Det händer mycket på ett år

För ett år sedan såg det ut såhär http://cathrinewickstrom.blogspot.se/2014/08/en-mycket-speciell-dag.html?spref=fb&m=1

Det var många fjärilar i min mage...
I Roberts mage var det en massa operationsverktyg...
Det har varit ett tufft år framförallt för Robert.
Mer psykiskt än fysiskt.
Fast det var tufft fysiskt också i början.
Robert har sveriges sämsta läkkött.
Han får alltid infektioner i sina operationssår.
Men han är betydligt lättare idag än för ett år sedan.
Han förstod inte hur stor han hade blivit igen. Det hade gått så fort uppåt, precis som det gick så fort neråt när han var med i BL.
Då hängde huvudet inte heller med. Då såg han inte hur liten han hade blivit.
Då gick han ner 70 kilo på fem och en halv månad.
Nu har han gått ner snart samma fast på ett år.
Han känner sig större än nånsin men så är det ju verkligen inte.
Jag är så himla stolt över min man.
Han är så snygg och alldeles helt underbar.
En fantastisk pappa till Fabian, en lika fantastisk "morfar" till mina barnbarn och alldeles otrolig med mina stora barn.
Han har alltid ställt upp för dom.

Jag älskar honom så himla mycket ♡
Han har funnits för mig och stöttat och tröstat mig när jag mått så otroligt dåligt.
Jag måste ha varit jättejobbig att leva med i en lång period.
Tack min älskling för att du orkar med mig.
Men jag är på väg tillbaka.

Var på möte på Previa idag. Det blir ett till förhoppningsvis sista möte i december.
Dom vill följa upp mig och se att jag verkligen fixar det här nu.
Det är väl alldeles underbart bara det.
Läkaren sa att med tanke på hur långt ner jag varit och hur dåligt jag mått är det lätt att falla tillbaka igen.
Jag såg ju bara hur det blev när jag slutade med medicinen.
Allt kom över mig igen, jag hatade mig själv och bara bölade hela tiden.

Jag ska äta till mars månad och sen sakta börja trappa ner.

Jag och Fabian tog en tur med cykeln på sena eftermiddagen.
Han ville inte alls åka hem.
Han gillar att sitta där bak och se sig omkring där vi åker.
Det blev ett väldigt svamligt inlägg om allt mellan himmel och jord.
Men det är ju så vårt liv är.
Lite uppochner hela tiden. Det händer nåt hela tiden tycker jag.
Men sista tiden har det hänt bra saker och det är skönt.

1 år och 65 kilo (bildbomb)

 Såhär såg det ut för precis på dagen ett år sedan. Då hyrde vi en stuga och semestrade i Leksand en vecka.

 Vi besökte den vackra trädgården Hildasholm.

 Robert var jättestor och Fabian var liten....

 Idag åkte vi till Hildasholm för att ta kort precis ett år efter för att jämföra då och nu. Stannade till i Borlänge på vägen ocg där lyckades Robert hitta ett likadant linne som han hade förra året.

 Det här linnet hade dock endast 2xl mot förra årets som hade 8xl i storlek. Fabian hade samma kläder som i fjol. Han har dragit iväg på längden sen förra året. Robert har tappat hela 65 kilo!!

 Det är en betydligt lättare man på bilderna, som dessutom mår mycket bättre. Särskilt som vi nu börjat kunna röra oss tillsammans igen.

 Kan inte se mig mätt på mina fina killar.

 Det var med betydligt lättare steg Robert gick ut genom allén i år än förra året.

Äckelvarning!!!

Stackars Robert och hans navel.
Det är tredje gången dom går in i hans navel vid en operation.
Och då menar jag verkligen GÅR in.
Han har världens djupaste navel, den sitter fast i ryggraden och går sen genom hela buken.
Med tanke hur stor den varit så har man nästan kunnat stå raklång i hans navel.

Skulle byta kompresserna och det ser inte alls bra ut.
Det har som spruckit upp, det såsar och rinner och luktar inte rosor direkt.
Blir ett besök på vårdcentralen igen på eftermiddagen så dom får kolla på det igen.

Han har världens sämsta läkkött. 
Det blir alltid komplikationer efter hans operationer.

Jag har skrivit ut papper och ska fylla i en överklagan till Trygg Hansa.
Blir så förbannad på detta försäkringsbolag!
Vad ni än gör ta INTE deras försäkring till era barn.
Dom har paragrafer om precis allt!!
Inget gäller när det kommer till kritan.
Jag ska fråga när jag ringer vad dom själva har försäkrat sina barn i för bolag.
Dom lär ju knappast ha sitt eget när dom vet hur det ligger till.
Man betalar för absolut ingenting.
Jävla bluff och båg hela bolaget!! 

Ett lättnadens besked

Jag är expert på att alltid tro det värsta och oroa mig över allt.
Robert har varit dålig ett längre tag.
Haft ont i ryggen och en smärta som strålat ut i pungen.
Det första som började snurra i min skalle var prostatacancer.

Han har tagit massor med prover. Träffat läkare, gjort ultraljud och röntgen.
Idag kom svaret.
Jag har aldrig blivit så glad över att någon har ljumskbråck.
Det var en otroligt lättnad och en stor sten som släppte från hjärtat.
Nu har en eventuellt en operation att vänta.
Han har haft det som liten och har opererat sig för det en gång då.

Så skönt att få ett lättnadens besked för en gångs skull.

Jag har lämnat in min vigselring på förstoring idag också.
Resten av dagen har vi varit i Grycksbo och börjat att städa Elins lägenhet hon ska flytta in i.
Dom skulle köra dit hennes saker redan ikväll så hon kunde sova där.
Ska åka ut imorgon igen och hjälpa henne att få lite ordning hemma.
Hon har inte mycket möbler eller saker men det blir nog bra när det är klart.
Hon får skaffa lite vart efter.
Rom byggdes inte över en natt heller :)

Kalasdag

Fabian har somnat och jag sitter och kollar på Biggest Loser.
Såg Robert fladdra förbi ett par gånger i intron.
Robert vägde sig i morse och har nu gått ner 52 kilo sen operationen i augusti.
Han mår bättre än på länge.
Det är han som har den mesta energin och orken av oss båda nu.
Det är helt underbart att kunna vara ute och gå tillsammans igen utan att han ska behöva få ont i hela kroppen.
Nu kan han handla kläder i vanliga butiker igen.
Innan fick vi alltid åka till Borlänge där det finns Dressman XL.

Vi gick ner på stan på förmiddagen för att jag skulle bjuda honom på födelsedagslunch.
Av ren vana så betalade Robert själv.
Jag låtsades som att det regnade ;)
Vi har ju samma ekonomi så det har väl ingen betydelse egentligen.
Men det känns ju som att det är jag om det är mitt kort som dras.

Det var en strålande fin dag ute idag.
Efter lunchen gick vi till Dressman och köpte ett par byxor en tröja och några kallingar till Robert (som han också fick betala själv).
Det är nåt med Robert och kalsonger.
Dom han har är i stort sett ett enda hål med resår.
Men ni ska inte tro att man får kasta dom för det.
Nä, jag får smygkasta dom när han inte ser.

Nu har han nya snygga hela kallingar ett tag igen.

När vi kom hem somnade Fabian och så fick vi besök av Fanny och Selma.
Sen kom Jesper också.
Det är så himla mysigt att bara sitta med Selma i famnen.
Nosa och gosa lite med henne.
Idag fick både jag och Robert varsitt leende av henne.
Helt underbart ♡

Roberts föräldrar och hans kusin kom hit på fika. Roberts mamma hade med sig en fantastiskt god Italiensk smörgåstårta som hon gjort.
Elin och Alice kom också hit en sväng.
Imorgon kommer alla mina barn hit.
Vi blir så många när vi är allihopa så vi får dela upp kalasen på två dagar.

Jag har sytt en sån mjuk och skön filt till Semla idag.
Sen har jag sålt min första tavla i form av ett foto.
En bild som jag (och inte bara jag) gillar jättemycket.
Den ser nästan ut som en akvarell målning.

Imorgon ska vi till förskolan Hästberg som är en speciell förskola för barn med särskilda behov.
Det är öppet hus som vi är inbjudna till.
Det ska bli spännande.