Det hade kunnat gå riktigt illa för Selma

Vaknade upp i morse och fick se att det snöade!
Jag blev så glad.
Jag som längtat efter snö och ljuset det för med sig.

Jag hann vara glad i ungefär 30 sekunder för sen slutade det och gick över i regn...

Har varit till vårdcentralen och fått svar på proverna jag tog förra veckan.
Allt såg bra ut. Järnvärdena var något låga så jag ska köpa järntabletter.

Mina symptom är typiska utmattningssyndrom. Min kropp har varit under stress och press i flera år och även om huvudet känns bättre så kan kroppen reagera fysiskt långt efteråt.

Jag får helt enkelt lyssna på min kropp lite bättre än jag gjort.
Inte ha dåligt samvete över att behöva vila under dagen.

Fabian har fått en madrass bredvid sin säng på golvet.
Sen får vi kolla till honom lite extra tills han somnat helt enkelt.

Idag höll det på att gå riktigt illa för lilla Selma istället.
Hon stod och lekte tittut bakom en gardin.
Bredvid henne stod en Malm byrå från Ikea.
Hon fick tag i översta lådan och byrån välte över henne!!
Tack gode gud att hennes föräldrar var i samma rum!
Räddningen blev en papperskorg som stod framför byrån och hindrade byrån från att falla helt över henne!
Hon hade dött om hon fått den över sig.
Den väger ju bly!

Vi har också två såna hemma och jag hade aldrig kunnat tro att en så liten människa skulle lyckas välta en sån klump.

Fanny var helt skärrad när hon ringde och nu ska byrån skruvas fast i väggen!

Det spelar nog ingen roll hur mycket man försöker barnsäkra sitt hem så finns det nog alltid nåt man missat.
Det är inte lätt att ha stenkoll på barnen hela tiden heller.

Jag minns när Felix var liten. Han var ju nummer fyra i syskonskaran och hängde i släptåg på sina syskon hela tiden.
Rasmus har alltid haft ett vakande öga på barn som varit mindre än honom.
Och tur var väl det.
Vi bodde i skogen och barnen var ute och lekte.
Rasmus kom inspringande och ropade att Felix ätit giftiga bär.
Rasmus var väl 4-5 år då och Felix skulle fylla 2.

Han hade fått i sig liljekonvaljbär och det var bara att åka in till akuten.
Det gick bra som tur var.
Han har slagit sig rejält nån mer gång också. Likaså Rasmus ett par gånger när han var liten.
Man känner sig som världens sämsta förälder när ens barn råkar ut för något.
Men det kan hända en olycka även fast man sitter alldeles bredvid dom.
En olycka sker så snabbt att man knappt hinner blinka.

Det är verkligen ren tur att det går bra.

Idag hände det vi fasat för

Fick besök av den här lilla busfröken och hennes mamma idag. 

Hon är så otroligt söt lilla Selma. 10 månader har hon blivit och idag tog hon sitt första stapplande steg. Hon är tidig med allt, hon kröp för fullt vid 5 månader.

För ett tag sen så hade jag en kväll på jobbet för damerna som bor där. Det var Oriflame och klädvisning. Friendtex heter företaget som kläderna kom ifrån, ett danskt märke.

Jag provade en jacka/kappa som jag blev alldeles förälskad i. Tyvärr var den för liten för mig. Men Lena som hade kläderna med sig beställde hem en större storlek till mig och idag var jag och hämtade den.

Jag är så galet nöjd med mitt köp! Snygg och bekväm! Den framhävde till och med former som inte finns! Sjukt bra jacka.

Nåt annat jag skulle vilja ha är ett sånt här bälte. Det är som en sittkudde på och skulle underlätta otroligt när man bär på Fabian. Tyvärr har jag glömt vad dom heter. Vet inte heller om man kan få dom som hjälpmedel eller om man måste köpa själv. Ska höra med habiliteringen när vi ska dit på måndag. 

Ska även höra om sänggrind. 

Idag hände det som vi fasat för skulle hända. Och varför ska man alltid vänta med nåt tills det är för sent? 

Fabian har ju börjat resa sig i sängen och ställa sig mot väggen.

Ikväll när vi lagt honom så brakade det till ordentligt från hans rum och vi förstod båda två vad som hänt och sprang in på hans rum. Fabian hade ramlat ner på golvet. Som tur var stod hans stora balja med duplo bredvid sängen så han föll inte hårt direkt ner i golvet. Han slog sig inte utan blev mest rädd. Och så blev även vi!

Älskade lilla skruttpojke♡ 

Fabian växer som han ska och ett besök i bästa butiken

Idag har vi varit på BVC och träffat läkare och kollat vikt och längd på Fabian. Han följer sin kurva som han ska både på vikt och längd.

Inte konstigt att han börjar bli tung att bära på. Han väger hela 15 kilo och var nästan 96 cm lång.

PÅ vägen hem stannade vi till i butiken Calimero som min kusin och hennes man har uppe vid gruvan. Finns även som webbutik som ni hittar HÄR 

Älskar tygerna i kläderna ovan, lite dalainspirerat. 

Lägg till bildtext

Det blev inte dom bästa bilderna då jag hade Fabian på ryggen som slet mig i håret och ville ha dom dyraste bilarna i butiken såklart. 

Det finns så otroligt mycket fint i deras butik. Både för hemmet och leksaker.

Färggranna barnkläder i mjuka härliga tyger, i storlekar ända från prematur (för tidigt födda) och upp till större storlekar.

Som sagt bilderna gör inte butiken rättvis, men gå in på deras sida eller ännu bättre gör ett besök i butiken vid gruvan så ser ni vilka fantastiska saker det finns där.

Det var dessa bilar Fabian ville ha. Tyvärr klarar han inte av att sitta på dom, hade gärna köpt honom en annars då dom är så grymt snygga!

Finns även damkläder till bra priser. Jag har köpt mig en riktig favorittröja där.

Hur häftig var inte den här lampan!

Jag köpte med några burkar hem att ha på Fabians rum. Tycker det är så fint med dessa burkar i olika färger och storlekar. Man behöver inte ens ha saker i dom ;) 

Ge mig snö och kyla

Mörkt, mörkt, mörkt.....och regn....
Idag såg jag faktiskt årets första snöflingor.
Jag vill ha vitt på backen som lyser upp allt mörker som är nu.
Snö som knarrar under skorna när man är ute och går.

Vi har mest varit inne hela dagen idag. Jag och Fabian var ut en sväng men han tyckte inte alls om att det regnade på honom så vi fick snabbt gå hem igen.
Lamporna har fått lysa sen i morse för att det har varit så mörkt och trist.
Det har byggts massor med höga torn av duplo under dagen.
Det är tur han har så mycket lego att leka med när man inte kan vara ute.

Förra veckan var jag till vårdcentralen och tog en massa prover.
På torsdag ska jag träffa läkaren.
Imorgon ska Fabian träffa läkare för då ska vi till BVC på treårskontroll.
Blir spännande att se hur lång han blivit och vad han väger.
Om det nu går att kolla, han brukar inte vara så värst samarbetsvillig.

Robert har en mansförkylning och det är inte att leka med.
Han blev dock lite piggare när jag frågade Fabian om han kunde säga pappa och det kom fram ett ljud som lät som pappa.

Nästa måndag blir det en heldag på habiliteringen.
Vi ska träffa sjukgymnasten, psykolog, dietist, logoped, specialpedagog, arbetsterapeut och läkare.
Tror jag fick med alla.

Måste sätta fart inför julmarknaden

Förkylningen hoppar runt från person till person.
Först var det Fabian, så var det jag, Felix och nu Selma och Robert.
Feber och förkylning.
Fabian har fortfarande lite hosta och är snorig.

Jag måste sätta lite fart med mina alster till julmarknaden.
Hann göra någon mössa och en tavla på kvällen när Fabian  hade somnat.
Sen vaknade han igen och är fortfarande uppe och skruttar.
Klockan är tolv och jag hade gärna lagt mig.

Vad är det som händer med vår värld?

Vaknade upp till fruktansvärda nyheter i morse.

Jag ryser i hela kroppen. Är livrädd för att det ska smälla hos oss nästa gång.
Vad får man ut av att bara skjuta ner helt oskyldiga människor?
Var kommer allt hat ifrån?
Hur kan man sluta sig till sådana grupper som bara vill illa?

Är tredje världskriget på gång?

Mamma åkte på semester med min moster igår. Dom ska till Turkiet och Grekland.
Känns inte alls bra att dom är ute och far nu med all oro som är i världen.
Kan inte alla länder bara gå ihop och sätta stopp för dom där terroristerna som får härja runt vind för våg?
Att vi har öppna gränser gör inte att det känns bättre direkt.

Vem som helst kan ju komma in i vårt land.
Varför sprids inte kärlek lika fort som hat?
Frågorna haglar i huvudet men ingen har något riktigt svar....

Idag älskar vi varandra lite extra.
Alla tankar går till offren i Paris♡

Make love not war.

Fredag den trettonde, en turdag

Idag har det varit en turdag.
Igår kväll när vi gick och lade oss så sa jag att till Robert att jag önskade mig en sovmorgon i helgen.

Är upp i stort sett varje natt minst en gång till Fabian och byter blöja på honom.
Ibland är det så blött att man får byta allt i sängen.

I morse vaknade jag och kände mig utvilad. Tittade upp och det var ljust ute. Klockan var nio!!
Gick upp och tittade in till Fabian som fortfarande sov sött.
Jag hann både äta frukost och dricka kaffe i lugnan ro innan han vaknade halv tio.

Han måste ha hört mig igår när jag önskade en sovmorgon.

Vi har länge tänkt på att skaffa oss en ny soffa.
Ville inte göra det när Robert var stor då den skulle bli nedsutten direkt.
Vi hade kollat en soffa på Ikea förut vi skulle vilja ha men den var lite väl dyr för oss.
Åkte dit för att kolla runt på soffor och vi började i fyndhörnan.
Där stod just en soffa vi ville ha!
I rätt färg och allt!
Dessutom 4000:- billigare.
Var inget snack om saken utan den fick följa med oss hem.

Vår gamla uttjänta soffa var Piff och Puff från Ta-till-vara och hämtade.
Vi skickade iväg en fåtölj och soffan.
Blev så full i skratt då dom stackars killarna som skulle bära ut och köra iväg möblerna knappt fick in fåtöljen i hissen.
Hur tusan dom fick ut soffan är ett mysterium.
-vi måste tänka lite, sa dom när jag stängde dörren efter dom och tackade för hjälpen.

Jag gillar Ta-till-vara. Har gjort många fynd där.

Idag fick vi hem nya soffan. Det blev så himla bra.
När vi satt ihop den hoppade vår lilla "Ernst" iväg och hämtade kuddarna vi haft i soffan och kastade upp i nya soffan.
Han vet hur det ska vara han.

Över till nåt annat.
Det är alltid något som cirkulerar på Facebook.
Typ som nutidens kedjebrev.
Just nu är det att man ska lägga upp bilder på sig själv som är minst 15 år gamla.
Jag bävar för att få en "inbjudan". Vet att det bara är att säga nej men det är ett av mina största problem, att säga just NEJ.

Nu har jag visserligen några år till godo om man räknar 15 år tillbaka.
Men många lägger upp bilder från sina tonår.
Jag har inga bilder kvar från den tiden.
Det är en tid jag helst vill bara radera ur mitt liv så jag har helt enkelt kastat alla bilder från då.

Jag blickar framåt och jag är så nöjd med mitt liv som jag har det idag.