I morse var jag till min samtalsterapeut och bölade igen.
Innan jag gick dit gjorde jag nåt jag har det väldigt jobbigt med att göra.
Jag ringde två samtal.
Ett till försäkringskassan och ett till Folksam.
Jag får sån ångest av att ringa. Helt sjukt jag vet. Men inget jag styr själv tyvärr.
Har haft en längre svacka nu.
Ska ringa och rådfråga med min läkare om medicinen.
Ibland kunde man må sämre innan den började verka.
Jag måste sluta ta åt mig personligen av allt som händer.
Inte se allt som att det är mitt fel.
Jag vet precis hur jag ska tänka och göra men hjärnan gör nåt helt annat.
Jag tänker på mejlet jag skrev till min chef.
Och svaret jag fick. Hon kanske inte heller mår bra.
Jag lägger all skuld på mig själv vad det än gäller.
Det som får mig att glömma allt för stunden är att sätta mig och sy eller skapa nåt annat.
Då försvinner jag från den här världen en stund.
Kopplar bort alla knasiga tankar i min virriga överfulla hjärna.
Idag var den nog lite väl avkopplad när jag skulle sy kläder till Alice.
Råkade sätta mustascherna uppochner. Men som nån skrev, då ser ju Alice dom åt rätt håll i alla fall :)
Förutom det så blev jag rätt nöjd med dom.
Imorgon kommer det ett assistansbolag hit och pratar med oss.
Jag har skickat dom nya intygen dit dom ska också.
Sen får vi se om vi blir mer hjälpta av det.
Fabian ligger klassad på en nivå mellan 6-10 månader åldersmässigt.
Han är en liten kille i en stor killes kropp.
När man håller honom så han står upp så är han så lång och ser så stor ut.
Han är då i alla fall världens gladaste lilla pojke och så otroligt nöjd hela tiden.
Hans skratt gör en alldeles varm i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar