Kan livet och världen bara bli normal igen

I tisdags började jag att jobba igen efter 5 veckor hemma i karantän.
Jobbar som Matfixare och handlar mat och gör ärenden till apotek åt pensionärer utan anhöriga som kan hjälpa till i dessa ofattbart galna värld vi lever i just nu.

Man vill bara vakna upp ur den här mardrömmen och allt ska vara normalt igen.

Igår fick jag hjälp och hämta en soffa jag köpt till mitt nya boende.
Lyckades fynda en fin soffa för endast 350:-

Var, hur och när det blir vet jag inte och ovissheten tär på mig.
Mycket, eller typ allt hänger på hyran.
Jag måste bo billigt, billigt i några år.
Inte ha råd med bil men måste smidigt kunna ta Fabian till skolan och mig till jobb som ligger i varsin ände av stan.

Har mejlat runt till olika fastighetsägare i stan och hoppas på napp.
Men när ska man våga säga upp lägenheten vi bor i ??
Måste ju hitta två olika boenden men vi har ju inte råd med dubbla hyror nån av oss.

Och så det här med Corona.
Det är lite läskigt att röra sig fritt bland folk ute igen.
Om nån hostar till bakom en hoppar man nästan till.
Det blev extra påtagligt och så ofattbart sorligt när man såg på nyheterna att Adam Alsing ett år äldre än mig gått bort i sviterna av Corona.

Jag hoppas verkligen att ALLA tar sitt ansvar och inte medvetet riskerar sprida denna smitta vidare genom nonchalans och gå tillbaka för tidigt till jobb m.m.

Vi har inga skydd när vi jobbar men vi tvättar, spritar och håller avstånd till dom vi är till.
Vi går inte heller in till någon utan håller oss på avstånd utanför.

Måtte världen och livet få bli normal snart igen ❤

Ta hand om er💕