Jag har känt mig så ensam, inte umgåtts med vänner alls i princip senaste 7 åren.
Men när man väl behöver dom så finns dom där ändå❤
Börjar landa i tanken att vi ska separera även om det känns jättekonstigt och tråkigt.
Men som det är just nu finns ingen annan utväg.
Vi har verkligen kämpat och försökt.
Det kommer att bli bra.
Nu gäller det bara att ta tag i allt praktiskt, hitta oss varsin lägenhet, dela och sortera upp allt.
Längtar så tills man bara kan landa och börja om på nytt igen och börja kravla sig uppåt med nya tag.
Jag har världens bästa familj som stöd och massor med vänner att prata ur sig hos.
Det kommer nog att dröja innan tårarna tar slut.
Hjärnan går på högvarv dygnet runt hur tusan jag ska lösa allt.
Var jag ska bo och hur jag ska få allt att gå runt.
Imorgon ska jag börja jobba efter 5 v hemma.
Orken är väl knappast på topp än men det tar nog sin lilla tid att komma tillbaka efter 24 dagar med feber.
Och så en skilsmässa på det.....
Men ett STORT tack direkt från hjärtat för alla fina meddelanden, kommentarer och samtal💕
Ibland är det lättare att kommunicera i skrift än att prata då tårarna kommer och rösten stockar sig.
Ibland har man inte riktigt orken att prata heller.
TACK 🙏💕
Det är skönt och befriande att skriva när man är ledsen och mår dåligt. Man får tid att tänka igenom hur man känner och sätta ord på känslor och tankar. De vänner som nu stöttar dig, även om ni inte haft så mycket kontakt på flera år, är verkliga vänner... En gåva som inte är alla förunnat... Prata, skriv och gråt så myckt du vill - tårar är som en ventil som hjälper till att lätta på trycket... Det kommer att bli bra, även om det är svårt att förstå det när man står mitt i kaoset... Ett steg i taget, en dag i taget - du kommer att klara det. Kram, Karin.
SvaraRadera