På förmiddagen åkte vi hem till Elin för att gratulera henne på födelsedagen.
Tänk att det är 23 år sen som jag låg på BB med henne. Det blev ett katastrofsnitt och jag hade gått 14 dagar över tiden. Hon hade navelsträngen tre varv runt halsen och vid varje värk drogs den åt som en snara och hon höll på att strypas. Hennes hjärtljud försvann helt och det blev väldigt bråttom. Jag hann knappt reagera förrän jag var sövd. Hon var dålig ett tag efter och det blev två veckor på neonatal innan vi fick åka hem med henne. Hann vara hemma i en vecka då fick jag inflammation i snittet så blev vi inlagda igen. Jag var 21 år när jag fick henne då.
Tiden går och nu är hon mamma själv åt en liten busfröken. Det är inte det lättaste att ta kort på Alice och Fabian då ingen av dom sitter still en sekund.
Jag tycker att det är så kul att vi har barn som är nästan jämngamla. Dom kommer att ha kul tillsammans dom små busfröna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar