Summa sidvisningar

tisdag 10 december 2013

Hur blir man den man är...

Brukar tänka på ibland hur olika man kan vara som syskon även om man har samma föräldrar och uppfostran.
Jag och min bror är helt olika. Eller var när vi var små/unga i alla fall.
Jerker är tre år yngre än mig. När han var liten var han en riktig liten retsticka.
Vi bråkade jättemycket.
Han retades och jag blev jättearg.
Kommer så väl ihåg en gång som jag fortfarande får dåligt samvete av när jag tänker på det.
Det var ju inne med träskor när vi var små.
Han hade retat gallfeber på mig och jag sparkade träskon efter honom när han sprang iväg. Fick på en alldeles för perfekt fullträff mitt i bakhuvudet på honom med skon!
Tjong sa det i skallen på honom!
Stackarn blev ju såklart jätteledsen och jag fick skäll av mamma...
Han kanske inte ens kommer ihåg händelsen idag. 

Även om vi inte bodde på heltid i Rog så länge, då våra föräldrar skildes när jag var sju och Jerker fyra så har jag mycket minnen därifrån.
Rog är en liten by utanför Bjursås, som också är en by i sig :)
Mamma, jag och Jerker flyttade till Bjursås eller Bjurs som man säger.
Pappa bodde kvar i Rog med sin nya fru. Huset var hans föräldrahem.
Idag bor vår kusin Petra där med sin familj. Det är jag, Jerker och Petra på bilderna. Utom ena bilden det är jag och farmor.
Jag minns min farmor mycket väl fast hon dog innan jag fyllt tre år.
Hon fick cancer i magen. Jag minns att jag var där och var Lucia. Vi skulle fika och jag skulle gå in och hämta henne.
Jag var två och ett halvt år.
Hon låg i ett rum innanför köket i en säng. Hon var jättedålig.
Jag älskade min farmor, hon var så snäll och glad jämnt.
Jerker han aldrig ens träffa farmor. Hon gick bort innan han föddes. 

Kommer ihåg vintrarna i Rog, hur vi grävde snökojor och gångar i snöhögarna. Var ute i timmar och lekte. Vi tände ljus inne i kojorna så vi såg något därinne.
Så fort vi lekt klart och gått in gick vår pedantiska pappa ut och skottade raka kanter i sina perfekta snövallar igen som vi förstört.
Petra hade en liten damm nere hos sig. Hon bodde i huset bredvid pappa, typ 100 meter bort.
Vi åkte ofta skridskor på dammen och spelade bandy. Våra pappor spelade bandy så det var väl därför vi gjorde det med.
Vi gjorde även långa pulka backar på Petras gård. Hennes pappa satte upp en stor strålkastare på väggen på ladan som lyste upp när mörkret föll. Vi var alltid ute och lekte, annars var vi mycket nere hos Petra och lekte.
På somrarna hoppade vi i höet på höskullen. Petra hade en häst.
Jag vet inte riktigt varför men jag var hos pappa mindre och mindre. Vi var väl där mest lov och varannan helg. 

Min tonårstid var ett helvete. Mamma var gift med en idiot. Han var absolut inte snäll mot varken henne eller mig. Den enda som jag tror klarade sig var Jerker.
När jag var 15-16 träffade jag en kille. Flyttade hemifrån inte långt efter.
Mitt helvete blev ännu värre. Mamma skiljdes från den elaka mannen. Jag flyttade tyvärr inte hem igen.
Jag hade en egen elak man nu... Jag har massor med minnesluckor från den här tiden.
Jag jobbade med en tjej flera år efter att jag separerat med den elaka killen.
Vi jobbade natt och hon sa att
-kommer du ihåg den natten när vi jobbade och skulle åka hem på morgonen och alla dina däck på bilen var sönderskurna?
Nej det hade jag totalt glömt bort. Kom ihåg det när hon sa det.

Jag har såna där hemska små frekvenser jag minns.
Jag vet en gång när mamma och Manne skulle komma och hämta hem mig. Jag sprang iväg allt jag kunde och Manne sprang efter. Jag minns att någon av oss tappade en sko. Dom höll på att bygga vårdcentralen i Grycksbo då och den öppnade 1987. Vi sprang i bygget och jag försökte gömma mig. Minns inte om dom fick fatt i mig men jag tror inte det.
Min mamma måste ha haft ett helvete som var själv med allt. Min pappa var aldrig något stöd och hjälpte henne.
Faster Manne fanns där för henne i alla fall. 

En sak jag minns tydligt är ett bråk. Jag vaknade upp i en stor blodpöl på golvet. Gick och kollade mig i spegeln. Läppen var helt spräckt och ansiktet alldeles svullet och blodigt.
Killen, som var onykter körde in mig till akuten själv.
Jag kommer ihåg att dom tog ut honom ur rummet på akuten. Dom ville göra en polisanmälan då dom sett mina tandmärken på hans näve. Jag nekade och sa att det var inte han.
Det var inte enda resan till akuten vi gjorde...strypmärken, blåögor blev vardagsmat.
Jag spelade fotboll på den tiden. Ljög för mamma att jag gjort illa mig på träningar och bar polotröja även sommartid.
Hade en ungdomsplats på ett dagis i Bjurs då.
Ja då hette det dagis och även något som hette ungdomsplats. Det var något man gick på om man inte gick gymnasiet. Jag hoppade av efter en termin och jobbade på dagis ett år sen fortsatte jag att plugga igen.
Hon som var föreståndare på dagis, Anna-Britta hette hon. Hon var en alldeles underbar människa. Hon visste precis vad som hände mig och köpte inte mina lögner.
Minns att hon var hem till mamma och pratade med mamma och mig.
I nästan fyra år levde jag sådär. Till slut fick mamma nog! Hon sa till pappa att nu fick han faktiskt hjälpa till att få mig därifrån.
Dom kom med släpvagn och hämtade alla mina saker. Pappa, farbror Bengt och mamma.
Sen blev det rättegång och han fick fängelse. Jag hade både vittnen och intyg från akuten som fanns kvar.
Fy vad jag mådde dåligt en lång period då. Sket i allt men lyckades gå klart gymnasiet i alla fall. Det finns knappt några foton på mig från min tonår. Finns det några vet jag inte var dom är. Jag slängde nästan alla för länge sen. Är ingen tid jag vill titta tillbaka på....
Jag och farmor
Jag och så farmor i bakgrunden
Jag och mina nya lillebror Jerker
Jag och Jerker
Jag, Petra och Jerker

4 kommentarer:

  1. Älskade farmor vad jag saknar henne och våran underbara farfar tur man har johnn att titta på han är en kopia av farfar veronica

    SvaraRadera
  2. Fina Cathrine <3 Vad du kämpar på med dina tankar. Tycker att du är duktig. Förr eller senare så kommer det tunga i ens ryggsäck ikapp och det bästa är nog att försöka "deala" med det. Önskade så ofta att jag kunde finnas för dig/er mer men det blev lite mycket här på en och samma gång. Vill du får du gärna skriva av dig till mig och självklart hörs vi också :) Kämpa på Ni gör det bra! Kramas & prata Mycket <3 Massor av Kramar / PP

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är lika roliga du och jag. Har fullt upp och vill ändå finnas till så mycketmer för andra. Vi vet var vi har varandra ändå. Och kramas och prata kommer vi aldrig att sluta med<3 jag hör av mig! Kram så länge!!

      Radera
  3. Ja vi vet var vi har varandra och det är skönt ♥

    SvaraRadera