Fabian tog sovmorgon i morse.
Jag åt en torftig macka och en kopp kaffe framför nyhetsmorgon medans han sov färdigt.
När han fått sin frukost tog vi joggingvagnen och gav oss ut på tur. Jag mitt klantskåp hade såklart när jag för en gångs skull kom ihåg att slå igång sports tracker lyckats stänga av den.
Nåja, gått rundan förut så det blev ca 7 km.
Fabian var lite kinkig och blev lite ledsen. Som tur var när vi nästan var hemma. Inte likt honom som gillar att åka vagn.
Min barndomsvän Caroline kom förbi på en kopp kaffe.
Alltid trevligt att prata med henne. Vi har fått barn nästan samtidigt, dom fyra äldsta.
Caroline är en bland dom starkaste jag vet. Hon miste både sin mamma och dotter inom ett halvår, båda i cancer. Det måste vara det absolut värsta man kan vara med om. Hennes lilla flicka blev bara ett år och nio månader.
På tal om cancer så vräkte vår så kallade pappa (som inte vill bli omskriven i nån blogg) ur sig det mest korkade jag hört till min bror idag.
Han ville försonas (men bara med min bror som alltid) det blev en liten diskussion när min bror försökte förklara varför det blivit som det är. Något vi försökt massor med gånger men pappan ser alltid ut som ett frågetecken och förstår ingenting ändå.
Det slutade med att vår så kallade pappa sa till min bror att jag hoppas att du också får cancer så får du känna hur det är!
Önskar man sitt eget barn det så säger det en hel del om en själv som person.
Det vi inte trodde kunde bli värre gick visst...
Han blev opererad för cancer för fyra år sen. Jättetråkigt och jobbigt naturligtvis men nu har det ju trots allt gått bra för honom om man jämför med hans bror som nyss gick bort i samma sjukdom. Den hade gått mycket längre och värre på honom.
Nu ger vi upp, en sån pappa behöver ingen. Vi har varandra och världens bästa mamma ♡
Och självklart våra egna familjer och underbara barn som vi alltid kommer att sätta i första hand.
Fabian har fått feber och är lite ledsen och knölig. Kom på att det kunde bli så efter sprutan han fick förra veckan.
♡♡♡
SvaraRadera