Summa sidvisningar

onsdag 29 januari 2014

Hembesök från habiliteringen

I söndags när vi skulle ha fika för Robert blev Fabians sovrutiner rubbade.
Det är inte alls bra för honom. Det blir en ond cirkel som tar en stund att komma ur igen.
Han behöver som sagt sin sömn för att allt ska fungera. Nu håller han låda på nätterna och har fått sova med oss. Resultatet av det blir att ingen av oss sover riktigt.
Sover han dåligt blir det svårare med maten också. Det är som att inget får rubbas för då blir det kaos på allt.

Han hade ganska precis vaknat när dom kom från habiliteringen.
Vi försökte leka lite på golvet på hans rum och få honom att vända sig.
Det gick en väldigt kort stund sen blev han ledsen.
Han var hungrig också och då är det ingen större idé att träna alls.

Han åt några skedar sen ville han inte ha mer och blev ledsen igen.
Hade varit vaken ca 1-1 1/2 timme. Men natten hade varit knasig och då orkar han inte vara vaken längre.

Fick bli välling och sängen.

Han höll koll på mig innan, när jag gjorde lunch till Robert som skulle komma hem och äta.
Har inte handlat på flera dagar och man får nästan trolla för att få till något. Jag brukar vara rätt bra på det faktiskt.
Hittade en kasslerbit i frysen.
Kokade ris, gjorde en röra på kassler, lättgrädde, lök, paprika och sweet chilisås. Lade allt i en form med lite ost på och in i ugnen.
Det smakade bra.

Pratade med dom från Habiliteringen om hur viktigt det är för oss att få en diagnos på Fabian för att kunna få hjälp.
Kicki som är sjukgymnast där gillar jag otroligt mycket. Känns som att hon verkligen lyssnar och tar en på allvar.
Hon skulle prata med läkaren om det vi pratat om. Vilka funderingar vi har om vad det kan vara och hur viktig en diagnos är.
Vi betalar ju för försäkringar som vi inte kan få hjälp av förrän en diagnos ställts. Liksom LSS där ska helst diagnos ställts.
Allt är ett ekorrhjul och jag är så trött på det.

3 kommentarer:

  1. Skickar lite pepp!
    Vilken tur att Fabian har två så kärleksfulla föräldrar!
    Terese

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Terese ♥
      Jag skulle behöva en hel säck med pepp! Överreagerar säkert men tycker inte alls att det känns bra att ha in honom på fsk nu. Grät som ett litet barn när jag fick papper om platsen idag....

      Radera
  2. Kan förstå det! Min son är precis inskolad, han är 18 månader och gör sig hyfsat förstådd...ändå har jag tyckt att det har varit jättejobbigt...han känd så liten fortfarande. Kan föreställa mig att det måste vara fruktansvärt jobbigt i er situation! Önskar verkligen att ni får lite hjälp från nåt håll...
    Kram. Terese

    SvaraRadera