Fina gamla bilder och mycket minnen

Jag och min vackra mamma, jag är runt ett år på bilden. Likt Fabian va :)

Var till min barndomsby Rog idag och hälsade på mina kusiner. P med familj bor där i mitt gamla barndomshem som i sin tur var våra pappors barndomshem. J bor utanför Gävle med sin familj. Dom har kämpat för att tömma sina föräldrars hem. Inom loppet av tre månader förlorade dom båda sina föräldrar i cancer.

Deras föräldrahem är bara ett stenkast från det hus P bor i. Dom har fått huset uthyrt och allt ska rensas ut och huset ska tömmas. Ni kan tänka er vad minnen  som bubblar upp när det plockas bland alla saker.

Jag har mest bara barndomsminnen därifrån. Mamma och pappa skiljdes ju när jag var sju, sen var jag där mest varannan helg och nåt lov ibland. 

Jag har ändå många fina och roliga minnen från Rog. Vi lekte jättemycket tillsammans P och jag. J är så pass många år yngre så hon var mest bara en söt liten tjoppa vi tog hand om och busade med. Man ser allt med helt andra ögon nu när man är stor mot när man var liten. Var upp på övervåningen i deras föräldrahem idag. Minns rummen som så stora där uppe, så såg jag det inte alls idag. Kommer ihåg precis hur knarren i trappen lät. Dofter som också var bekanta fast det var så länge sen. 

Jag ca tre år

Vi kollade igenom lite gamla fotoalbum. Hittade bilder på mig och mina föräldrar jag aldrig sett tidigare, inte som jag kan minnas i alla fall. 

Föräldrahemmet som det såg ut när våra föräldrar bodde där.

Från första början var det ingen övervåning på huset. Den blev tillbyggd efter en insamling som en präst startade via tidningen Falu Kuriren när våra pappor föddes. Det var ganska unikt med en trillingfödsel på den tiden.

Huset som det såg ut när vi flyttade dit 1973 tror jag det var. P och J`s pappa på bilden

Huset som det ser ut idag.

Inuti är inget sig likt. Det känns inte ens som att det är mitt gamla föräldrahem jag är i. Det var mycket mer minnen i deras föräldrars hem. Där var allt sig likt, inte riktigt allt men det mesta.

Jag och mamma

Jag, min pappa till höger och så mina kusiners pappa till vänster.

Det finns inte många bilder på mig,mamma och pappa tillsammans så det var kul att se den här. Mamma var så fantastiskt vacker. Något hon fortfarande är.

Min mamma är inte bara fantastiskt vacker. Hon är en fantastisk person och en underbar mamma. Precis som P och J`s mamma Marianne var.

 Kloka, fina, älskade, underbara Manne. Hon var som en extramamma när jag var liten. Det går inte ens att försöka föreställa sig hur tomt det ska vara för mina kusiner att mista sin mamma så som dom gjort.

Från att vara kärnfrisk till dödssjuk och gå bort på tre månader.

FUCK CANCER!!

Fina, underbara Manne 

Kollar gamla bilder

Blir alldeles rörd när jag tittar på bilder från Fabians förlossning.
Vi har tur som är här idag hela familjen.
Min droppställning såg ut som en julgran med alla påsar.
Jag hade kanyler och slangar överallt och såg nästan ut som en sån där marionettdocka.
Hade fem filtar på mig och frös så jag hoppade i sängen. Kunde inte ens hålla i Fabian för jag skakade så hemskt.
Jag förlorade närmare 3 liter blod. När Robert gick med för att kolla hur det gick med Fabian som var helt livlös och lila när han kom ut, då låg jag i ett blodbad och hade varit helt vit runt munnen och blå om läpparna.
Stackars han. Vilken mardrömsupplevelse, han trodde att han skulle få gå hem ensam.
Funderade på hur han skulle förklara för mina stora barn att han fick gå hem själv.
Nu gick allt bra till slut tack och lov.
Men det känns som att vi fortfarande kämpar. Och det gör vi också.
Bilden på Robert är från förr förra året när han sprang Blodomloppet.
Så jäkla snygg!!
Det är dit vi ska komma igen! Nästa år ska vi springa tillsammans.
Det tråkiga är att Robert är förknippad med sin vikt och Biggest Loser och då kan man tydligen påpeka hur som helst över hur han ser ut.
Det kommer titt som tätt kommentarer och pikar om hur stor han blivit igen. Tycker inte man säger så till någon vare sig man varit med i BL eller inte. Klart det sårar...
Att leva på en svältkost på 1500 kalorier om dagen och träna 8 timmar fungerar inte i verkliga vardagen med heltidsjobb och familj...
Men vi älskar varandra något så otroligt mycket hur vi än ser ut och det är huvudsaken ♡

Ibland önskar jag att det fanns en avstängningsknapp på hjärna och hjärta

Började dagen med en lång rask promenad idag med. Jag tänker så förbaskat mycket när jag går. Önskar att jag bara kunde stänga av min hjärna ibland när den går på högvarv! Idag tänkte jag mycket på min pappa under promenaden. Han var med på dopet igår. Vi hajade på varandra men inte mer än så. Vad är det som format han till den han är? Hur har hans barndom och uppväxt varit? Frågor jag antagligen aldrig kommer att få svar på, i alla fall inte från honom. Ibland kan jag tycka att det är så förbaskat tråkigt att det blivit såhär men han kommer aldrig att ändra sig eller sitt tänk. Vi har försökt prata med honom flera gånger både jag och min bror men vi kommer ingen vart så det är dött lopp och vi har nu gett upp. Ibland känner jag ett hat och ibland kan jag inte låta bli att tycka synd om honom. Han har själv satt sig i den sits han är i dag. Men igår i kyrkan såg han så ensam ut och då kan jag få skuldkänslor, för vad vet jag inte riktigt. I hans värld finns bara han, hans fru och hans sjukdomar och idrottsprestationer han gjort genom livet. Barn och familj har aldrig kommit i första hand för honom. Borde släppa allt helt men den där avstängningsknappen finns inte.....

Blir alltid tomatröd i ansiktet när jag motionerar. Bilden är tagen utanför vår port och i bakgrunden ser man Roberts jobb. Han har inte långt till jobbet direkt :)

Såhär snygg i håret blev jag av promenaden! Ser ut som hon i filmen "Den där Mary"

Lilla älsklingen på restaurang

Vi åt en söndagslunch ute med mormor. Var så hungrig så det blev ingen bild på maten men hann konstigt nog få med desserten på bild.

Mormor/mamma åt friterad banan och glass och Fabian fick smaka glass av henne.

Fabian bara strålar av lycka när han får syn på mormor. Det är bara hon som duger då. Idag kramade han henne för första gången och lutade sig fram och gav en liten blöt puss. Gissa om mormor blev mallig :) Med all rätta

Bästa kompisar

Till middag gjorde vi hemgjord kebabtallrik

Fabian sysslade med Yoga medans vi åt. Det är något han har kommit på idag att han kan böja sig ner och vika ihop sig som en fällkniv :)

1-års sprutan idag!

 Fy va tiden går fort!
Igår blev det här lilla knytet 15 månader. Tyckte det var nyss han var som ett litet bylte med den fula mössan som skyddade kanylen som satte i skallen.

 Finns det något finare att se på än en skrynklig liten nyfödd bebis! Man vill bara puss på dom små kinderna och den lilla, lilla söta hakan.
Vi har försökt i tre månader nu att få till den där 1-års sprutan han ska ha. Lilla plutten är ju sjuk stup i ett och då går den inte att ta. Nu skyndar vi oss medan han är frisk!
Senare idag ska jag gå ner på stan till Vägledningscentrum och kolla utbildningar. Känner lite panik vad jag ska göra. Har ju ingen arbetsplats att gå tillbaka till och snart är min tid hemma slut och veckorna bara rusar iväg!!
En anställning har jag, i kommunen. Bara ingen plats att jobba på då jag ska omplaceras.
Jag har så svårt att släppa det som ska komma och bara leva och njuta i nuet.
Har i stort sett gått och haft ångest hela "ledigheten" hemma över att den dagen ska komma när mina dagar tar slut och jag inte vet vad jag ska göra och ta vägen.
Ångesten över att få lov och lämna in Fabian på dagis känns inte lika tung. Lätt är det absolut inte!
Skulle absolut vilja ha honom hemma ett tag till så han får komma ikapp lite mer innan han ska in på dagis. Men som det ser ut nu fi

Nionde flytten på tio år! Och en fuktansvärd händelse!!

Här höll vi på att flytta in på Norra Mariegatan.

 Sedan jag skiljde mig 2004 har jag flyttat åtta gånger och nu blir det snart nionde gången! Först bodde jag och mina fyra barn i en liten tvåa tills vi fick hyra ett hus av min moster. Det blev en enorm skillnad för oss fem att bo i två rum och kök och komma till fem rum och kök. Huset vi bodde med barnens pappa var enormt med sju rum och kök. Och en stor tomt på det.

Robert var väldigt emot att lämna Grycksbo och flytta in till Falun, nu älskar han att bo i Falun och vill aldrig tillbaka till Grycksbo.

 Vi bodde inte länge i tvåan, någon månad bara. Huset bodde vi längre i och där trivdes vi bra också. Jag har alltid älskat att hålla på med blommor och det kunde jag göra där.

Hallen på Norra

 En natt hände något fruktansvärt som gjorde att vi fick lova att flytta därifrån. Jag tror att det var den 8/12 -04.
Jag och Elin blev väckta klockan tre på natten av att någon bankade på dörren och skrek att det brann! Dom andra barnen var uppe hos sin pappa då.
Elin hade sitt rum uppe och jag mitt nere. Vi kom springande till ytterdörren samtidigt!
Där stod en granne som hade vaknat på natten och tittade ut och såg att det brann i huset alldeles intill oss!!
Min moster hade salong i det huset och innan det hade hon och hennes man skoaffär där. På övervåningen var det en lägenhet.
Min moster bodde där själv ett tag men sen flyttade hon in till Falun och hyrde ut den till en kille.
Han var jätte rolig och vi ungarna älskade honom och brukade retas med han.

Sovrum Norra

 Efter vårt bryska uppvaknade så var vi helt chockade! Trodde först att det brann i vårt hus!
Tittade ut och bara såg ett brandgult sken över hela gården och kände en hetta slå mot ansiktet! Det var grannens lägenhet ovanför salongen som var helt övertänd!!
Jag ringde först brodern till han som bodde i lägenheten där det brann sen till min moster!
Jag hade ringt henne hem endast en gång tidigare. Det märkliga var att jag kopplade inte att hitta hennes nummer i telefonboken utan jag kunde det helt utantill. Konstigt. Skrek till Elin att snabbt klä på sig.
Hon som brukar vara den mest sävliga människan var plötsligt påklädd i hallen med sin hamsterbur i famnen!
Vi åkte upp till barnens pappa som bara bodde ett par hundra meter därifrån.
Man kunde se lågorna därifrån och kände röklukten sticka i ögonen ända dit. Jag och barnens pappa åkte tillbaka ner igen. Brandkåren hade hunnit dit, jag blev tillsagd att packa ihop mina viktigaste saker ifall elden skulle sprida sig.
Min bror och en kusin var med i brandkåren.

Felix rum norra

 Min kusin skulle bli pappa vilken dag som helst. Han hade sin mobil kvar i brandbilen. Hans fru hade ringt flera gånger då värkarna satt igång rejält! Hon fick till slut tag på min bror som kunde skicka iväg vår kusin snabbt. Han fick åka iväg i brandmanskläderna och på morgonen fick dom en liten dotter och allt gick som tur var bra.
Värre gick det för honom som bodde i lägenheten. Den tidiga morgon släcktes ett liv samtidigt som ett nytt tändes.
Vilken fruktansvärd natt! Jag visste att han var hemma som bodde där men ändå ville man tro och hoppas att han befann sig någon annanstans.
Jag och hans bror åkte runt och letade på ställen han kunde tänkas befinna sig.
Min bror och dom andra brandmännen rökrykte för att kunna finna honom i lägenheten. Men det brann så hemskt att det började bli farligt för dom att befinna sig där inne.
Dagen efter på förmiddagen hittade dom hans kropp. Han hade försökt att ta sig ut men förvirrat sig i mörkret och röken och inte hittat ut....

Fannys rum Norra

 Natten efter branden var det vakter där för att kolla så inte elden blossade upp igen. Det var inte roligt att få lov att sova i huset efter det som hänt och dessutom veta att han låg kvar där inne.
Vaknade natten efter av blåa lampor utanför fönstret. Elden hade blossat upp igen!
Det hade varit så varmt av elden att mina blommor i fönstret var helt torra som fnöske , hela blomman alltså inte bara jorden!
Dom lyckades släcka elden igen. Vi fick börja leta nytt boende. Det var ingen trevlig syn man hade när vi tittade ut genom köksfönstret och såg dom svartbrända ruinerna som fanns kvar av byggnaden.

Köket Norra

 Det värsta av allt var när jag hämtat barnen i skolan, släppte av dom utanför huset och åkte iväg lite längre för att parkera bilen då jag inte längre kunde ha den på gården. Precis då kom dom ut med grannens kropp.
Där satt barnen och såg allt och fattade precis vad som var i säcken dom bar på...Vi har pratat mycket med varandra om den händelsen.

Uteplatsen är det som kommer att saknas mest

 Vi fick efter ett tag på en fyra i Falun och flyttade in dit.
Ja sen fick vi för oss att försöka bo ihop igen. Det blev inte lång stund. Sen blev set en trea i Grycksbo och det blev trångt för barnen som började bli tonåringar. Rasmus bodde kvar hos pappa och Elin likaså. Fanny och Felix delade rum hos mig.
Vi fick sen en större trea i huset bredvid. Där bodde vi när jag träffade Robert. Ja sen hamnade vi ju i Falun igen och här blir vi kvar även om vi byter lägenhet igen. Men nu är det sista gången!
Nästa gång vi flyttar blir till ett eget hus!

Och så det stora härliga vardagsrummet med den öppna spisen

Likaså den stora hallen...

Hoppas blommorna klarar en till flytt

Kartonghögen växer

Nu vill vi bara komma härifrån