Bekantat mig med min arbetsträningsplats

Jag gick i god tid hemifrån i morse för att slippa gå mig svettig när jag skulle till min  arbetsträningsplats.
Det är en promenad på ca 10-15 minuter hemifrån bara.
Det känns riktigt bra tycker jag.
Min chef som skulle möta upp mig var sjuk så jag fick gå dit själv.

Djupa ångestsuckar efter vägen men det gick bra ändå.
Chefen på Smedjan där jag ska vara mötte mig när jag kom tio minuter före utsatt tid.
Fick en kopp kaffe sen väntade vi på han som har hand om omplaceringar på kommunen.
Han dök dess värre inte upp så det var jag och Barbro som hon heter som fick sitta ensamma och prata.
Hon berättade om sig själv och om själva Smedjan hur det fungerade där.

Hon var mycket trevlig och jag gillade henne direkt.
Jag skulle berätta lite om mig och tårarna började naturligtvis rinna direkt.
Jag kan känna mig lite felplacerad även om jag tycker och tror att jag kommer att trivas där.
Men till saken hör att jag har jobbat natt dom senaste åren då det är mer skonsamt för min trasiga rygg.
Mindre lyft, inget städande, inga duschningar, inget handlande och bärande.
Längre ledighet att hinna vila kroppen på mellan arbetspassen.

Nu ska jag helt plötsligt jobba dag igen. Det känns som två steg tillbaka.
Jag kommer att ha väldigt svårt att säga nej om nån ber mig göra något.
En personal frågade direkt om jag kunde städa och bädda och sånt.
Nu ska jag inte göra sånt utan mer vara som en sällskapsdam åt dom gamla.
Kan gå ut med dom i solen lite.
Sitta och prata och ge dom den tid annan personal inte hinner.
Sånt som jag verkligen älskar att göra.

Idag fick jag träffa chefen. Kolla runt lite på avdelningen jag ska vara på och vart man byter om och sånt.
Var där lite mer än en timme sen fick jag gå hem igen.

Gick hem laddade för ett utvecklingssamtal för Felix på eftermiddagen.
Jag, Felix och Fabian gick på samtalet. Det gick också bra och Fabian var pigg och busig när vi var där.
När vi kom hem gick Felix och bar honom.
Dom satt i soffan och myste och Felix tyckte han var ovanligt lugn.
Kände på Fabian som helt plötsligt var het som en kamin.
Tog tempen som visade över 40° .
Tog honom och han somnade i min famn.

Det blir ingen arbetsträning för min del imorgon. Det här är tredje gången på en månad nu som han är sjuk.
Tur att jag talade om för hon Barbro hur det står till med Fabian.
Att han ofta är sjuk och allt annat.
Men det känns ju lite dumt ändå.
Inget att göra nåt åt dess värre....

Stackars lilla älskade Fabian ♡

Robert har haft en bra dag på sitt nya jobb. Han har fått åka med idag och köra bussen själv för att bli lite varm i kläderna.
Imorgon börjar han tidigt och måste gå upp klockan 04 igen.
Är Fabian knölig i natt får han och jag sova på mitt syrum så Robert får lite sömn i alla fall.