Summa sidvisningar

tisdag 21 oktober 2014

När hela kroppen skriker nej

Magen känns bättre och jag och Fanny åkte runt i lite secondhand butiker på eftermiddagen.
Vi gjorde en del fynd. Hon hittade ett jättebra skötbord för endast 75 kr och lite annat smått och gott.
Även jag gjorde några fina fynd.

Fabian har "bara" sovit två timmar idag och var jättetrött redan i halv sex tiden.
Men det är för tidigt för att sova för natten och för sent för att sova middag.
Han fick bada för att få tiden att gå och i badet brukar han inte vara kinkig heller.
Han satt nöjd och lekte i badkaret tills vattnet nästan blev kallt.
Jag blir nästan lika blöt som honom fastän jag sitter bredvid. Det skvätter vatten åt alla håll när han badar.

Är det bara jag som har svårt att säga nej? Eller har ni haft den där känslan när munnen öppnat sig och sagt JA fast hela kroppen skriker NEJ!!?
Man vill vara alla till lags, inte såra någon eller verka bitter och grinig.

I mitt förra samtal med samtalsterapeuten så pratade vi just om det.
Kom in på det just för att jag berättade att jag gjort en sak som jag absolut inte ville göra eller hade lust med just då. Men gjorde ändå för att vara till lags, slippa ta en diskussion och förklara mig för varför jag inte ville.
Såhär har jag varit i hela mitt liv. Gjort massor med saker jag absolut inte velat göra. Där hela kroppen skrikit nej men jag har gjort det ändå.
Resultatet av det har blivit ångest och jobbigt långt efteråt
Istället för att bara helt enkelt bara säga NEJ. Inte behöva förklara sig utan bara stå fast vid sitt nej och sen må bra efteråt utan ångest.
Jag sårar ju säkert inte den personen en liten bråkdel av att säga nej, mot hur jag sårar mig själv när jag säger ja.

Jag tränade faktiskt på det förra veckan. Robert skulle bort på kvällen, han hade frågat mig om det var okej och jag hade såklart svarat JA.
Men i mitt huvud vrålade NEJ:et högt.
Fabian hade varit kinkig i flera dagar och jag var helt slut.
Jag gick och mådde dåligt över mitt svar och grubblade som vanligt.
Till sist sa jag till honom att -Nej jag vill att du är hemma ikväll.
Ok, då stannar jag hemma. Sa han utan problem.

Svårare än så var det inte. Han mådde inte dåligt eller blev sur över det.
Jag mådde absolut mycket bättre.
Det här är nåt jag måste träna på jättemycket. 
Varför måste man vara andra till lags hela tiden? Eller jag vet att man inte måste det men det är ändå lättare att säga ja än nej.
Jag ska bättra mig på det här, för min egen skull. För det är ju bara jag som kan känna min känsla, ingen annan som mår dåligt över mitt svar än jag själv...

3 kommentarer:

  1. Jag gör precis likadant! Och det är så jävla svårt det där lilla ordet. Jag skulle själv aldrig bli sur på någon annan som sa nej. Och ibland kan det handla om så små saker man säger nej till. Men alla dom där små "nej" blir tunga när dom är många ändå. Men jag tränar på det iaf :)
    Kram på dig, kämpa på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis som du säger. Vi kämpar vidare i vårt "nejande"! :) Kram på dig ♡

      Radera
  2. Det där lilla order "nej" - tänk att det ska vara så svårt att säga det!! Det har varit likadant för mig under många år. Man sa "ja" för att inte göra andra besvikna. Man sa ja för att det var lättare än att säga nej... Jag umgicks med människor för att jag inte ville såra dem genom att dra mig undan... När jag insåg att en del vänner inte bidrog med något till vänskapen, att de tog mer energi från mig än de gav... Ja, då insåg jag att jag behövde tänka på vad som var bra för mig. Vad mår jag bra av? Vilka i min närhet gör mig glad? Då blev det fler och fler "nej" i mitt vokabulär och med tiden märkte jag att jag fick det så mycket bättre... Step by step, Cathrine... Det tar tid men börja säga "nej" ibland, så får du se om det gör någon skillnad även för dig... Kram, Karin.

    SvaraRadera