Kusinträff och synkoll

 Fabian har en kusin som heter Elsa. Hon är sju månader äldre än honom. När Elsa var liten såg hon ut som bebisen i Ice Age :)

Lilla Elsa runt tre månader gammal.

 Fabian med sin faster Elsas mamma Sara. Fabian är runt två månader på bilden. Vi var på julbord på Dössberget i Bjursås med Roberts familj.

Fanny och Elsa

Såhär ser lilla Elsa ut idag

 Hon kom till oss med sin mormor och morfar och hälsade på oss (Fabians farmor och farfar alltså) Så kul att se henne och Fabian leka. Han är så med nu, försöker ta av henne sakerna och hoppar efter när hon går någonstans.

Kusinträff

Busfröken Elsa

 Nu har hon inte mormor/farmor morfar/farfar för sig själv längre. Fabian trängde sig fram och skulle vara med han också :)

 Farmor/mormor delade rättvist ut sakerna till dom små sötnötterna.

Fabian ville gärna visa att han har många tänder nu (eller så ser han bara galen ut)

Försöker slita söner mina kläder...

 Det gäller att ha tungan rätt i mun när man leker. Fabian hade knappt sovit alls på hela dagen när dom kom. Han däckade totalt efter en liten stund och sover än. Över tre timmars vila idag med.
Jag tror att Robert planerat det här med sen sömn för Fabian. Imorgon är det nämligen han "tur" att gå upp med Fabian. Då ska han säkert försöka få honom vaken länge ikväll så han sover länge imorgon bitti.

Blev ett besök hos optikern idag med. Får inte sitta med mina dubbla brillor längre tydligen. Fy tusan vad dyrt det är med progressiva glasögon!!
Nu blev det ändå rätt bra pris men mycket pengar hur som...Jag tog två par helt olika bågar, Ska bli kul att kunna variera sig lite grann. Ett par liknande jag har nu fast något mörkare. Dom andra var vita stålbågar, så helt tvärs om alltså. Om två veckor får jag hämta dom, det ser jag fram emot.
Robert gjorde världens godaste middag idag. Fläskytterfile´med potatis och sparris till, så himla gott!

Nu sitter jag och väntar på att världens bästa tv-program ska börja. Så mycket bättre. Finns inget program som berör som det gör. Man skrattar och gråter om vart annat.
Förra helgen när det var Kens dag grät jag floder. Hoppas det blir en roligare dag idag.
Det har varit så mycket tårar den här veckan ändå. Det är så svårt att förstå att Marianne inte finns här längre. Jag tycker så synd om familjen som är kvar, det bara skär i hjärtat på mig.

Inte fick vi något svar på Fabian röntgen den här veckan heller, det kommer väl i veckan hoppas jag. Nu ska jag gå och pussa på min största och minsta favoritkille som sitter i köket och äter gröt. Hör hur Robert sitter och tjatar på Fabian att han ska sova länge imorgon.
Fabian är en klok kille, han kommer vakna tidigt  ;)