Skriver om min son med en funktionsnedsättning. Vår vardag, att kämpa för att få ihop vardagen och livet med habilitering för min son.
Summa sidvisningar
lördag 29 februari 2020
Fabian, unik på många vis
Igår var vi en sväng till Ikea för att köpa diskborstar.
Fabian ville ha köttbullar så det blev lunch där också.
Fanny gjorde oss sällskap.
Passade på att köpa nya byxor på lager 157 till Fabian.
Han har börjat sitta och bita på knäna på när han leker så det går hål på alla byxor.
Hittade 2 par för 100 kr så det var ett bra pris för byxor som snart kommer att vara trasiga.
På vägen hem tyckte Fabian att det var en bra idé att sitta och kasta byxorna i huvudet på mig.
Han skrattade så han nästan kiknade 😅❤
Köer i alla dess former ringlar alltid genom vår lägenhet.
Igår kväll kom mormor och Rasmus och gjorde oss sällskap till middagen som var plankstek.
Efteråt tog mormor rätt på disken i köket och Fabian var där och retades med henne och hittade på bus hela tiden.
Jag var på toa och mormor ropade på Rasmus att han skulle hjälpa henne och ta bort Fabian.
Det resulterade i ännu mera bus och Fabian skrattade så han nästan ramlade omkull när Rasmus jagade bort honom från mormor.
När Rasmus tröttnade gick han till mormor och tecknade att hon skulle ropa hjälp till Rasmus.
Han är så himla smart den där lilla knasbollen 😅🥰
När Rasmus var på toa stod Fabian utanför och försökte bryta sig in.
När jag kom in där sen såg jag ett par nycklar jag inte kände igen.
Skickade en bild till Rasmus för att höra om det var hans.
Det var de inte😂
Idag tog vi en promenad till lekparken.
Den stora fina lekparken utanför mormor dom har fixat så bra med massor av roliga saker.
Helt bortkastat att gå dit.
Vi hamnade i skogen ovanför och kastade pinnar istället.
Nästa gång går vi till parken ovanför oss som bara består av buskar och träd.
Det finns mycket som ibland blir lite jobbigt och påfrestande med ett energiknippe som Fabian som behöver tillsyn och hjälp med det mesta.
Men man kommer att slippa mycket annan oro och trassel med honom också.
Han kommer inte att smita hemifrån på kvällarna i tonåren, hamna i fel umgänge och på så vis hamna i trubbel.
Man kommer inte att få samtal hem och få åka och hämta honom på ställen där man inte ska vara i ett skick man inte heller bör vara.
Det var säker jag inte riktigt tänkt på som Robert tog upp idag.
Precis så är det ju faktiskt.
När vissa saker känns jobbiga får man se dom på ett annat sätt helt enkelt.
Fick nya fina fransar hos Fanny idag.
Bara det gör att allt känns lite lättare och man ser lite piggare ut.
Trots påsar under ögonen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar