Dagen innan imorgon

Verkar som att det blir av imorgon ändå. Fabian är lite snorig men ingen feber så det ska inte vara nåt hinder.

Då får vi göra om det i natt igen. Ställa kl på 03:50 för att gå upp och göra vällingen och hoppas att Fabian vill äta då.
Blir många timmar utan mat annars och då kanske de blir lite knöligt.
Kvart i åtta ska vi sätta på bedövningsplåster på honom. Det är för att det inte ska göra ont när dom ska sätta kanyl inför sövningen.

Känner mig mycket lugnare den här gången. Sist fick vi besked på tisdagen att han skulle sövas redan på torsdagen. Blev nog en chock när det kom så snabbt. Nu har jag fått smälta det lite samt pratat med andra som varit med när deras barn skulle sövas.

Robert som alltid är den lugna, sansade, trygga av oss är mer nervös än mig nu.
Han har alltid varit lite mer nervös än mig när de gäller Fabian.
När han var nyfödd så hade vi nog kunnat vara på akuten ett par gånger om dagen om Robert fått bestämma :)
Han andades konstigt, lät konstigt, rörde sig konstigt. Han var precis som vilket nyfött barn som helst :)

Inte lätt att veta när man aldrig haft barn innan, jag hade ju fyra andra att jämföra med.
Fabian har varit sjuk en gång innan så vi fick lov att åka till sjukhus med honom.
Han hade haft feber i nästan en vecka som inte ville ge med sig.
Trodde att det var tänder som spökade då han var som vanligt för övrigt, inge gnällig eller snorig.

Var till vårdcentralen som skickade oss vidare till akuten för att kolla upp så det inte var RS-virus.
Dom stack honom och tog prover. Allt visade bra och han låg där i sjuksängen med ett stort leende. Sa inte ett ljud trots nålstick.
När dom kollade i öronen fann dom svaret. Dubbelsidig öroninflamation och han har inte sagt ett ljud.

Nu var det inte så roligt längre. Klockan hade blivit rätt sent på kvällen och Fabian var jättetrött. Nu skulle han "bara" ta sin penicillin så skulle vi få gå hem efter de.
Åh vad ledsen han blev! För första gången hörde vi honom gråta riktigt och med tårarna rinnande. Dom rann nästan på Robert med.
Det var rätt stor mängd han skulle ha i sig och tog han inte den blev vi inlagda.
Efter mycket om och men lyckades vi få i honom dosen och fick gå hem.
Tänk att 10 ml kan vara så mycket.

Dagen efter skulle han ha samma mängd igen som vi gav hemma.
Slurp sa det så åkte den ner som ingenting! När vi hämtat ut den färdigblandade på apoteket var det bara 2,5 ml han skulle ha av den. Gick bra att ta den med. Duktiga Fabian <3 

Bilderna är från när vi var på akuten för öroninflamationen. Det var innan medicinen :)
Nu håller vi tummarna för morgondagen att de bara är lite snorigt och ingen feber för nu vill vi ha undersökningen avklarad.