Summa sidvisningar

tisdag 19 november 2013

Mina innersta hemligheter

Jag och Fabian är döpta i samma klänning. Den är efter min morfar och vi är många som blivit döpta i den.
Mina andra barn är inte döpta.
Fabian kommer att få en helt annan uppväxt än mig. Han kommer att ha två kärleksfulla föräldrar som finns för honom och som alltid ska stötta honom i allt.
Jag har haft en som alltid funnits där för mig och gör det än. Min mamma.  Hon har alltid funnits för mig och min bror.
Pappa har funnits för sig själv.
Min mamma har två systrar. Pappa är trilling och så var dom tre syskon till utöver det. 
Mina föräldrar skiljdes när jag var sju år, min bror var tre då.
Jag tror inte ens han kommer ihåg att dom bott tillsammans. Orsaken till skilsmässan var att pappa träffat en annan. 
Jag var pappas flicka som liten. Var med överallt. I skogen, och snickrade, på jobbet, bandy och fotbollsträningar. Han slipade bort taggarna på mina tjejskridskor så jag skulle lära mig åka riktigt. 
När dom skiljdes försvann han. Hade inte alls tid för oss längre. Vi var där varannan helg och på lov.
Jag hatade hans nya tjej i början. Hon hade ju förstört vår familj.
Idag tycker jag om henne jättemycket och har mer kontakt med henne än min pappa.
Jag har en halvsyster också som hon är mamma åt.
Min pappa har jag ingen kontakt med alls. Sist vi sågs var på Fabians dop.
Jag älskar min man nåt så otroligt mycket. Han kan jag öppna mig helt för och verkligen berätta allt för.
Jag har gått och burit på hemligheter i snart 40 år.
Det känns som jag skulle kunna skriva en bok om mitt liv. Har bestämt mig för att öppna mig själv och skriva ur mig allt jag burit och bär på.
Är det så man tycker att det är jobbigt så kan man bara låta bli att läsa.
Jag tänker inte skriva några namn och allt är från min vinkel hur jag känt och sett saker och ting.
Fortsättning följer för nu vill min lilla sjuka son ha min uppmärksamhet och då får han det <3

2 kommentarer:

  1. tycker att du är modig o stark ,känner med dig vi är i samman åldre,båda omgift och lika många barn ,en sladdis o lycklig idag och har skilde föräldrar ,känns nästan du skriver min bok,men såklart är inte allt likadant o ska skriva sen om mig själv ,du ge mig inspiration att våga dela med sig o vill få ut allt som bara ligger o dammar i minnet ,nu när vi äntligen har hittat den rätta ,fortsätt som du gör nu o du kommer ännu mer att bli glad ,mång kramar till dig o dinn familj ,kram <3
    kram Nancy o Bo

    SvaraRadera
  2. Kära kusin de är så roligt att läsa allt du skriver du är helt underbar som delar med dej av fina tankar och sorgliga stunder en bra bearbetning att skriva av sej du är en stark människa och jag ör så glad att just du är min kusse

    SvaraRadera