Har jag blivit helt galen?

Knöt på mig skorna och begav mig ut i regnet på en rask promenad klockan 05:30 i morse.
Gick förbi gymmet halv sju och då var det en halvtimme kvar till dom öppnade där.
Då hade jag redan gjort mitt pass.
Jag känner både ork och energi sakta men säkert komma tillbaka.
Mina "dimper" kommer med allt längre mellanrum och dom varar inte lika länge som förut.

För ett par månader sen hade jag aldrig orkat kliva upp klockan 05 för att motionera.
Nu är det inga större problem att komma upp och ge mig iväg.
Både Fabian och Robert sov fortfarande när jag kom hem idag.
Fabian vaknade när jag kom in.
Hoppade in i duschen och kom ut till en nykokt gröt.
Sen gick jag till jobbet (med en önskan om luft i däcken och kunna cykla istället )

När jag sen kom hem från jobbet sov Fabian middag och jag somnade i soffan jag med.

Vaknade med lite ny energi efter en skön middagslur.

Robert har önskat sig ett linne ett längre tag.
Idag fick han ett sytt till sig.
Självklart fick Fabian ett matchande linne han också.

För att få sy lite i lugn och ro ibland när han är vaken så släpper man på reglerna lite och låter honom riva runt lite som han vill.
Det var bara att ta fram dammsugaren idag igen när jag var klar.
Killarna blev så fina i sina likadana linnen.

Solen tittade fram på eftermiddagen. Fabian började bli trött igen så vi gick ut en sväng.
Satt först vid knutpunkten ett tag och kollade bussar.
Sen gick vi och kollade läget på stan. Där mötte vi Selma Lagerlöf i egen hög person utanför sitt gamla residens vid stora torget.
Det var stadsvandring och hon stod och väntade på att dom skulle komma till henne.

Det är rätt skoj att gå dom där stadsvandringarna. Man får en bild om hur det var i stan förr.
Jag gillar att höra om den gamla goda tiden.
Fast jag skulle inte velat bott i stan på den tiden.
När hela stan låg som i en dimma av smogg och föroreningar från gruvan.

Explosion på stan

05 ringde klockan och det gick bra att gå upp.
Somnade ju strax efter 21 igår.
Gick till gymmet så jag var där när dom öppnade kl 06.
Charlie var redan där.
45 minuter crosstrainer blev det och svetten forsade.
Snabbt hem för att duscha och äta frukost innan jobbet.
Snälla Robert hade gjort havregrynsgröt tills jag kom hem.

Jag släpade med mig cykeln upp från förrådet för att pumpa den och cykla till jobbet.
Var ju lika svettig efter duschen som innan.
Dess värre kunde jag inte pumpa då Fabian lyckats slarva bort en grej till pumpen.
Robert sa att jag kunde ta cykeln med ner till Knutpunkten och pumpa där på väg till jobbet.
Men ibland har jag lite svårt att tygla mitt humör och idag har det varit en sån dag hela dagen.
Jag tog inte cykeln med mig.
Hade det krånglat när jag skulle pumpa den hade jag kastat in den nån buss eller nåt.

Såhär i efterhand var det ju en himla tur att jag inte pumpade utan gick till jobbet.
Trots att svetten rann av mig när jag kom fram.
Regnade gjorde det också.
Var så fint när jag gick till gymmet sen började det spöregna.
På med regnjacka och gå ut bara.

När jag gick hem sen sken solen igen och jag var på tok för varmt klädd.
Fabian hade precis somnat när jag kom hem så jag passade också på att vila.
När vi vilat klart skulle jag städa.
Hatar korkmattorna vi har. Det är för bövelen totalt omöjligt att få dom rena!!
Ska ringa och fråga om dom inte kan byta ut mattorna.
Dom är totalt nedslitna och fulla i hål och fula märken.
Slog i tån när jag städade också så den är helt blå.
Svetten rann igen och jag var arg så jag kokade.

Robert hade tagit Fabian med sig och gått ut för att slippa se och höra mig.
Dom var på knutpunkten och tittade på bussar.
Jag släppte städningen och tog cykeln med mig och gick ut.
Vi tog sällskap och gick och pumpade den.
Gick mot hemköp för att handla lite när det började skrapa lite konstigt mot stänkskärmen på cykeln.
Robert sa att slangen petade ut.
Jag kände paniken komma!
Har varit med om det en gång förut och då exploderade däcket i en sjujäkla smäll!
Jag släppte cykeln snabbt och lutade den mot ett staket och gick.
Robert sa att jag måste låsa den den.
Jag vägrade gå mot cykeln.
-Den smäller ju snart!
Sa jag.
-Gå och lås den själv!
Han höll på att skratta på sig och kunde knappt gå.
Jag sa att nu lämnar vi cykeln och går härifrån innan det smäller!!

Vi hann ett par steg sen kom smällen.
Robert skrattade om möjligt ännu mer.
Nu vågade jag mig fram till cykeln och ta den med mig igen.
Fick släpa den hem med ett om möjligt än plattare bakdäck än när jag gick ner....

Skulle fortsätta torka golven när vi kom hem.
Men blev förbannad igen. Moppen fastnar ju för fasen i golvet!
Jag gav upp och nu har vi ett randigt golv....

Det blev ett bra möte på Habiliteringen

Jag höll precis på att somna i soffan efter att Fabian hade lagt sig för att sova middag.
Då ramlade först mamma in sen kom Fanny och efter nån timme Elin också.
Jag fungerar knappt om jag inte får vila en stund på dagen.
Jag hör knappt vad folk säger, tar inte in nåt och är allmänt susig i kolan.
Kan eventuellt bli "liiite" lättretlig också...

Mamma och Fanny var snälla och gick till Mimos för att köpa med sig lunch hem.
Mums va gott det var.

Sen var det dags att dra sig upp mot habiliteringen.
Jag försökte ta mig några selfies med Hollywoodlook i mina nya solbrillor innan vi skulle gå.
Flickorna tyckte nog att jag var lite för mycket och pekade mot dörren :)

Det var jag, Robert, mamma, Elin, Fanny, Roberts föräldrar och syster.
Vi fick på ett bra sätt förklarat hur Fabian behöver extra stöd.
Eller jag och Robert visste väl redan men det är väl inte lika självklart som utomstående att veta allt.
Fabian behöver mycket längre tid på sig med allt.
Han tar sig fram själv bra nu mer tack vare rumphasning och diverse hjälpmedel.

Det är maten som är det största problemet.
Vi måste alla lära oss att ta allt i Fabians takt.
Det tar väldigt lång tid för honom att äta och han klarar bara av puréad mat.
Men han får i sig mat och äter bra så länge vi hjälper honom på rätt sätt.
Det går absolut inte att skynda eller stressa på honom.
Han sätter lätt halsen och matar man för fort kväljer han, börjar han kvälja vill han inte äta mer.
Så det tar den tid det tar helt enkelt.

Han kommer att gå igenom alla stadier som normala barn.
Bara lite senare än andra och att han behöver extra lång tid på sig för att lära sig alla framsteg han tar.
Han är sen i sin utveckling och muskelsvag på det.

Jag tror att det var skönt för oss alla att ställa lite frågor och lyssna på vad både teamet på habiliteringen sa och vad teamet hemma (vi andra) hade att säga.
Hemma teamet fick se lite vilka vi träffar när vi är där och vilka olika uppgifter dom har angående Fabian.
Och vilka lokaler vi håller till i där.

Men det är inte bara Fabian som behöver lite längre tid för att ta in.
Så även viss anhörig som sa när dom skulle åka och jag satt och matade Fabian
-äter han än!?
Ja som sagt han behöver lite längre tid på sig ;)

Jag är glad att Fabian har så många omkring sig som bryr sig och vill lära mer om honom.
Det kan inte vara lätt att stå bakom/bredvid allt heller.
Vi har svårt att förstå dom precis som dom inte förstår oss alla gånger heller. Att vara barnvakt till Fabian är enklast här hemma där allt finns.
Sen sover han ju i stort sett endast i sin säng.
Samt att hon somnar oftast tidigt på kvällen. Idag orkade han inte längre än till 18:30.
Blev en lång dag på habiliteringen med mycket folk och lek.
Han beordrade ner både farfar och mormor på golvet att leka med honom.

Undrar nån nåt över något så fråga på bara.
Vi svarar gärna.
Så tack till habiliteringen och alla som var med där idag.
Det kändes så bra♡

Morgonträning avklarad ✅

Blev inget gym i morse.
Robert får inte lyfta och Fabian vaknade innan jag skulle gå.
Jag fick ta Fabian i vagnen och gå ut på en promenad istället.
Vi gick en rask tur på 9 kilometer.

Det var äckliga sniglar överallt och jag blev attackerad av myggor mitt i en selfietagning.
Jag hatar sniglar och mygg!!

Dårskap och tourettes

Fabian har haft en lite orolig natt och vaknat några gånger.
När jag gick till gymmet 05:45 sov både Fabian och Robert sött.
Jag hade absolut noll lust att gå dit. Men jag och Charlie hade bestämt ses utanför henne tio i sex och man vill ju inte vara den som bangar....

Det var en fin morgon, solen sken och jag älskar dofterna som är så tidigt på morgonen.
Det var helt underbart varje morgon när jag jobbade natt.
Vi hängde på låset på gymmet och körde crosstrainer 45 minuter.
Var helt slut när vi gick hem.

Kom hem och det var alldeles mörkt och tyst hemma.
Båda mina killar låg fortfarande och sov gott.
8 vaknade Fabian.
Jag missade världens sovmorgon där kan man säga.

Var till vårdcentralen igen för omläggning av Roberts navel.
Idag togs en odling som ska skickas iväg. Den ser allt utom bra ut och den luktar inte hallon även om den ser ut som ett (mosat)
Nästa gång ska vi söka för Roberts Tourettes.
Han får det oftast när han kör bil.

Jag är glad att han valde den mörkaste solfilmen på bakrutorna i bilen.
Det är många som fått sig en skopa och några väl (?) valda ord av honom i trafiken.
Ja även som gångtrafikant.
Han drar ner rutan och skräder inte sina ord direkt.
Idag såg vi Ingalill Persson komma gående när vi var på väg hem från vårdcentralen.
Han drog såklart ner rutan och skrek
-Ingalill ditt äckel!!

Det är hon för övrigt som står för alla indragningar i landstinget.
Där det bland annat bestämdes att Hästberg ska stängas.
Han tänker verkligen inte när han gör såna här saker.
Ja möjligtvis när det redan är gjort.

Imorgon öppnar gymmet 07 så då blir det "sovmorgon".
Jag är så glad att jag har en träningskompis.
Vi peppar varandra till att komma iväg och träna.
På eftermiddagen ska vi till habiliteringen. Vi blir ett helt gäng som ska dit.
Fabians mest närstående ska få träffa alla dom som vi träffar när vi är där.
Det är läkare, sjuksköterska, specialpedagog, logoped, psykolog, dietist, sjukgymnast och arbetsterapeut.
Tror jag kom ihåg alla.
Sen träffar vi ju inte alla samtidigt utan det är ju vid olika besök.

Imorgon ska vi få ställa frågor och sånt vi funderar över.
Det har ju varit svårt för oss att ta in att Fabian inte är som alla andra.
Det kan nog vara ännu svårare för anhöriga att förstå som inte är med i vardagen som vi är.
Hur mycket extra jobb det verkligen blir med Fabian mot en normal snart treåring. Han behöver ju hjälp med precis allt.

Jag minns när jag fick Fanny. Då var Rasmus 1 år och 4 månader och Elin var 3,5 år.
Elin var ju som en liten hjälpreda.
Hon hjälpte ju till med sina syskon och skötte sig själv jättebra.
Fabian kan inte ens föra en sked med mat till munnen.

Alla mina andra barn var även blöj och nappfria i den åldern Fabian är nu.
Det lär nog dröja innan han kan vara utan blöja.
Vi ska försöka skippa nappen snart men det är svårt när han inte förstår riktigt.
Dom andra fick ge sina till Tomten.
Det finns ju nappträd också.
Men att förklara för honom går ju inte.
Vi har dragit ner på användandet av napp dock.
Han har den enbart i sängen vid läggdags.
Vi har den aldrig med i bilen eller när vi är ute och går.

Sist men inte minst vill jag tacka Jessica för dom fina färglagda lyktorna till balkongen!!
Dom gör sig verkligen där :)

Lekparkshäng

 Vi bakade en kaka och tog en promenad till Nybroparken som ligger alldeles bredvid där mamma bor. Robert fick ta bilen dit då han har lite svårt att gå på grund av smärta. Imorgon ska han till vårdcentralen och kolla upp såret i naveln igen. Ser inte alls bra ut.

 Linnea, Andreas och lilla Oliver kom och gjorde oss sällskap i parken och dom hade kaffe med sig. Det var en fantastisk dag så vi var inte ensamma där.

 Selma har blivit så duktig att sitta själv. Sitter länge utan att falla omkull.

 Fanny och jag lekte lite med kameran och fotade allt vi såg.

 Mest fotade vi dom här små godingarna såklart. Vi har varit barnvakt åt Selma på kvällen. Fanny och Jesper har varit på bio för första gången på väldigt länge.

 Det var inga problem att ha Selma. Hon somnade i min famn en stund, så mysigt att ha henne så. Nån som inte tycker att det är lika mysigt är Fabian. Det är ju hans mamma. Men i morse var han go med Selma och gav henne både kramar och pussar.

 Selma var det inga problem att fota, var aningens svårare att fånga Fabian på bild. Han är inte still en sekund och det ska vara pinnar och annat med hela tiden.

 Lilla busfrö.