I natt vaknade jag av ordentlig magknip. En riktigt ordentlig magknip.
Gick upp på toa när klockan var halv tre och brakade ur mig ett lass.
Då började jag må illa och tänkte att jag måste ha fått magsjuka.
Tog med en spypåse till sängen sen lyckades jag visst somna om.
Vaknade på morgonen och det onda och illamåendet var puts väck.
Blev uppringd av en från Trygg Hansa angående försäkringarna jag sagt upp.
Min och Fannys ska sägas upp.
Fabians väntar vi med. Nämnde för henne att vi fått halvt vårdbidrag för Fabian. Då säger hon att då är vi berättigad hjälp från hans försäkring utan diagnos.
Gissa om det kändes bra att höra. Det var ingen liten summa heller, 4100:- i månaden skulle vi få.
Fick ett nummer jag skulle ringa och prata med en person som hade hand om dom ärendena.
Glad med ett ett stort hopp slog jag numret och kände att äntligen är det på väg att vända.
Nu får vi hjälp.
Trodde jag i två minuter. Det blev ett blankt nej. Utan diagnos ingen hjälp...
Fy fan säger jag!!
Tårarna bara sprutade på mig.
Som en stor smäll i magen. Hur kan en säga en sak och en annan helt tvärt om?
Hade jag inte redan varit deprimerad så hade jag blivit nu...
Fabian har precis vaknat, nu ska han få lite mat sen ska vi gå ut en sväng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar