Igår blev det här lilla knytet 15 månader. Tyckte det var nyss han var som ett litet bylte med den fula mössan som skyddade kanylen som satte i skallen.
Vi har försökt i tre månader nu att få till den där 1-års sprutan han ska ha. Lilla plutten är ju sjuk stup i ett och då går den inte att ta. Nu skyndar vi oss medan han är frisk!
Senare idag ska jag gå ner på stan till Vägledningscentrum och kolla utbildningar. Känner lite panik vad jag ska göra. Har ju ingen arbetsplats att gå tillbaka till och snart är min tid hemma slut och veckorna bara rusar iväg!!
En anställning har jag, i kommunen. Bara ingen plats att jobba på då jag ska omplaceras.
Jag har så svårt att släppa det som ska komma och bara leva och njuta i nuet.
Har i stort sett gått och haft ångest hela "ledigheten" hemma över att den dagen ska komma när mina dagar tar slut och jag inte vet vad jag ska göra och ta vägen.
Ångesten över att få lov och lämna in Fabian på dagis känns inte lika tung. Lätt är det absolut inte!
Skulle absolut vilja ha honom hemma ett tag till så han får komma ikapp lite mer innan han ska in på dagis. Men som det ser ut nu fi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar