Finaste midsommarbarnen

 Att ta kort på dessa fyra är minsann inte det lättaste.

Jesper fick placera dom sen var det bara att skynda sig att knäppa kort innan dom drog iväg åt varsitt håll.

 Fabian och Lovis i hemsydda "dräkter".

 Alice och Selma också i hemsydda dräkter men det var äkta

dräkter det.

Den Alice hade sydde min mamma till mig när jag var fem år.

Det är en Bjursdräkt.

Selmas Leksandsdräkt är från när min mamma var liten så den har några år på nacken

och det är fjärde generationen som använder den nu.

 Inte helt otippat att Fabian var den som drog först....

Selma ville först inte alls ha klänning på sig, men hon gick med på det efter mycket om och men.

När hon valde skor var det inte läge att opponera sig mer utan hon fick ha folkdräkt och gummistövlar.

Det brukar ju som sagt vara mer regel än undantag att det regnar på midsommar ändå.

 Elin hade också min gamla Bjursdräkt som mamma sydde till mig när jag skulle konfirmeras.

Så himla fina i sina folkdräkter.

 Finaste tjejerna💓

 Det blåste kallt som tusan och vi blev inte långvariga på majstångsresningen.

När det började komma regndroppar beslutade vi oss för att gå hem.

 Jag tror det är tredje året vi firar midsommar hos Fanny och Jesper.

Vi grillade och åt gott i värmen inne.

Fabian skulle ha sina kläder på sig direkt på morgonen han vaknat, det var en

nöjd kille som såg sig i spegeln.

Så himla söta där dom gick hand i hand.

Blåsigt värre...

Det gick precis lika bra att dansa runt en björk som runt majstången.

Förra året välte majstången så vi höll oss på behörigt avstånd.

Det gjorde vi även i fjol som tur var, det var verkligen tur att ingen kom till skada då.

Det var tur att solen tittade fram ibland så att man fick tina upp lite.

Vi hade dukat långbord i stora rummet så att alla skulle få plats.

Den enda som fattades var Felix som var i Evertsberg med sin pappa och farmor

och firade midsommar där.

Igår hade jag midsommarlunch på jobbet.

Där serverades smått och gott som jag gjort,

den här gången med hjälp av kommunfixaren som kom förbi så lägligt.

Jag hade aldrig blivit klar i tid utan hennes hjälp.

Silltårtan är alltid med på bordet vid högtidligare tillfällen på jobbet.

Midsommarkläder och heja postnord

 Dom senaste kvällarna har tillbringats vid spisen och symaskinen.
Har gjort en massa matlådor i olika maträtter och fryst in till Fabian.
Han kan ju inte äta vår viktväktarmat så han får egen.

Övriga tiden har jag sytt midsommarkläder till barnen.
Allt på fri hand då jag inte har några mönster, men det blev ju bra ändå.

 Mindre bra har nätterna varit för Fabian.
Ja och för oss också såklart.
Men vi har inte kunnat somna om på morgonsidan då vi egentligen skulle ha gått upp som han kunde.
Var tvungen att låta honom sova nån timme annars hade han aldrig orkat en dag på dagis.

Men att gå upp före 04 är inte kul nånstans för någon av oss.
Inte undra på att man stupar i säng klockan nio på kvällarna.
Har man tur kan man få sova relativt ostörd till 02....

 Förra veckan fick vi en ovanligt liten leverans av blöjor och underlägg från postnord.
Endast ett kolli av 4 stod utanför vår dörr.
Ringde bvc som fixar blöjorna åt oss för att fråga vilka som kör ut dom.

Det visade sig vara postnord som sagt.
Den snälla bvc-sköterskan skulle undersöka saken.

När hon senare ringde upp efter att ha pratat med postnord var hon lika frågande som oss över dom andra tre försvunna paketen.
Postnord sa att dom levererat 1, ja det visste vi ju redan.
Dom andra hade dom inte kunnat lämna för dom hade ingen portkod...
Ööh, men ni kom ju in för att lämna ett hade sköterskan sagt till dom.

Vilket klokt svar hon hade fått på det vet jag inte riktigt.
I alla fall fick vi idag hem tre avier i Fabians namn för att hämta ut dom andra tre kollina hos postnord på Ingarvet.
Han skulle medtaga legitimation och skulle annan hämta ut det skulle bådas legitimation vara med.

Robert åkte lagom irriterad upp för att försöka få ut leveransen.
Hon i luckan där var dock lika frågande som han när han förklarade läget.
Man undrar ju vad det är för folk som kör ut deras paket!?

Nåja efter mycket om och men fick vi till slut hem alla hjälpmedel, och det utan att Fabian har någon legitimation.

 Och här är dom fina midsommarkläderna.
En klänning till Lovis och väst till Fabian.

Fabians första natt borta utan oss

 I fredags var det studenten.
Dom hade tur med vädret.
Jag blir lika rörd varje år jag tittar på alla lyckliga studenter.

Fabian dansade, klappade händerna och vinkade åt dom.
Han gillar när det är musik och glädje han med.

På eftermiddagen var vi till farmor i Rog och hälsade på.
"Roglijorna" stod i full blom.
Dom är så vackra och väcker många barndomsminnen.

 Fanny och Jesper har pratat om att prova och ha Fabian hemma hos sig en natt.
Och igår gjorde vi slag i saken för att göra ett försök.
Fabian har aldrig sovit borta utan oss.
När vi varit borta har dom sovit här med honom.

Men det kan ju faktiskt vara skönt att få bara vara hemma och ta det lugnt.

 Var inga problem att lämna honom.,  han vinkade glatt och gick och lekte på en gång.
Vi åkte och köpte blommor för att göra fint på balkongen.

Medan jag piffade balkongen plockade Robert ihop inne.
Sen satt vi och bara njöt på vår fina balkongen.
Solen tittade fram och det var så skönt att bara sitta ner och ta det lugnt.
Något jag typ ALDRIG gör.

Nu låg jag i solstolen och lyssnade på ljudbok och till och med somnade till en stund.

 På kvällen rök alla veckans sparade SmartPoints när vi åt en massa gott plockmat.
I lugn och ro.
Ingen som kom och rev i maten och kastade den överallt.
Vi kunde ha balkongdörren öppen utan att allt hamnade på gräset nedanför.

 Vilken dag!!
Vi hade till och med några vänner på besök på kvällen.
Jag blir så stressad annars när vi har folk hemma och Fabian är och drar i dom hela tiden.
Kastar saker och bits....

Det här behövde vi verkligen.
Det hade gått så bra för Fabian hos Fanny och Jesper och tjejerna.
Så himla skönt.
Så nu har vi bestämt att han flyttar dit så lånar vi hem han en kvart ibland😄

Det var typ så länge han hann vara hemma och vi hade balkongdörren öppen och jag fick gå ut på gården och hämta Roberts klocka, mina nya strumpor, en haklapp, min pincett, Fabians strumpor, ett kvitto, näsdukar och ett paket med tvättlappar, var säkert nåt mer också som jag glömt.

Selma ville vara med hem hon också så Fanny hämtade henne på eftermiddagen.

Det här var den bästa helgen på länge, länge.
Så tacksam för deras hjälp och att det gick så bra.
Han känner sig verkligen trygg med dom och vi med❤

Äntligen på jobbet igen

 Här kan vi snacka godis!
Vi kör fortfarande med viktväktarna och det känns bra.
Har varit lite mycket sen vi kom hem men nu är matschema gjort och inhandlat för hela veckan och då är det lättare.

Jag kör löpning ett par gånger i veckan och så promenader.
Ska försöka komma igång med mer styrka också för det behövs i kroppen.
Särskilt som det fortfarande blir ganska mycket lyft med Fabian än.

 Jag är tillbaka på jobbet igen!!!
ÄNTLIGEN!
Som jag saknat mina vänner där♡

Tog en kaffe i solen utanför medan hallonpajen jag skulle bjuda på stod i ugnen.
Ingen stress, ingen press, ingen som, kastade saker på mig eller bet mig under tiden.

Fabian kom hem med blodiga knän från förskolan då han ramlat inte bara en gång utan TRE gånger på gården och skrapat knäna.....
Lilla hjärtat❤
Det gäller att vara med när han är i farten för det går undan.

Har hunnit med att sy en liten masdräkt till en liten kille som ska fira sin första midsommar i år.

Den berömda väggen är inte långt bort

Hur kan nån sån liten gullig människa hålla på att fullkomligt ta knäcken på en!?

Ska ringa habiliteringen imorgon och be att dom skyndar på läkarbesöket om vi alla ska överleva den här sommaren.
Vi kan inte ens ha balkongdörren öppen längre då han kastar ut allt han kommer över.

Han måste ha sån oro och frustration i sin lilla kropp stackarn.
110 gånger om dagen (minst) får jag göra allt för att inte tappa fattningen.
Tålamodet prövas ständigt och det tar slut ibland kan jag lova.

Jag vill bara fly hemmet och låsa in mig nånstans där det är lugnt, tyst och fridfullt.
Där man får äta en hel måltid ostörd, sova en hel natt, kunna gå på toaletten utan avbrott för att nån hittar på dumheter under tiden.
Låta bitmärkena läka utan att få nya...
Ja listan kan göras lång.
Det är inte bara oss han kan skada och göra illa utan främst sig själv när han inte förstår faror och vad som är farligt.

Det går inte att ha honom med hem till folk eller ens till affären längre.
Det går knappt att gå ut med rullstolen heller då han håller i hjulen och blir hysterisk om man inte går dit han vill.
Att låta honom gå själv slutar med att man måste bära honom.
Det är ingen liten lätt kille längre.
Det är 20 kg gelégroda att bära runt på

Måtte jag få åka och jobba i veckan.
Inga mer sjukdomar nu tack, det räcker som det är.

Så var alla hemma igen

Den här bilden säger allt om Fabian egentligen.
Det är precis såhär han känns.
Han är på flera ställen samtidigt!
Sjuk som frisk....
Natt som dag...

Här hade man sett fram emot att få komma hem och börja jobba.
Kunna andas lite, baka och få bjuda mina vänner på go'fika, sitta i lugn och ro och få prata och skratta.
Så får man börja veckan med VAB.

Ja det var väl ändå inte det värsta.
Den största oron har såklart legat på Robert.
Med allt som varit så skenar tankarna gärna iväg och tror det värsta tänkbara.

I morse var dom ner med kamera och det hade gått riktigt bra när han fått lugnande innan.
Där såg dom en blödning från tolvfingertarmen.
Något som tydligen var ganska vanligt bland gbp opererade.

Han fick komma hem på eftermiddagen då blödningen avstannat och han har kunnat äta igen.
Men hans blodvärden är lite låga då han tappat rätt mycket blod och får ta det lugnt och vila i några dagar då han lätt blir yr och trött.

Sa till honom att han faktiskt borde ha stannat nån natt till på lasarettet.
Att få nån vila här hemma är inte lätt trots sjuk Fabian.
Men det är såklart skönt att ha honom hemma igen.

Så nu har jag två sjuklingar att pyssla om här hemma❤

Den ena börjar få tillbaka sin matlust och den andra börjar tappa sin.
Fabian har inte velat äta riktigt idag.
Men han dricker bra och det är huvudsaken.

Själv lider jag mest av träningsvärk.
Kan knappt röra mig faktiskt.
Men det känns bra ändå, den enda sköna värken.
Eller skön och skön, den är ju av rätt anledning i alla fall💪🙂

Det finns dom som har det värre, men kan det inte räcka nu

 Dagen började ju faktiskt riktigt bra. En rask promenad upp till gymmet för en timmes träning med PT.
Kan lova att kommer jag upp på benen imorgon är jag glad.
Kommer att ha en sjuk träningsvärk i benen!
Efter passet körde jag en halvtimme på crosstrainer innan jag gick hem.

 Hemma har det varit sådär sen vi kom hem från semestern.
Robert har varit dålig i magen och jag har sett på honom att han varit sämre än han visat.
När han satt på toaletten för jag vet i te vilken gång i ordningen kollade jag in och frågade hur det gick.
Han var helt grå i ansiktet men så att det gick bra.
Sen hörde jag honom börja kräkas också.
Han har haft blod i avföringen och idag tvingade jag honom att ringa vårdcentralen.
Hans avföring var helt svart som kolvatten.
Inte alls bra.

 Han blev genast hänvisad till ta sig till akuten.
Jag var på väg till tandläkaren men Felix var i närheten och körde upp honom.

Efter diverse provtagningar och 3 misslyckade försök att köra ner en slang i näsan och ner i magen så blev han till slut inlagd.
Nu får han dropp och fastar till imorgon när dom ska ner i magen med kamera.
I bästa fall är det ett blödande magsår....

Hans magproblem började köra igång rejält på planet hem.
Jag är så tacksam att det började då och inte när vi var på Rhodos.

Visst vi har haft all inklusive och levt gott i 2 veckor.
Men det är inte så att vi har badat i öl (som det såg ut på ett foto)
Robert har till och med gått ner 1 kilo dom här veckorna.
Själv gick jag upp 2.....

Men att hålla nån viktväktarmeny var omöjligt där.

 Mormor passade Fabian medan jag gick upp med lite saker till Robert.
Tur vi bor nära lasarettet.

Hoppas verkligen det inte är nåt allvarligt och att Robert snart är hemma igen.

Här hemma har jag fått en sjuk liten kille också.
Sover oroligt och gnäller i sömnen.
Tät i näsan och känns varm.

Imorgon skulle han ha varit till dagis och jag jobbat men det ser ut att bli en VAB igen.

Kollat Sofias änglar och det finns dom som har det mycket värre än oss.
Men jag tycker att vi haft nog vi också med sjukdomar och elände.
Man blir lite less.