Summa sidvisningar

tisdag 29 november 2016

Utblottning och nedtrappning

 Idag har jag haft sopplunch för mina vänner på jobbet.
Gjorde två olika då en är allergisk mot skaldjur.
Blev en fisksoppa med räkost och en morotssoppa.
Båda är fantastiskt goda.
Pratade med läkaren på vårdcentralen i morse.
Tyvärr inte min underbara läkare jag haft tidigare då hon slutat.
Men den här verkade bra och trevlig också.

Det är bara det att den förra varit med hela tiden ända sen graviditeten med Fabian.
Hon kunde mig bokstavligen både utan och innan.

I lite drygt två år har jag ätit antidepressiva tabletter.
Har funderat fram och tillbaka ett tag och bestämt mig för att försöka att trappa ner för att sen sluta med min medicin.
Jag känner mig avtrubbad på många olika vis.
Vill ha tillbaka känslor och passion igen.
Livssituationen ser helt annorlunda ut idag mot för två år sedan.

Jag hoppas verkligen att det fungerar.
Dumma jag försökte sluta själv förut utan att ha pratat med läkare innan.
Tappade inte ner då utan slutade tvärt.
Blev jättekonstig, fick som stötar i huvudet.
Det blixtrade på ett otäckt vis.
Fick lov att börja med dom igen....
Jag var inte alls redo att sluta då.
Robert märkte på en gång och frågade mig innan jag sagt nåt om jag slutat.

Imorgon ska jag och Fabian tillbringa dagen uppe på habiliteringen och träffa en massa olika folk.
Kan tycka att det känns lite sådär.
Vet precis vad dietisten kommer att säga...
Hur vi än försöker så äter inte Fabian själv.
Jag vet inte hur vi ska kunna lära honom att äta själv.
Det är även fortfarande bara burkmat som gäller för honom.
Han kväljer, hostar och vägrar äta annat när vi försöker.

Ska göra allt för att behärska mig och inte tappa humöret.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar