Prova ståskal var ingen hit

Älskade lilla skrotunge

 Då var ståskalet provat och ska justeras lite med handtag och remmar innan vi får ta hem det. Kanske kan få hämta det i mellandagarna.

 I väntrummet tyckte Fabian att det var helt okej att vara. När vi kom in på rummet och skorna skulle sättas på så blev det inte kul längre.

 Stackars lilla skroten. Han blev jätteledsen och det skär i hjärtat på mig att se honom så. Kunde inte ta någon bild med honom i skalet då vi fick försöka locka med leksaker och allt för att han inte skulle gråta allt för mycket.
Men det blir ett fint skal han får.
 Dödskallar och en cool stjärna på bröstet, så blir det gröna remmar till det.

Kicki skulle beställa hem en ställning man kan sätta fast skalet i så han inte kan välta. Man kan även höja det så han kan stå vid t ex köksbordet eller diskbänken och leka.

 Skorna måste vi nog försöka vänja honom med hemma innan skalet kommer. Han tycker inte om när man ska hålla varken hans händer eller fötter så skorna är ett elände.
Både Kicki och Åsa från habiliteringen var med idag. Dom är så himla bra båda två. Dom hade pratat om Fabian så i eftermiddag ringer en logoped till mig och pratar om Fabians sväljsvårigheter.
I januari ska vi även träffa både logoped och dietist. Skönt att dom tar det på allvar och att det äntligen händer något.
Vi pratade även om att han sover så mycket. Han gör väl helt enkelt slut på så mycket energi och hans muskler får jobba så mycket när han är vaken.
Då blir han jättetrött och han behöver vila ofta. Han var vaken i två timmar och nu sover han igen, då hade han sovit i två timmar innan också...