Diagnos- Utvecklingsstörning

Jag tror vi börjar komma in i lite rutiner igen efter magsjukan.
Igår somnade Fabian runt halv nio och vaknade i halv sju tiden i morse.
Robert började tidigt så vi var uppe hela familjen på morgonen.
Runt klockan åtta började Fabian bli trött igen.
Lade honom och han sov till nästan halv elva.
Medan han sov så sydde jag en tröja till honom.
Tog tillvara ett linne som Robert krympt ur och använde till tröjan.

Var hem till Elin och Dennis med lite kartonger när Robert kom hem.
Dom ska snart flytta ut till Grycksbo.
Känns lite tråkigt att dom lämnar Falun tycker jag, då kan man inte gå och hälsa på dom längre.
Men i höstas gjordes en fin cykelbana ut till Grycksbo så då kan vi cykla dit.

Alice bladdrade på massor och busade för fullt.
Elin gjorde en koja som dom gömde sig i :)

Vi har haft besök av assistansbolaget Omtanken på eftermiddagen.
Dom är verkligen toppen att ha och göra med.
Fantastiska människor. Tyvärr kan vi inte få någon hjälp för Fabian då han fortfarande är för liten.
Att få hjälp under tre år är i princip omöjligt om dom inte är jättedåliga.
Det anses att dom fortfarande är i så stort behov av hjälp och stöd från föräldrarna då.

Man jag/vi måste ta tag i lite saker vi skjutit upp hela tiden.
Ska ringa patientnämnden och anmäla om förlossningen.
Det gjordes ju en onödig miss på mig som innebar att jag fick blodförgiftning som även gick över på Fabian.

Måste även ringa Trygg Hansa och höra hur det går där.
Har ju skickat in nya intyget från Habiliteringen.
Där står ju nu en diagnos.
Utvecklingsstörning.

Vår son har en utvecklingsstörning.
När vi är på öppna förskolan eller andra ställen och folk frågar hur gammal Fabian är och jag svarar strax över 2 år.
Då tittar dom lite konstigt och säger jaha.
Jag har sagt tidigare att han har en slags funktionsnedsättning.
Nu får jag svara att han har en utvecklingsstörning.
Jag tycker inte det är jobbigt att svara på faktiskt.
Det är som det är och Fabian är ju världens mest lättsamma, glada, nöjda och fantastiska lilla kille som behöver lite extra hjälp bara.
Jag kan tänka mig att den som frågar kanske tycker att svaret dom får är jobbigare än vad jag tycker.
Många gånger vet inte folk vad dom ska säga sen.
Men jag förklarar som att det vore den naturligaste sak i världen att ha ett barn med en utvecklingsstörning.
Han är ju väldigt unik på sitt sätt.
På massor med sätt.
Tänk att just vi fick en sån fantastisk liten pojke som Fabian.
Han kräver lite mer hjälp, stöd och sömn än andra barn bara.
Men jag tror (vet) att normala barn kan vara klart mycket mer påfrestande och jobbiga än Fabian.
Ingen trots här inte.
Äter när han blir matad.
Sover när man lägger honom.
Förutom vid sjukdomar och framsprickande tänder.

Vi tänker inte gömma oss eller sluta gå på öppna förskolan bara för att Fabian är annorlunda och att folk kanske frågar.
Nej fråga på hur mycket ni vill så svarar jag glatt på det som undras.
Om vad som helst.
Fabian sover sin eftermiddagsvila nu och jag har klippt Robert.
Snart ska vi äta en riktigt smarrig köttgryta som Robert gjort.
Sen ska jag sätta mig och göra lite tavlor.
Idag känns det lite lättare igen.