Alla som har barn vet vad jag pratar om. Det gäller att ta vara på dom tillfällen som ges när lusten faller på.
Fabian satt och lekte på sitt rum och jag och Robert hade lite mys i sovrummet.
Lite mys som avslutade med ett gapskratt.
Rätt som det var kom Fabian gående med Roberts kallingar på huvudet...
Skrattade så tårarna rann!
Ha en skön första maj!
Hej, ja den tiden kommer man ihåg. Visst blev vi påkomna ibland av dom små liven. Men lite spänning i tillvaron piggar upp. Hoppas du fortsätter med din blogg, det är så härligt att läsa om era äventyr och om Fabians utveckling. Det skulle vara kul att träffa er någon gång.
SvaraRaderaStor kram till er alla och ha det bäst.