Förbannade jäkla ångestklump försvinn!

Idag har det varit en helvetesdag igen. Vår ekonomi är åt skogen! Precis som allt annat.
Jag avskyr att ringa, när det ringer, träffa folk man ska be om råd och hjälp.
Överallt och hela tiden är det bara nej, nej, nej och NEJ!!

Jag får inte luft. Jag har en stor klump i halsen som har suttit där i flera dagar nu.
Ni vet hur det kan kännas när man håller på att börja gråta. Man får som en tjock klump i halsen och känner sig alldeles tjock och svälld. Så känns det hela tiden.
Jag suckar, drar djupa andetag och försöker att andas riktigt. Men det där trycket över halsen kommer tillbaka lika snabbt igen.
Som att nån håller ett stadigt stryptag hela tiden.

Vi var till banken idag. Det gick åt skogen såklart. Det visste jag redan innan men blir ändå så besviken.
Jag tänker på Fabian. Jag sa till Robert igår att det är ju inga problem så länge han är såhär liten ändå.
Han har ett otroligt humör och kan bli väldigt hårdhänt när han inte vet hur han ska göra.
Hur blir det när han är 15 år, stark som en oxe och man inte rår på honom längre?

Min handläggare på försäkringskassan ringde idag också.
Vi ska träffas och prata om hur det ska bli med mig.
Jag vet inte ens hur min chef ser ut eller vem det är. Jag vet inte vart jag hör längre. Är jag i nattpatrullen eller någon annanstans?
Jag har inte en aning. Jag har under dom här två åren hemma haft fyra olika chefer och inte sett någon av dom.
Läkaren jag ska träffa på Previa inför mötet är också den fjärde.

Jag vill bara stänga in mig eller gräva ner mig nånstans och bara försvinna.
Allt känns piss just nu.
Allt är så ovisst och jag har ingen kontroll på nånting längre.
Det är tur att jag ska till min samtalsterapeut imorgon.

Inget har blivit som jag trott eller tänkt. Jag skulle träna och vara starkt hela graviditeten och efteråt. Istället gick min kropp sönder och jag blev ett vrak.
Jag hade sett fram emot att skola in Fabian på förskola då jag var hemma med mina andra fyra när dom var små.
Som läget är just nu är förskola inget alternativ för honom än.
Det är tur att mamma finns och är så bra med honom.

Hon har varit här hela eftermiddagen så jag har sytt och pysslat lite medan hon har lekt med Fabian.
Dom var ut och gick en sväng och tittade på grävmaskiner och annat spännande.
Jag har haft en dryg huvudvärk hela dagen.
Lyckades sy en snygg mössa att sätta på huvudvärken i alla fall.

När ska det bli vår tur att få tur?
Kärlek har vi massor av och visst kommer man långt på det men ibland räcker det inte...
Jag kan inte vara lätt att leva med. Jag är som en bergochdalbana, upp och ner hela tiden...

Fabian var så söt i morse när jag tittade in till honom. Jag vaknade före honom. Han låg på tvären helt över sängen och sov så sött.
Älskade lilla pojken ♡