Hur gör man när medicinen smakar bajs?!

 När man börjar dagen med det perfekta ägget kan inte mycket gå fel sen.

 Vi gick ner på stan för att se Samir och Viktor, tror pappan var mest förväntansfull.
Fabian var mer nyfiken på vad som hände bakom oss.

 Det var massor med folk och Fabian ville inte alls vara där.

 Vi gick bort en bit och plockade pinnar istället,  det var mycket roligare.

 Och så kunde han dansa lite på håll från musiken han hörde.

 Gick och tog en glass efteråt och kollade på folk på stan.

 Glass har han blivit duktig på att få i sig.
Värre är det med nya medicinen.
Han vägrar ta den.
Den är i flytande form och smakar verkligen inte gott.
Måste ringa imorgon och höra om vi kan få prova tabletter om det går att krossa och dela med sylt eller nåt.

Stackarn, vill inte hålla på att tvinga i honom nåt som smakar bajs...

 Det var som en skön sommardag igen och massor med folk ute.

 Träffade på Jesper med flickorna och så var Felix med dom också till Fabians stora glädje.

 Felix var snäll och passade lillebror ett par timmar på kvällen.
Vi var ute och åt med några av mina kusiner med respektive och vänner.

Hade en trevlig kväll i det roligaste sällskapet.
Åt en god plockbricka med en massa gott på.
Älskar ost i alla former!

 Sen har jag ju inte legat på latsidan heller.
Det här blivit både promenader, löpning och lite muskler i helgen.

Fanny frågade idag om jag mätt mig på länge.
Det här jag inte och fick nästan en chock när jag såg vad som hänt sen i våras!

På vågen går det inte i en rasande fart direkt.
Men när jag fick se det med måttbandet såhär så här det ju verkligen hänt en hel del!
Det blir verkligen en morot till att fortsätta att kämpa.

Känns inte som att jag kämpar direkt heller.
När jag var ute och sprang nu på kvällen, blev 8,5 km och det kändes som att jag svävade fram och kunnat springa hur långt som helst.
Älskar den känslan!
Det är ju den jag längtat efter och saknat i flera år och äntligen är den här igen.