Tålamod är en stor bristvara just nu.
Jag kokar inombords och får verkligen bita ihop för att inte explodera.
Det resulterar i att jag går omkring som en tyst surmule istället och är lite som en huggorm.
Skulle ha ringt barnmorskan om mina PMS problem.
Det här med att komma i klimakteriet är inte heller nån dans på rosor.
Jag har menssmärtor så jag får gå dubbelvikt vid både ägglossning och mens.
Blöder igenom ALLT vid mens.
Nu drar jag mig för att göra det mest för att jag avskyr när nån är och "grötar runt" där nere.
Det är för tillfället stängt för både in och utgång till Roberts stora förtret...
Känner mig allmänt missnöjd med allt och går med ständigt dåligt samvete för att inte hinna med allt och alla.
Saknar och längtar efter mina barnbarn men orkar bara inte åka ut och busa efter jobbet.
Att hämta och lämna Fabian är ett träningspass i sig bara det.
Det ska med en miljon saker varje gång!!
Man ska släpa med sig väskor, hans saker och han själv bokstavligen in i hissen och ner till bilen.
Det finns så mycket jag skulle vilja göra för mig själv också som jag inte tar mig tid för.
Att fixa barnvakt för allt utöver det som redan behövs gör jag helst inte.
Jag hoppas att mormor blir minst 100 år för hennes hjälp kommer vi att behöva länge till 😁
Ikväll är det föräldramöte och då kommer mormor hem till Fabian❤
Jag blir irriterad på allt och alla.
Den som mest råkar ut är nog han jag är gift med.
Jag kan bli trött på att han är hemma och jag blir sur för att han är borta.
Vi är väldigt olika i både sätt och tänk och ibland retar det gallfeber på mig.
Vi är sämst på att prata med varandra också.
Ändå har vi snart varit gifta i 10 år ❣🙏
Orkar inte med Fabians ständiga tjat om tåg och att han sliter och drar i en hela tiden.
Sen kommer det dåliga samvetet igen.
Han rår ju inte för det❤
Finns det någon som kan känna igen sig skulle jag vara tacksam, eller är det bara jag??
Jobbigt läge i så fall....
Som det känns just nu borde jag bo isolerad i en stuga i skogen.
Utan älglusar i !! 🤮
En vän hade delat en lite kul text häromdagen.
*Förr skrev man dagbok som man blev arg om nån läste.
Nu skriver man allt på sociala medier och blir arg om ingen läser*
Lite så är det, eller mycket rättare sagt.
Det bor en liten narcissist i oss alla mer eller mindre.
Alla har väl sina olika behov på att få bekräftelse eller bli bekräftad.
En äkta narcissist skulle däremot aldrig erkänna det så jag ligger väl någonstans i mitten på skalan 🤔
Ps. Nu när tantåldern och alla rynkor och annat kommer med den, säg gärna att jag är snygg också 😏
Du är snygg, men du är också mänsklig och det är väl en himla tur det 😊. Det är inte lätt att leva i vardagen för någon och än mindre när man har barn med särskilda behov.
SvaraRaderaDu är inte ensam om att känna som du gör, och du, det är helt ok.
Jag är övertygad om att majoriteten av din tid, så är du alldeles, alldeles underbar. Säger som i hitta Nemo, fortsätt simma, fortsätt simma.
Kram ”granntanten”
Vissa dagar sjunker man lite men simmar på 💚 jag simmar vidare ovanför ytan 😊 kram på dig!
Radera