2020, vilket skitår

 Något lätt uttråkad med en feber som envist håller i sig om än lägre.
Men orken och energin är väl inte på topp om man säger så.
Jag har ändå orkat få ihop ett babynest vid symaskinen.

 Febern ligger mellan 37,7° och 38° fortfarande men annars mår jag bättre.
Men kan inte gå till jobbet förrän jag har haft 2 symtomfria dagar och dom ser ut att dröja.
Någon coronatest tas ju inte om man inte är så dålig att man måste läggas in.

Jag hade när jag mådde som sämst väldigt ont i kroppen, och i halsen och hes, tappade smak och lukt och hosta som håller i sig lite än.

 I söndags fördrev vi tiden med bingolotto.
Jag hjälpte Fabian på toaletten när första bingot skulle starta och fick lite bråttom.
Blev så glad när jag fick bingo på första spelet!
Ända tills jag såg att jag spelat på treans bingo istället för ettans.
Det blev ingen bingo för mig men Robert vann 200:- på sin lott.

 Jag har varit ut några kortare vändor och tagit luft men blir väldigt ansträngd och slut direkt.
Längtar som en tok efter energi i kroppen och kunna träna igen.
Nu fördriver jag mina dagar med att lägga pussel och lyssna på lokalradion.
Hörde faktiskt på radion att just tusenbitars pussel sålt som smör i Norge då folk sitter isolerade hemma och inte kan göra så mycket annat.

 Hemmet ser ut som ett slagfält men man orkar inte direkt göra nån storstädning även om tiden finns.
Det har även blivit en del hämtmat både för att stötta lokala företag samt att orken för matlagning inte riktigt funnits.
Men våffeldagen firade vi hemma.

Fabian är frisk och och gjorde sin första skoldag i tisdags efter tre veckor hemma.
En så lycklig kille som äntligen fått komma tillbaka till sina kompisar och lärare på skolan.
Han jublade när han kom hem och visste inte hur fort han skulle berätta om sin dag.

2020 är definitivt inte mitt år.
Känns som jag varit sjuk mest från årets start med feber, såret i näsan, penicillin och nu det här.
Jag som skulle ligga i hårdträning inför min 50-årsdag.
Resan vi bokat och som vi skulle göra tillsammans med mina stora barn blir inte av.
Min kropp förfaller här hemma då jag inte kan röra mig men äta går bra och man blir sugen på ALLT när man bara är hemma hela dagarna.

Har ett knä som värker bara jag går, jag som anmält mig redan till flera lopp i sommar som antagligen kommer att bli inställda ändå.

Men det värsta av allt är nog ändå att vi blivit av med assistansen till Fabian.
Vi skulle ansöka om fler timmar men blev av med allt.
Kom strax under 20 timmar i grundläggande behov sen han började skolan efter gamla ansökan som dom räknar efter.
Har vi tur kan vi komma upp i fler efter att dom gått igenom nya ansökan.
Men igår ringde en helt ny handläggare än den vi haft tidigare som till och mednträffat Fabian.
Den vi fick nu sitter i Norrköping och fick inte alls nåt gott intryck av henne.

Har ansökt hos kommunen också så vi får se hur det går.
Allt sånt här ger ju inte direkt någon extra energi direkt.
Men man ska väl inte klaga i dessa tider.
Det finns dom som har det sämre...