Ska ringa habiliteringen imorgon och be att dom skyndar på läkarbesöket om vi alla ska överleva den här sommaren.
Vi kan inte ens ha balkongdörren öppen längre då han kastar ut allt han kommer över.
Han måste ha sån oro och frustration i sin lilla kropp stackarn.
110 gånger om dagen (minst) får jag göra allt för att inte tappa fattningen.
Tålamodet prövas ständigt och det tar slut ibland kan jag lova.
Jag vill bara fly hemmet och låsa in mig nånstans där det är lugnt, tyst och fridfullt.
Där man får äta en hel måltid ostörd, sova en hel natt, kunna gå på toaletten utan avbrott för att nån hittar på dumheter under tiden.
Låta bitmärkena läka utan att få nya...
Ja listan kan göras lång.
Det är inte bara oss han kan skada och göra illa utan främst sig själv när han inte förstår faror och vad som är farligt.
Det går inte att ha honom med hem till folk eller ens till affären längre.
Det går knappt att gå ut med rullstolen heller då han håller i hjulen och blir hysterisk om man inte går dit han vill.
Att låta honom gå själv slutar med att man måste bära honom.
Det är ingen liten lätt kille längre.
Det är 20 kg gelégroda att bära runt på
Måtte jag få åka och jobba i veckan.
Inga mer sjukdomar nu tack, det räcker som det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar