En sorglig dag...

Tänk vad enkelt allt var när man var liten. Då fanns ingen sorg eller bekymmer.  Idag somnade mina älskade kusiners mamma in...
Fina underbara Marianne. Dom var verkligen lyckligt lottade med en alldeles underbar mamma.
Precis som jag själv är. En mamma som alltid finns när man behöver och som alltid ställer upp vad det än gäller.

Jag har varit så ledsen för att jag känt att jag inte kunnat funnits där för dom så mycket som jag önskat.
"Manne" kommer att lämna ett stort tomrum efter sig. Hon kommer att fattas denna jord. Underbara människa.

För knappt 4 månader sen fick hon veta att hon hade cancer, idag gick hon över till andra sidan.
Hennes båda döttrar har fått ärva hennes stora och goda hjärta. Dom har egna fina kärleksfulla familjer nu och dom håller ihop. Livet är så orättvist och Manne hade många många år kvar att ge.

Jag har tänkt på dom så mycket idag och tårarna har runnit.
När min kusin ringde på kvällen fick hon trösta mig och så hade jag inte tänkt att det skulle bli...
Vi vet alltid var vi har varandra. Det samtalet var det bästa på länge. Hon är så otroligt klok och stark. Precis som sin mamma. 

På bilderna är det jag, jag och min mamma när jag var liten.

Var rädda om varandra, man vet aldrig vad som händer eller hur fort det kan vända...