Summa sidvisningar

tisdag 10 maj 2016

Det man inte har i huvudet

Var på väg till mitt jobb i morse för att hämta ett papper jag glömde där igår.
Vi hann inte gå långt förrän vi såg Robert komma med bussen.
Vi möttes precis vid en busshållplats. Han stannade till så vi hoppade på och åkte med på en långtur till Fabians lycka.
Det gjorde att vi fick ta promenaden till jobbet på eftermiddagen istället.
Glömde slå på appen när vi gick men det blev närmare en mil till slut.

Vi var ute i över tre timmar. 
Blev bjudna på kaffe av mina vänner där ute och så lekte dom med Fabian så han ville inte alls gå därifrån. 

Igår när vi satt och fikade på jobbet så var det en av dom som bor där som berättade en sak jag tänkte på efteråt.

Hon har jobbat i många år med barn och ungdomar med funktionsnedsättning. 
Det finns en skola där ute så det går förbi ungdomar varje dag med olika behov av hjälp och stöd i vardagen.

Hon berättade om hur olika dom hade blivit bemött där hon jobbat.
Det är inte alltid att det syns att man har en funktionsnedsättning. 

Dom flesta som har downs syndrom syns det på.
Dom har ett lite speciellt utseende. Och blev bemötta efter det också.
På ett bra sätt.

Sen hade dom en kille som skilde sig från mängden lite.
Han hade inte downs syndrom utan nån annan funktionsnedsättning. 
Han såg väldigt bra ut, en riktig snygging som såg alldeles normal ut.
(Vad som nu är normalt?)

Han hade rätt grava problem och behövde mycket stöd och hjälp.
Men just för att han såg normal ut så hade folk inte samma förståelse.

Jag tänkte såklart direkt på Fabian. 
Han ser ut som vilken 3,5 åring som helst.
Man ser att folk tittar när vi matar honom när vi är ute.
Att han låter lite konstigt med sina ljud han gör och inte kan prata.
Det man kan se lite på är att han kanske går lite annorlunda än "normala" barn.

Alltid när jag tänker samtidigt som jag skriver så blir det lite svamligt.
Vet inte riktigt vart jag vill komma med det heller.
Lite funderingar bara..... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar