Vågar man börja hoppas tro

 Man vill ju egentligen inte gnälla med tänka på vad som sker i vår värld just nu.
Känns rätt overkligt, lite som en film på nåt vis.

Men nog blir det rätt tråkigt att bara ligga hemma med hög feber, hosta, ont i ryggen så jag smäller av och snorig nu dessutom.

Men i morse låg min temp faktiskt under 39° så det ser ut att börja gå åt rätt håll.

 Fabian satt uppe och lekte en stund igår kväll för första gången på en vecka.
Och så skötte han äntligen magen ordentligt efter 5 dagars uppehåll.

Han har varit helt feberfri idag🙏

Min feber håller i sig ännu men har nu gått ner till 38°, men man blir rätt slut och orkeslös i kroppen efter att ha haft feber ett längre tag.
Känner mig helt yr om jag är uppe en längre stund.

Robert har varit piggare i några dagar, mest hans arm som spökar än.

Hoppas kunna jobba nästa vecka.
Var vet jag dock inte då alla våra Träffpunkter slagit igen på grund av Corona viruset.
Jag tycker inte att man ska ta för lätt på de, det finns en anledning till att skolor stängs och att folksamlingar ska undvikas.

Hur skulle det se ut om alla blev sjuka samtidigt?
Sjukhusen går ju redan på knäna.
Det är för att minska smittspridningen eller åtminstone bromsa den så att inte allt för många behöver intensivvård samtidigt för det skulle aldrig gå.

Men det betyder ju inte att man måste låsa in sig för det om man är frisk.
Frisk luft och promenader gör ju knappast skada.
Sen kan man ju tänka lite på att kanske hålla avståndet i mataffärer och sånt.

Bunkrat har vi absolut inte gjort, däremot skulle vi behöva köpa skithuspapper snart menndet törs man ju knappt göra snart😅

Vi har försökt stötta matrestauranger nu när vi varit sjuka genom att köpa hem mat när deras matgäster tryter.

Man undrar ju hur länge det här ska hålla på. Lite otäckt är de allt tycker jag.
Känns konstigt, overkligt.