Dödsmaskiner på våra vägar

Har sytt ett par små minikläder till en liten liten bäbis. 

Den vita bodyn är i storlek 56 och bara den är ju liten, men ser stor ut bredvid setet jag sytt.

Det är mina korvfingrar på bilden men svårt att få en bild av hur små kläderna är när man inte kan jämföra mot nåt. Storlek 38 satt bra så jag hoppas att det jag sytt kan passa. Hade inget mönster så jag har ritat eget.

Jag fick sovmorgon i morse och sov ända till halv tio. Vi tog en lunch ute tillsammans innan Robert skulle åka och jobba. Fabian somnade ganska direkt när vi kom hem igen och så gjorde även jag. Vi hade planerat åka till Grycksbo idag när Robert skulle åka till jobbet.

Nu sov vi båda två som stockar när han åkte så det blev inget av med det idag.

Är ständigt trött nu för tiden. Jag brukar kunna reagera på höstarna och vara lite "låg" så det är väl så igen. Inget att göra åt, det ger sig ju med tiden.

Vi gav oss ut på en promenad på eftermiddagen. Innan vi kom hem hade det hunnit bli mörkt ute. Fabian tyckte det var jättekul med alla lampor som lyste överallt. Vi syntes ordentligt i mörkret med alla våra reflexer på mössor och vagn. Ska köpa reflextejp som jag fick tips om. Man kan aldrig ha för mycket reflex när man är ute i mörkret. 

Måste berätta om en läskig sak som hände oss häromdagen när vi var ute. Skulle gå över vägen vid Resecentrum vid övergångstället utan trafikljus. Ligger alldeles vid rondellen och det blinkar lampor i skyltarna när man ska gå över för att varma bilisterna. 

Jag chansar aldrig att bara gå över och litar på att bilarna ska se mig och stanna. Jag vill ha ögonkontakt och se att dom verkligen ser mig innan jag går. Ja och att dom stannar först såklart.

Brukar gå bredvid barnvagnen så jag inte bara skjuter den framför mig när jag ska gå över vägen. 

Det stannade en bil för att släppa över oss. Vi började gå så kom en bil på innefilen som INTE stannade! Vi var då precis framför bilen och tjejen som körde såg oss i sista sekund och fick tvärnita!! Hon satte händerna framför ansiktet och jag bara stod helt chockad framför bilen. Blev alldeles skakig i benen.

Vi fortsatte gå och jag ringde Robert direkt för att berätta vad som hänt. 

Så fruktansvärt läskigt! 

Att inte folk saktar in och tar det lite lugnare vid övergångsställen. Det kan ju inte komma som en överraskning att nån kan komma och gå över vägen där. 

Tänk om hon kört rätt in i barnvagnen med Fabian i och mig. 

Kollade på Kalla Fakta ikväll. Det handlade om rattfyllerister som åkte fast gång på gång och ändå blev släppta dagen efter av åklagare. Även trots att dom förstört andra människors liv.

Inga straff eller nåt. En blev dömd till två år men då var det en massa andra domar på honom också. Ute efter 2/3 delar av tiden. Är det inte på tiden att ändra lagarna eller ska det få vara på det viset!? 

Skrämmande när man tänker på vilka dödsmaskiner som finns ute på våra vägar.