Summa sidvisningar

tisdag 31 mars 2015

Ångesten värker i mitt bröst

Halv sex gick vi upp i morse jag och Fabian.
Hade lite morgonmys sen somnade han om efter en stund.

Det var en fin morgon när jag gick till Smedjan för att göra min sista dag där.
Hade med mig en tavla som tack för att dom tagit hand om mig så väl där.
Min nya kompis "tanten" tyckte det var tråkigt att jag gjorde sista dagen.
Hade hon haft råd så skulle hon anställt mig att ta hand om bara henne sa hon.
Det var det bästa betyget jag kunnat få.

Vi har skrattat och pratat mycket hon och jag.

Robert och Fabian mötte upp mig när jag slutade och Robert bjöd på lunch.
Fabian gillar lekhörnan där vi åt.
Han börjar att ställa sig lite på ena knät ibland för att nå upp bättre.
Idag stod han så en bra stund innan han satte sig på ändan igen.

Mamma har varit här och Robert jobbar.
Fabian somnade tidigt, halv sju redan. Få se om han sover för natten eller vaknar och håller låda i natt.
Han var som tröttast när jag höll på att göra mat och jag skulle skynda mig lite.
Det slutade med att hälften av pastan hamnade i slasken....

Jag har haft en sjuk ångest hela dagen idag.
Har sånt tryck över bröstet och det känns som att hjärtat snart hoppar ur kroppen på mig.
Jag gruvar mig så hemskt för mötet imorgon.
Vill bara försvinna...
Robert blir med. Det känns tryggt.
Sist fick jag världens panikattack på mötet och fick lov att gå ut och sätta mig i korridoren och försöka lugna mig och få luft.

Jag vill bara spola fram tiden och ha allting bakom mig.
Utan ångest.
Bara blicka framåt och må bra.

4 kommentarer:

  1. Tusen tusen Kramar! <3

    /MiaD

    SvaraRadera
  2. Då de föreslog att du skulle arbetsträna på Smedjan, så hade de väl behov för en person som kunde göra den typen av uppgifter som du hade där... Kan du inte får fortsätta med det där eller på ett annat ställe, alternativt på flera om de inte kan erbjuda tillräckligt många timmar. Det måste ju finnas ett enormt behov för en person som kan avlasta den övriga personalen. Det är ju ofta det där lilla extra man inte har tid för, som betyder så mycket för patienten/klienten...

    Jag vet inte hur det är i Sverige nu, efter 19 år i Norge, men har de "Värdinnor" på en del sjukhus nu?? Jag vet att de hade det för många år sedan och vi har det på en del sjukhus i Norge. En "Värdinna" går ärenden åt patienterna, tar ut dem på en liten promenad eller en tur i rullstolen. De följer dem till biblioteket, kiosken, fixar håret på dem, lackar naglarna, tar sig tid att prata med dem. De kan också hjälpa andra anhöriga att hitta fram på sjukhuset... Falun har ju ett ganska stort sjukhus - de borde väl ha behov för just Dig!! Eller varför inte arbetsterapin eller lekterapin? Arbetsterapibiträde skulle vara ett perfekt jobb för en kreativ person som Du!!

    Jag hoppas att mötet ska gå bra och kom ihåg de här idéerna när du pratar med dem... Skriv ner några punkter du vill diskutera, man blir ofta så stressad under liknande möten, så man glömmer hälften av vad man vill säga och fråga om...

    Stor kram, Karin. <3

    SvaraRadera
  3. Ett tips är att du startar ett eget företag som sömmerska. Du har i sådana fall ett jobb som inte AF kan klaga på, du får jobba med vad du älskar, och på dina egna villkor. Du vet ju att det redan finns folk att köpa av dig, trots att du egentligen inte har marknadsfört dig speciellt mycket. I och för sig kan det bli en del pappersarbete, men det ska inte behöva stoppa. Jag tror att det kommer bli en bra lösning för dig.

    SvaraRadera
  4. Hej på dej! Har nu läst din blogg en längre period,och känner så för dig och allt som du skriver om. Jag ska inte leka läkare här men har du en stund över att läsa detta. 2008 Hade jag så många symtom på en mängd saker som jag känner igen i dig. Har sedan 08 fram till 2014 sökt hjälp men dock utan resultat då läkarna sa att jag va fullt frisk.... jag gav mig inte då jag visste att något va fel. för att göra en lång historia kort började jag kolla upp amalgam förgiftning,jag hade 27 symtom av allt som stod skrivit om detta. hittade en tandläkare som såg att mina lagningar hade spruckit och kvicksilver vandrade runt i kroppen. Där och då bestämde jag mig att plocka ut all skit i munnen. det va det bästa jag gjort 2 veckor efter allt var klart mådde jag HUR bra som helst. Så gå ut och läs om kvicksilverförgiftning/amalgam och se om du känner igen dig. Kan jag bara hjälpa en enda människa att må bättre om man drabbas av detta så är min dag gjord. Kan inte fatta att jag mått så dåligt när jag tänker tillbaka då min familj blev ju så klart väldigt drabbad. Hoppas du förstår att jag bara menar väl och inget annat Kram på dej

    SvaraRadera