Summa sidvisningar

tisdag 13 januari 2015

Vi väntar och väntar

Fannys värkar började igår morse klockan 8.
I natt i halv två tiden åkte dom in till förlossningen.
Då hade hon så ont att hon inte längre fixade att andas sig igenom dom.
Det var ca 6 minuter mellan värkarna då.

Livmodertappen var i stort sett utplanad men hon hade inte öppnat sig något.
Bebisen ligger också väldigt lågt så att dom till och med kunde känna huvudet.
Hon hade fått tabletter som stannade av värkarna för att kunna vila och hämta nya krafter under natten.

Nu på morgonen hade hon lite småvärkar så vi får se vad som händer under dagen.

Sydde ett spjälskydd till sängen som Fanny fick i julklapp så ni kan ju gissa vad dom ska få ;)

Vi väntar vidare med spänning och Fanny kämpar på!!
Snart är dom föräldrar för första gången ♡

6 kommentarer:

  1. Åh vad spännande...
    Hur KÄNNS det för dig att din dotter går igenom det där? Tar du det med ro eller kan du inte släppa det och ligger och andas intensivt du med? Vansinnigt spännande är det iallafall, varenda gång!! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tar det med ro. Men det är vansinnigt spännande!! :-)

      Radera
  2. Skulle gissa på tjej, förhoppningsvis så har den lilla bebisen kommit nu :-) Började läsa din blogg i höstas, halkade in på den av en slump och gillar verkligen det jag läser.

    Du skriver om vardagen och alla problem som man kan stöta på som förälder till "unika" barn. Min bror blev pappa till en dotter som var unik 1990, hon gav oss mycket glädje och skratt. Hon hade Monosomi 18q-syndromet och blev 17 och en vecka, fast läkarna från början sa hon blir max 5 år. Er Fabian är så charmig och busig verkar han också vara.

    Ni får ha det så bra i er fina familj. Kram till er alla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fy va ledsamt med din brorsdotter♡
      Kul dock att du hittat min blogg och följer oss i vardagen och allt annat. Rätt gissat på könet, om det inte blir som för min andra dotter som skulle få en Sixten men ut kom Alice :)
      Busa det går alldeles utmärkt att göra trots utvecklingsstörning :) gladare och nöjdare kille får man nästan leta efter.
      Kramar tillbaka!
      PS. Ingen bebis än dock....

      Radera