Skam den som ger sig

 I flera veckor har vi försökt.
Vi skulle få till ett urinprov på Fabian, det skulle helst vara att han inte druckit efter kl 20 och det skulle tas på morgonen.

Han skulle med andra ord ha hållit urinen i blåsan hela natten.
Hur lätt är det när man vaknar i en stor kisspöl varje natt.
Att inte låta honom dricka efter 20 var väl det minsta problemet.
Vi byter på honom MINST en gång per natt och sängen är oftast blöt på morgonen ändå.

Det var en gång blöjan var torr på morgonen (vi hade såklart bytt nån på natten) jag skyndade in till toaletten och tejpade fast en mugg han skulle kissa i.
När jag skulle hämta honom till toaletten var han helt nerkissad....
Pratade med sjuksköterskan förra veckan som sa att vi får släppa de där med att han ska hålla urinen en hel natt och bara försöka att få till ett prov helt enkelt.

I natt vaknade han 03 och var våt så jag bytte på honom.
Sen skulle han inte sova mer....
04:15 gick jag in och lade mig i hans säng för då vår jag både mörbultad och flintskallig och tålamodet var slut för länge sen.
Robert låg kvar med honom i vår säng och han somnade om efter nån timme igen.

När han vaknade igen sen strax före 8 var han torr och jag skyndade med muggen igen och satte honom på toaletten.
Äntligen!!
Vi lyckades få till ett kissprov😀
Tänk att man kan bli så glad över ett urinprov.
Lämnade in det på habiliteringen innan jag åkte till jobbet så nu kan vi äntligen släppa den grejen.

 Idag kom mormor med Fabians fina vantar.
Hon stickar snabbare än en stickmaskin.
Nu har vi varsitt par han och jag.
Robert ville också ha ett par så vi gick för att köpa garn men det var redan slut.
Det är en otrolig åtgång på just det garnet.

Jag har mest stått vid spisen idag.
På jobbet bjöd jag på portergryta och så bakade jag hallongrottor till kaffet.
När jag kom hem gjorde jag fiskgratäng med räk och citronsås.
Blev himla gott faktiskt.

Fick hem ett brev från kommunen till Fabian idag.
Det är dags att välja skola för förskoleklassen.
Har sett flera andra vänner på Facebook med barn i samma ålder som Fabian som diskuterat olika skolor och vad man ska välja.

Jag kan inte låta bli att bli lite ledsen och tycka att livet är orättvist ibland.
Fabian kommer inte att kunna gå i nån vanlig förskoleklass.
Jag vill också kunna gå med han till förskolan.
Att han ska kunna ta med kompisar hem eller följa nån kompis hem.
Men han leker ju inte ens med andra barn.
Han leker själv på sitt vis.

Man måste väl få känna lite bitterhet och orättvisa ibland också...
Livet är verkligen inte en dans på rosor...

Imorgon kommer psykologen hit och vi ska fortsätta Fabians Adhd och Autism utredning.