Hej bloggen!

 Nu var det länge sen jag skrev nåt.
Men när man bara är hemma och är sjuk så händer det inte så mycket och man orkar inte ens fundera över nåt.
Mest bara få veckan att gå.

Jag köpte mig en vas och några tygtulpaner för att trösta mig själv lite.
Veckan har mest bestått av tvätt annars.
En natts kissade kan ta ett par dagar att tvätta upp.
När tre täcken, påslakan, underlakan, skyddslakan och nån kudde ska tvättas så tar torkutrymmet slut...

 Måste ge en stor ros 🌹 till vår vårdcentral.
Fabian fick rita teckningar på britsen och se på dinosaurier på dataskärmen medan dom tog prover och undersökte honom.
Han är lite svår att undersöka och inte så samarbetsvillig.
Men dom har ett enormt tålamod med honom och allt går så bra till slut.

Vi bestämde oss för att avvakta antibiotika då det är ett elände att få i honom den och så kändes det som att det var på väg att vända när vi väl fick en tid på VC.
Eftersom han varit sjuk så länge ville dom kolla på honom.

 Vi var ensamma hela veckan då Robert gjorde sin näst sista teorivecka i Uppsala.
På torsdag kväll kom han hem till oss igen och Fabian blev så glad❤
Ja jag med såklart😊

 Vi hade fredagsmys igår kväll med lite ost och charkvaror.

 Idag har Fabian varit på 3-årskalas hos Selma.
Fanny hade till Fabians stora lycka gjort ett glasståg.

 Vi fick lämna honom där själv så skulle hon ringa om det blev nåt.
Vi passade på att åka för att äta en lunch i lugn och ro.
Så fick dom kalasa bäst dom ville där hemma😊

Jag blir så varm i hjärtat för mina älskade, fina, kloka, vackra barnbarn.
Alice var hos oss en stund på fredagen.
Hon förstår Fabian så himla bra fast han inte kan säga ett ord.
Hon hör på hans tonläge vad han menar.

Hon hörde att han letade efter nåt och ropade att -jag kommer snart och hjälper dig Fabian!
Hon säger alltid till alla att - det här är min morbror, jag älskar han❤
Hans syskonbarn kommer alltid att ta hand om han precis som hans större syskon gör.

 Vi åkte till Moskogen i Leksand och åt.
Vi sa inte mycket till varandra.
Satt mest och njöt av att få äta i lugn och ro.
Ingen som höll på att riva hela stället och skulle matas samtidigt.
Det var den bästa lunchen på mycket länge.

 Jag blir så stressad av han när jag ska äta att jag knappt kan äta själv.
Det är tusen saker som ska hända samtidigt som han ska matas.
Och så ska man försöka få honom att sitta still och kvar vid bordet hela måltiden.
Samtidigt som man ska äta själv.
Att mata honom kan ta upp till en timme ibland.
Man får gå och värma hans mat flera gånger.
Och sin egen....

 Men idag åt vi varm mat och kunde till och med njuta en bit paj och kaffe efter maten.
Sen åkte vi för att hämta Fabian på kalaset.
Det hade gått jättebra.
Imorgon ska han på kalas igen hos Alice som fyller 4 år 😊
Både hon och Selma fyller ju på måndag.