Min mamma är grym på alla vis

Jag och Fabian tog en promenad hem till mormor när han vaknat och ätit.
Gick förbi en tygaffär på vägen dit och hittade en stuvbit med tyg för 50:-
Det ska jag sy fler solkepsar av.

Alltså wow!!!
När jag kom in i mammas hall som har varit mörk och dyster fick jag en chock. Det var så ljust och fint och hallen såg dubbelt så stor ut!
Hon har lagt in golvet helt själv. Satt nya golvlister och gersågat så fint.
Hon är otrolig. Hennes nästa projekt är nytt golv i köket som hon precis börjat på. Kommer bli kanon det med.

Mamma bjöd mig på lunch på stan. En mumsig chevreost sallad.
När vi satt och åt kom Elin, Dennis och Alice också dit tillsammans med Dennis mamma och bror och skulle fika.
Alice satt hos oss och busade lite.
Hon är så söt så man vill äta upp henne.

När vi ätit klart gick bokstavligen Fabian helt själv på stan. Åh va han tyckte det var kul. Pratade hög och brett och var jättenöjd att han fick gå själv med mormor på stan.
Det tog på krafterna så nu sover han igen :-)

Ibland önskar jag att det fanns en avstängningsknapp på hjärna och hjärta

Började dagen med en lång rask promenad idag med. Jag tänker så förbaskat mycket när jag går. Önskar att jag bara kunde stänga av min hjärna ibland när den går på högvarv! Idag tänkte jag mycket på min pappa under promenaden. Han var med på dopet igår. Vi hajade på varandra men inte mer än så. Vad är det som format han till den han är? Hur har hans barndom och uppväxt varit? Frågor jag antagligen aldrig kommer att få svar på, i alla fall inte från honom. Ibland kan jag tycka att det är så förbaskat tråkigt att det blivit såhär men han kommer aldrig att ändra sig eller sitt tänk. Vi har försökt prata med honom flera gånger både jag och min bror men vi kommer ingen vart så det är dött lopp och vi har nu gett upp. Ibland känner jag ett hat och ibland kan jag inte låta bli att tycka synd om honom. Han har själv satt sig i den sits han är i dag. Men igår i kyrkan såg han så ensam ut och då kan jag få skuldkänslor, för vad vet jag inte riktigt. I hans värld finns bara han, hans fru och hans sjukdomar och idrottsprestationer han gjort genom livet. Barn och familj har aldrig kommit i första hand för honom. Borde släppa allt helt men den där avstängningsknappen finns inte.....

Blir alltid tomatröd i ansiktet när jag motionerar. Bilden är tagen utanför vår port och i bakgrunden ser man Roberts jobb. Han har inte långt till jobbet direkt :)

Såhär snygg i håret blev jag av promenaden! Ser ut som hon i filmen "Den där Mary"

Lilla älsklingen på restaurang

Vi åt en söndagslunch ute med mormor. Var så hungrig så det blev ingen bild på maten men hann konstigt nog få med desserten på bild.

Mormor/mamma åt friterad banan och glass och Fabian fick smaka glass av henne.

Fabian bara strålar av lycka när han får syn på mormor. Det är bara hon som duger då. Idag kramade han henne för första gången och lutade sig fram och gav en liten blöt puss. Gissa om mormor blev mallig :) Med all rätta

Bästa kompisar

Till middag gjorde vi hemgjord kebabtallrik

Fabian sysslade med Yoga medans vi åt. Det är något han har kommit på idag att han kan böja sig ner och vika ihop sig som en fällkniv :)

Världens bästa mamma

 Jag har verkligen världens bästa mamma. Hon ställer alltid upp och hjälper när man ber om det.
Häromdagen hade hon en stor bukett tulpaner med sig.
Jag älskar tulpaner! Och min mamma <3

 Idag fick hon ett litet paket av mig istället. En söt liten minibok med fina mamma ord i :)

Mina innersta hemligheter

Jag och Fabian är döpta i samma klänning. Den är efter min morfar och vi är många som blivit döpta i den.
Mina andra barn är inte döpta.

Fabian kommer att få en helt annan uppväxt än mig. Han kommer att ha två kärleksfulla föräldrar som finns för honom och som alltid ska stötta honom i allt.
Jag har haft en som alltid funnits där för mig och gör det än. Min mamma.  Hon har alltid funnits för mig och min bror.
Pappa har funnits för sig själv.

Min mamma har två systrar. Pappa är trilling och så var dom tre syskon till utöver det. 

Mina föräldrar skiljdes när jag var sju år, min bror var tre då.
Jag tror inte ens han kommer ihåg att dom bott tillsammans. Orsaken till skilsmässan var att pappa träffat en annan. 
Jag var pappas flicka som liten. Var med överallt. I skogen, och snickrade, på jobbet, bandy och fotbollsträningar. Han slipade bort taggarna på mina tjejskridskor så jag skulle lära mig åka riktigt. 

När dom skiljdes försvann han. Hade inte alls tid för oss längre. Vi var där varannan helg och på lov.
Jag hatade hans nya tjej i början. Hon hade ju förstört vår familj.
Idag tycker jag om henne jättemycket och har mer kontakt med henne än min pappa.
Jag har en halvsyster också som hon är mamma åt.
Min pappa har jag ingen kontakt med alls. Sist vi sågs var på Fabians dop.

Jag älskar min man nåt så otroligt mycket. Han kan jag öppna mig helt för och verkligen berätta allt för.
Jag har gått och burit på hemligheter i snart 40 år.
Det känns som jag skulle kunna skriva en bok om mitt liv. Har bestämt mig för att öppna mig själv och skriva ur mig allt jag burit och bär på.
Är det så man tycker att det är jobbigt så kan man bara låta bli att läsa.
Jag tänker inte skriva några namn och allt är från min vinkel hur jag känt och sett saker och ting.

Fortsättning följer för nu vill min lilla sjuka son ha min uppmärksamhet och då får han det <3