Fabian flyttar sig framåt på rumpan. Det går inte fort men det går.
Och det går tillräckligt bra för att kunna ta sig fram och göra hyss :)
Men kroppen hänger inte riktigt med i svängarna. Hans balans är inte det bästa och inte så heller hans reflexer.
Igår föll han handlöst rakt bakåt bara. Kan inte ta emot sig och blir liggande som han faller tills man hjälper honom upp.
Idag stod jag i köket och han var på sitt rum.
Jag står och tittar på honom och rätt som det är dyker han pladask på näsan rätt golvet.
Jag skyndar in och hjälper honom upp. Tårarna rinner på honom, det gör dom bara när han gjort sig illa på riktigt.
Han säger inte mycket i vanliga fall när han slår sig, om det inte är rejält som sagt. Stackars lilla älsklingen ♡
Det gäller att ha ett öga på honom hela tiden....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar