Vågar man ens hoppas

 Det är lite sjukt egentligen.
När man är som tröttast och helt utan energi ja då känns det nästan som att man svävar fram över dom snömoddiga gatorna.

Hade inte alls tänkt springa så långt men tog en liten omväg då det kändes så bra.
Det är nästan lika höga snövallar som förra året, men plogningen verkar skötas lite bättre i år.
Förra året var det katastrof inne i stan, man tog sig knappt fram någonstans.

 Fabian är fortfarande inte riktigt kry men i morse var vi upp till habiliteringen och träffade läkare.
Vi ska få börja med en ny sömnmedicin till Fabian.
En som är lite mer långtidsverkande.
Som det är nu somnar han bra på kvällen men vaknar efter några timmar och sen blir det inte mycket till sömn förrän man ger upp och kliver upp i 4-5 tiden.

Det är skönt ändå att vi turas om att ta varannan natt.

 Var förbi på hjälpmedelsshopen när vi ändå var vid lasarettet.
Fabian har alltid nåt i munnen och kläder och allt blir alldeles blöta.
Hade fått tips om en bitsak att ha i munnen, så vi köpte en sån för att testa.
Den ser ut att vara bra för honom🙂

I natt ska vi testa den nya medicinen och det är min tur att sova med honom.
Hoppas den är lika bra som bitgrejen🙏❤