Igår var en skitdag

Började dagen med ett mycket ångestladdat möte.
Det var min chef (som jag aldrig träffat) nån mer från kommun som har hand om omplaceringar, min handläggare från f-kassan och en kille från facket.
Tack och lov att han var med.

På förra mötet med läkaren, handläggaren, killen från facket och jag så bestämdes det att jobb i vården skulle uteslutas på grund av både min rygg och mående psykiskt.
Jag ska undvika tunga lyft och stress.
En inom vården omöjlig sak.

Igår var det först bestämt att jag skulle sitta och åka buss ut till Svärdsjö för att börja arbetsträna på ett äldreboende där.
Svetten började rinna av mig och jag kände paniken börja rusa i min kropp.
Det stack i hela kroppen, jag fick inte luft och fick lov att gå ut ur rummet.
Försäkringskassan tog ingen hänsyn till restider.
Fanns det en plats där fick jag vackert ta den.
Killen från facket följde med mig ut och satt bredvid mig där jag hulkade och grät som ett barn.

När jag lugnat mig gick vi in igen.
Det bestämdes nu att jag skulle placeras på ett demensboende i Herrhagen istället. Jag kände mig helt maktlös och överkörd.
Hade inget att säga till om.

Ringde läkaren när jag kom hem. Vi hade inte hört fel. Han skulle ta upp det igen på nästa möte vi ska ha i april.

Min chef ringde. Det var fullt på Herrhagsgården så jag kunde inte vara där. Skulle få vara på ett annat äldreboende, Smedjan som faktiskt känns bättre. Det ligger mer centralt och närmare där vi bor.

Vi hade planerat gå ut på kvällen. Jag hade totalt tappat lusten. Robert mer eller mindre tvingade mig med ut.

Jag har ett sånt kontrollbehov att jag knappt klarar av att dricka alkohol alls längre. Jag känner att jag är rädd att tappa kontrollen. Tappa minne, inte ha koll på mig själv och andra. Inte för att jag skulle göra nåt dumt eller så. Bara inte ha full koll. Jag är ju så glömsk och vimsig som det är redan.

Nu kom vi ut till sist ändå. Vi drack vin och ett par öl. Blev lite lagom susiga i skallen och vi hade riktigt roligt faktiskt. Det var otroligt länge sen som vi var ut och jag kunde slappna av och ha så kul. Vi satt och skrattade och pratade till (för oss) sent på kvällen. Vi brukar vara hemma senast klockan 22 på våra utekvällar. Nu var klockan närmare halv tolv innan vi var hemma. Vi var ute så länge att mamma till och med hann skicka ett mess och frågade när vi tänkt komma hem för hon började bli trött. Vi var på väg hem då som tur var :)

Jag skulle inte vara nåt alls utan min älskade underbara man ♡