra för ryggen.
Värmde upp med crosstrainer och avslutade med crosstrainer också. Tog i riktigt så svetten rann.
Nu jäklar ska tantkroppen tränas upp igen!!
Har till och med unnat mig nya träningskläder.
Ska även köra övningar hemma varje dag. Så hos sjukgymnasten två gånger i veckan.
Jag ska stärka upp musklerna i ryggen och magen och så ska 20kg bort!!!!
Jag ska skynda långsamt, tar det ett år så är det så.
Huvudsaken det blir bra.

När jag kom hem så fick jag inviga spisen och koka potatis.
Fick bli min favoriträtt fiskbullar till middag istället för lunch.
Robert åt med god min han med :)

Lägenhet uthyres VM 2015

 Vi har som många andra funderingar på att hyra ut vår lägenhet under VM 2015 och kanske kunna dra iväg nånstans där det är varmare.
 Gillar lägenheten här bara mer och mer, det känns mysigare här på nåt vis. Den andra var nästan för stor och planeringen var sådär. Den stora hallen och vardagsrummet kan vara det jag saknar därifrån.
 Den här är toppen för Fabians skulle när det inte finns några dumma trösklar i vägen nånstans.
 Han gör säkert hundra varv om dagen runt, runt kök och vardagsrum. Jag jagar han och han mig :)

 Köket här är så ljust och luftigt med fönster åt två håll istället för det mörka köket vi hade innan.

 Hallen är inte bara en lång trång gång som det ser ut. Till höger är det ett större utrymme och så är  badrummet där. Dörren till vänster är lilla toan med dusch.
Fick en tillrättavisning av min dotter Elin. Det här med höger och vänster är inte min starka sida (ändå tänkte jag till innan jag skrev) 
Badrummet är till vänster och duschen till höger!!
 Vårt sovrum är lite trångt däremot. Men det beror mycket på att vår sänggavel tar rätt stor plats på djupet. Fabian sover kvar inne hos oss än för att det fungerar bäst så.
Hallen sett från vardagsrummet

Lilla toan


Fabians rum
 Han gillar verkligen sitt rum, åker in dit och river runt bland sina saker. Kan leka nöjd länge för sig själv där inne.
Badrummet, inte så stort men det finns plats för tvättmaskin och det man behöver (och lite till)

 Fannys rum ligger innanför köket, skenet är lite konstigt på grund av lampan.