När Fabian hade sovit i två timmar och en kvart fick vi väcka honom så han skulle hinna äta innan vi skulle träffa läkaren.
Väl där fick vi komma in för mätning och vägning först.
12370 gram och 86 cm lång.
En timme satt vi och lyssnade på läkaren.
Vi ska få träffa en specialist i mitten av december. Det kändes bra, mycket bra.
Vi ska träffa logoped och dietist i september för att kolla mer om hans tugg och sväljproblem.
Nu känns det som att något är på gång.
Att vi har något att se fram emot.
Även om vi intet kommer att få någon diagnos så är det ändå ett stort steg i rätt riktning.
Robert är bättre och det rinner inte blod ur honom längre.
Får i sig lite soppa och andra vätskor.
Fabian har precis somnat igen. Det tar på hans krafter att vara ute på äventyr.
Läste Magdalena Graafs blogg idag.
Våra problem känns helt plötsligt som minimala.
Hon har varit med om det absolut värsta man kan vara med om.
Hon förlorade sin äldsta son i en olycka i måndags.
Fy.
Jag blev alldeles gråtfärdig och fick ont i hjärtat när jag läste det hon skrivit.
När man följer folk på deras bloggar så känns det nästan som att man känner dom.
Alla mina tankar går till henne och hennes familj ♡
Ta hand om varandra man vet aldrig när det tar slut ♡
Så skönt att det gick bra med läkarbesöket och att Robert mår bättre... Jag hoppas verkligen att ni ska få träffa en specialist som brinner för det han/hon gör... Så förfärligt med Magdalenas son. Man kan inte föreställa sig vad hon går igenom nu... Det sätter en del i perspektiv men samtidigt lever man ju i sin egen vardag med sina egna problem och de är viktiga, även om andra inte tycker det... Hösten ser ljus ut för er... Härligt!! Kram, Karin S.
SvaraRaderaDu är så klok Karin. Ja det känns som det blir en bra höst/vinter för oss :)
RaderaKram på dig!