Trappträning och synfel

 Igår kväll tog jag en 7 km rask promenad.
Gick upp till Järlinden vid Lugnet och gick i trapporna där.
Det sög fint i benen efter några gånger upp och ner.
Var dock lite halt med bara vanliga springskor på fötterna.

 I morse var jag och Fabian till ögon för att kolla hans syn.
Vi var där för ett år sedan också och nu var det alltså dags för ett till besök.
Han var så duktig.
Fick droppar som sved i ögonen som förstorade hans pupiller.
Var lite protester när dropparna skulle i men sen fick läkaren applåder när han var klar.

Otroligt hur dom kan kolla synen på en liten kille med myror i brallan och som inte kan prata.
Han har ungefär samma synfel som mig när jag fick mina första glasögon.
Lite sämre till och med.
Han ligger strax över -1 och är alltså närsynt.

Men vi ska vänta ett år till för att kolla synen då med.
Att få på honom ett par glasögon som han är nu skulle inte alls fungera.

Har även pratat med läkaren om ADHD medicin.
Den första kunde han inte ta överhuvudtaget.
Den andra kunde han ta men blev helt personlighetsförändrad.
Han blev så arg och fick såna utbrott och var så ledsen.
Han som mest är glad för jämnan annars.

Det fanns en tredje sort vi skulle kunna testa.
Dock var biverkningarna på den sömnsvårigheter,  mardrömmar och depression.
Vi har gjort valet att avstå mer medicin för honom för tillfället.

Vi får stå ut med att ha en lite galen men glad kille här hemma.
Några mer sömnsvårigheter än det är redan behöver vi inte heller.
Han ska ju inte må sämre av medicinen.