Summa sidvisningar

fredag 15 augusti 2014

Svart eller vitt

 Igår kväll tände jag ljus inne för första gången. Det känns lite som ett svek mot sommaren att tända ljus. Som att man säger hejdå sommaren och hej hösten.
 Jag vill inte att sommaren ska ta slut. Det har varit en sån fantastisk sommar. Inte bara vädermässigt utan överhuvudtaget. Jag har släppt allt.
Inte grubblat på nåt alls utan bara tagit dagen som den kommit. 
Nu börjar verkligheten komma över en igen. En massa samtal att ringa. Läkarbesök som väntar. Något positivt är i alla fall att jag äntligen fått en tid för samtal. Det är inte bara jag som är lite upp och ner och mår dåligt.
Jag har stått i kö och väntat sen i mitten på April.
Ljusen som speglas i datorskärmen
 Jag gick hos en kurator/psykolog när jag var ung. Hade blivit misshandlad i flera år och mådde dåligt.
Dom samtalen gav mig inte ett smack. Tvärs om så blev det bara jobbigt att gå dit. Sitta där och nervösprata med någon som knappt svarade utan bara stirrade på mig och ner i en bok. Efter det har jag inte velat gå i samtal utan svalt och "löst" allt själv. Nu har händelser som hänt för många många år sen börjat bubbla upp av någon anledning. 
Jag ska ge det en chans till. Som jag mår nu vill jag inte fortsätta att göra. Allt är svart eller vitt. Jag beundrar Robert som står ut med mig varje dag. 
Jag är glömsk och förvirrad. Det enda jag har stenkoll på är Fabian. Mitt humör går upp och ner. Gråter titt som tätt.
 Jag älskar den här lilla killen så otroligt mycket att det värker i hjärtat. Jag vill att det ska bli så bar det bara kan med honom. Att vi får träffa rätt människor och få rätt hjälp. Ekonomin är också något som sliter i mig. Att ständigt få vända på varje krona är inte skoj. Vi har i alla fall lyckats spara ihop och kunnat göra saker under sommaren tillsammans.
 Sen har vi haft det så bra när jag har såna fantastiska kusiner som låtit oss få tillbringa tid och hämta kraft och energi i deras paradis. Jag tittar ofta på bilderna därifrån och blir alldeles varm i hjärtat. Det här har varit den bästa sommaren på flera år. Vi har umgåtts som familj och gjort saker tillsammans.

 Nu sover Fabian och tanken är att vi ska åka till Rog och hälsa på min kusin en sväng. Det är inte lätt att planera saker med en liten kille som har sina sovrutiner två gånger per dag. Hur skulle det fungera på en förskola med deras fasta mat och sov tider? Alla barn är inte stöpta i samma form och håller sig inte inom ramen av det "normala". Ändå finns inga andra alternativ för dessa barn. Man måste slåss och kämpa med näbbar och klor för att komma någonstans, som om att det inte vore tufft nog som det bara är...
 Men något vi har gott om i den här familjen är i alla fall kärlek. Och kärlek kan man väl ändå aldrig få för mycket av. 
Önskar alla en riktigt trevlig helg!

11 kommentarer:

  1. ♥♡♥ till er. Känner igen mig lite i d du bloggat om idsg!

    SvaraRadera
  2. Kram till dig. Det lyser iallafall om dig trots att klockan var sju o tjugi. Nästa gång vill jag komma normal tid och träffa Fabian. Kramar!
    Mia!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Mia. Ja det får du gärna göra :)
      Kram ♡

      Radera
  3. Skrev om min dotter på din blogg för ett tag sedan eftersom det finns vissa likheter med Fabian. Hon har börjat inskolning på förskola den här veckan, det känns verkligen spännande. Vi har fått plats på en avdelning som har färre barn samt utbildad personal som tar hänsyn till barn som har speciella behov. Avdelningen består till majoritet av "vanliga" barn. Finns det inget liknande i Falun (med omnejd)?
    Det är för tidigt att säga hur det kommer gå eftersom vår lilla tjej haft lite problem med samspelet men för tillfället känns det väldigt hoppfullt eftersom hon får det sociala utbytet av andra barn samtidigt som pedagogerna hjälper henne med saker hon inte kan än (äta, gå etc.) :-)


    // En som känner igen sig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har inte hört talas om att det ska finnas någon sån avdelning här. När vi fick en plats förut (som vi sen tackade nej till) var det bästa dom kunde erbjuda en plats på en allergiavdelning. Vi kommer att försöka lösa det med Fabians mormor så länge han behöver sova så pass mycket som han gör. Fabian har inget utbyte av andra barn än heller men vi kommer att fortsätta att gå på öppna förskolan bara den börjar igen så han får träffa andra barn i större grupper. Jag får ringa och höra om det finns någon sån avdelning här också. Tack för att du informerar om vad som finns :-)

      Radera
  4. Hästberg i Falun då? Var förr ett dagis för barn med olika funktionsnedsättningar iaf. Men det kanske inte finns kvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska höra med dom på habiliteringen hur det funkar uppe på Hästberg.

      Radera
  5. Glömde ju att skriva i min förra kommentar ( skrev den så hastigt å lustigt) att jag läser din blogg varje dag å du skriver så otroligt bra. Kom å tänka på Hästberg pga att en barndomsvän gick där, med det var i slutet av 70-talet o i början av 80-talet. Men då finns det kanske kvar då:-) Lycka till med hösten nu. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack det värmer verkligen att höra! Vi pratade på Hästberg förut för vi skulle eventuellt gå en teckenspråkskurs där. Jag fattade det som att det var som en habilitering där men jag ska höra den 29:e när vi ska till Hab igen.
      Kram på dig!

      Radera
  6. Hej igen Cathrine!
    Angående förskola så är jag helt övertygad om att Fabian visst skulle kunnagå på en "vanlig" avdelning. Det handlar bara om att han ska få de resurser han behöver och har rätt till. Förskolan ska tillgodose alla barns behov hur de än ser ut och att Fabian har ett stort sömnbehov borde inte vara ett problem.
    Vår kille började förskolan när han var 1 år och 9 månader. Då liksom nu fungerade han ungefär som en sex månaders bebis och hade ett stort omvårdnadsbehov. Han sover inte alls på samma tider som de andra barnen utan får sova när han behöver det när som helst på dagen och hur länge som helst. På grund av hans epilepsi kan det ibland bli mycket då han blir trött av mediciner och kramper. Det som gör att det fungerar så fantastiskt bra är att han från dag ett har haft en personlig resursperson som är anställd bara för honom. Det gör att hans behov kan tillgodoses samtidigt som han är "en i gruppen". Jag tror visst att Fabian skulle ha utbyte av att vara med andra jämnåriga. Vår kille, som är dövblind och graft rörelsehindrad utan kommunikation i vanlig mening, mår ändå bra av att vara på förskolan och har utvecklats väldigt mycket (efter sina mått mätt) av att vara där!
    Det jag gjorde var att i samråd med hab skriva ett brev om vår kille där jag berättade om hans funktionsnedsättningar och krävde en personlig resurs/assistent. Jag bifogade brevet med ansökan om plats och det var inga problem alls att få igenom det! Sedan har förskolan och hab ett nära sammarbete och vi har hjälpmedel på förskolan och de har installerat lyftsystem i taket, specialskötbord, specialgunga etc. Vi är såå nöjda! Med tanke på att vi bor i samma kommun är jag säker på att ni får samma hjälp och stöd för Fabian som vi! Vill bara peppa lite!! Stor kram!!

    SvaraRadera